directionslife

 

 

Vi satt i bilen på väg till flygplatsen. Vi skulle vara borta länge, väldigt länge. Jag hade aldrig varit med om något sånt här innan även fast jag snart varit tillsamans med Harry i ett år. Ett år. Det hade gått så fort. Jag satt i mini bussen med en sovande Hanna brevid mig och jag log och lutade mitt huvud mot Harrys axel då jag var väldigt trött. Niall och Louis sov på varandra vilket såg väldigt gulligt ut. Josse och Zayn hade en tröja över deras huvuden.

Bilen stannade snart och alla rycktes till och Niall och Louis vaknade. Dom såg så nyvakna ut så jag skrattade åt dem. Jag gick ut på Harrys sida så jag kunde gå till andra sidan och hämta Hanna. Men Harry kom före mig och gjorde det åt mig. Det var fullt med Papz utanför så vi la över en filt över Hanna eftersom hon fortfarande sov. Vi tog våra resväskor och gick in i flygplatsen. Vi stog i inchekningen och Hanna vaknade. Harry tog upp henne och då blev hon genast gladare. Vi bestämde oss för att alla kanske inte behövde stå i kön så jag, Josse, Zayn, Niall gick bort en bit så fick alla andra ta hand om det andra. Zayn tog Hanna i famnen och lekte med henne. Han gillade verkligen Hanna och det gjorde Hanna med Zayn med.

 

 

När de hade kommit längst fram i kön gick vi tillbaka för att checka in allt och sen fick vi äntligen gå mot planet. Vi skulle faktiskt inte åka ett privat jet då det hade hänt något och vi fick åka vanligt. Vilket inte gör mig något för små plan är alldeldes för läskiga för min smak. Vi klev på planet och gick och letade efter våra platser. Hanna hade ju ingen plats utan får sitta i knät. Första stoppet var Danmark sen var det dags för Sverige vilket jag verkligen såg fram emot. De skulle ha två konserter i Danmark men bara en i Sverige vilket var lite synd. Men de hade gjort så att vi faktiskt skulle få sova i Sverige en natt så alla mina kompisar och familj skulle komma ner till Stockholm så jag fick hälsa på de.

 

Hanna var inte den lyckligaste personen på planet, hon grät som bara den. Varför vet jag inte riktigt. Jag försökte tystna henne men det gick inte. Harry tog över men hon gav sig inte. Vilket hon brukar göra när Harry håller i henne. Harry började busa med henne med Niall och då äntligen tystnade hon. Niall behöll henne i sitt knä och jag passade på att ta ett kort.

 

 

 

 Planet skulle lyfta så Harry tog Hanna i sin famn igen och jag höll hårt i hans hand då jag verkligen inte gillar att flyga. Jag hade Louis på min höger som verkligen inte var rädd utan han satt och garvade åt mig. Lika så gjorde Niall och Liam bakom mig. Planet lyfte i alla fall så jag överlevde. Snart kom de ut med mat och magen skrek verkligen efter det. Jag fick dock börja med att mata Hanna innan jag fick ta min mat. Det gick någon timme och snart var vi framme för att landa i Danmark. Det klarade jag galant då det är mycket värre att lyfta.

 

Vi tog våra väskor på bandet och gick ut ur flygplatsen. Hela crewet var tydligen redan på plats på hotellet det var bara vi och Paul kvar. Då vi alla hade tagit ett annat flyg. Vi hoppade in i minibussen som skulle köra oss mot hotellet vi skulle bo på. Vi skulle bara fixa in väskorna för sen skulle vi mot arenan killarna skulle uppträda på redan ikväll. Det var första gången jag skulle få se dom live och det var verkligen något jag såg fram emot. Jag vet att alla fem sjunger som gudar då jag hört de sjunga men inte på en scen.

 

 *

Vi var på arenan och det var näst intill kaous lite överallt. Folk som stressade inför konserten men killarna var relativt lugna i alla fall. "In i sminket nu Niall" Ropade någon röst. Han nickade och klev in. Det var sjukt hur mycket folk det var som fixade allt. Man hörde alla fans i arenan som skrek högt och ljudligt. Det var nästan sjukt hur mycket folk det var där ute.

 

 

 

 

 

Jag gick sedan fram till Saras vänstra sida och kysste henne på halsen och hon ryckte till. "Hej" Sa hon. "Hej" Log jag. Hon kysste mig. Dom kyssarna skulle jag aldrig tröttna på. "Josse frågade efter dig också" Sa jag. "Styles kom nu" Ropade Paul. "Kommer" Ropade jag. "Lycka till" Sa hon och kysste mig igen. "Tack" Sa jag och gick bakom scenen till de andra.

 

 

Okej guuys. Det är 1 eller 2 kapitel kvar får se om jag gör ett långt eller två korta ;). Ska försöka göra klart de idag. Har gjort en design till den nya novellen idag också!!

 

"Upp nu Harry" Jag kände hur någon skakade om mig och jag satt mig upp i soffan och tog mig för huvudet, jädrar vad ont det gjorde. "Ajj, kan du snälla hämta mig en huvudvärkstablett" Suckade jag. "Mmh, men sen ska vi prata" Sa Louis och jag suckade och tog mig för huvudet återigen. "Vad fan hände igår?" Frågade Louis när han kom in med ett glas vatten och en huvudvärkstablett. Jag ryckte på axlarna. "Vad menar du?" Frågade jag. "Du typ kom in här och typ ramlade nästan hela tiden för att du inte kunde gå. Sen typ skrattade du och sa att du inte fick vara hemma hos Sara för du blivit bort körd, sen började du tjuta helt plötsligt?" Sa han. "Vänta va, jag kommer inte ihåg något av det här?. Var jag hemma hos Sara varför var jag här då?" Frågade jag förvirrat. "Det var därför jag ringde henne. Du hade kommit skit full hem till henne igår, och inte svarat när hon ringt eller smsat. Hon hade blivit arg för du går ut varje kväll. Du måste skärpa dig Harry" Sa han allvarligt. Jag ställde mig fort upp och jag kände hur huvudvärken steg men det struntade jag just då i.

 

Jag tog på mig ett par skor fort och sprang ner från mina trappor. Det var papz utanför lägenheten men jag täckte för mitt ansikte och var snart i Saras. Jag gick upp för trapporna och ringde på. "Vad vill du?" Frågade hon och öppnade dörren. "Förlåt" Sa jag. Hon suckade men släppte in mig, tack och lov. Jag gjorde en gest till att jag kunde ta Hanna men hon skakade bara på huvudet. Jag suckade. "Förlåt" Sa jag. "Jag kommer inte i håg vad som hände igår men Louis berättade" Sa jag. Hon fnös. "du kommer inte ens ihåg. Det är det här jag menar Harry. Du går nästan ut varje kväll nu och kommer hem skit full och du tror jag ska gilla det. Jag får vara hemma med Hanna medans du går ut, du är inte den ända som gillar att ha kul du vet. Men jag går inte ut för jag har en dotter vilket du också har, men du visar det inte så bra ska du veta. Du ska bara veta hur mycket det står om dig i tidningarna att du är en dålig pappa osv, Papzen får också kort på dig när du går ut." Jag kände hur det högg till i hjärtat. "Förlåt. Jag ska inte gå ut något mer jag lovar."

 

"Du kan inte det, du ska på turne imorgon" Påminde hon mig. Jag slog mig för pannan. Visst ja. "Och Harry, självklart förbjuder jag dig inte att inte få gå ut, men varje kväll, seriöst?" Frågade hon. "Jag vet, jag har gjort fel, jag ska inte göra om det. Men du kommer väl med på turnen?" Frågade jag. Hon ryckte på axlarna. "Va?" Frågade jag chockat. "Jag vet inte, du beter dig ju så konstigt, du har inte spenderat någon tid med mig på dagarna." Sa hon. "Jag är ledsen, snälla, det ska inte hända igen. Jag lovar babe" Sa jag allvarligt. "Okej" Sa hon. Jag suckade lättat ut. "Får jag kyssa dig?" Frågade jag. Hon nickade. Jag gick fram och kysste henne lätt. En sovande Hanna förstörde det inte ens även fast hon var i Saras famn.

 

"Har du packat?" Frågade hon. Jag nickade. "Jag packade Hannas saker tidigare idag, jag är nästan klar med mina" Sa hon. "Så du hade tänkt att följa med ändå?" Frågade jag. "Jag gjorde det i fall att" Sa hon. Jag nickade. "Stannar du hemma i kväll?" Frågade hon. Jag skrattade lite löst. "Ja det gör jag. Med dig och våran dotter" Log jag. Hon fnissade.

 

Kort kapitel igen!!. Men har börjat 1an på gymnasiet så det är jobbigt att skriva hela tiden nu. Men aah ett kapitel fick ni iaf. Komentera så kommer det andra kanske upp imorgon :). Då ska de på turne :D

Alla kanske tror att när man fött ett barn så är man så himla lycklig och bara stannar hemma med sitt barn hela dagarna. Jag trodde också det var så. Jag ville inte släppa Hanna ur sikte men tydligen så var det inget problem för Harry. Jag tyckte det var okej att han skulle gå ut och fira en kompis på en kväll för några dagar sedan. Men nu har han gått ut varje kväll. Jag vet inte vad jag ska säga då jag inte vill tvinga honom att stanna hemma. Louis, Josse och de andra har varit med mig i stället. Josse tycker defenitivt att jag ska ta upp detta med Harry men jag själv vet inte. Jag vill inte hindra honom om han vill gå ut och ha kul. Det hade varit okej att han hade gått ut en gång i veckan och kommit hem runt tolv, men inte komma hem vid tre?. Han hade inte ens kommit upp till min och josses lägenhet alla gånger utan gått till sin och då hade killarna berättat att det hade varit runt fyra tiden.

 

Hanna är snart 3 veckor gammal tiden går verkligen fort. Deras turne skulle börja imorgon och jag och Josse skulle följa med. Hanna skulle ju självklart med också. Klockan var tre på natten och Harry hade inte kommit hem än och han svarade inte på mina sms eller när jag ringde. Jag suckade frustrerat jag kunde inte somna när han inte hade svarat mig att han i alla fall mådde bra. Jag bestämde mig för att sätta mig framför tvn. Josse var hos Zayn då hon redan packat klart och hon hade varit med Zayn hos Zayns föräldrar tidigare idag. Jag slog på tvn och det var inte något jätte intressant som gick, men jag lät simpsons vara på, det var något jag kunde fördriva min tid med. Jag hörde hur Hanna började gråta. Jag gäspade till och gick för att hämta henne. Bärde upp henne och gick ut med henne till vardagsrummet, hon var inte hungrig så jag vet inte vad som riktigt var problemet så jag vaggade henne  min famn tills hon somnade tillsamans. Hon var så vacker. Så lik Harry. '

 

Jag hörde hur någon ryckte i dörren. Jag suckade. Som om jag skulle låta dörren vara öppen. Jag gick och öppnade dörren med Hanna i min famn. Rätt som jag hade var det Harry som kom in klampandes. Full. Jävligt full. "Seriöst jag har ringt dig hela kvällen" Sa jag. Han kunde inte ens gå och ramlade in i väggarna. "Harry" Sa jag lite högre men kom på att jag höll i Hanna och gick in med henne i barnkammaren och stängde efter mig. "Harry svara mig" "Oh hej babe" Sa han och försökte kyssa mig men jag tryckte bort honom. "Varför har du inte svarat när jag ringt?" frågade jag. Han ryckte på axlarna. "Harry jag orkar inte mer. Om du ska gå ut varje kväll så tänker jag faktiskt inte göra det här något mer." Han fnös och det gjorde mig ännu mer irriterad. Jag visste att han var full men han kunde väl ta sig samman i alla fall. "Harry, seriöst. Om du ska komma hem så här sent nästan varje kväll och as packad så orkar jag faktiskt inte mer, du är pappa nu du måste förändras. Jag vill inte ha dig här i kväll ut här ifrån" Sa jag och jag kände hur mina tårar var nära. "Aah tjejer" Sa han och gick ut ur lägenheten. Jag skulle ha ett riktigt samtal med honom när det blir dag. För sånt här tolererar jag inte, för om han inte förstår det är det slut.

 

Efter några dagar på sjukhuset var vi redo att få komma hem. För att det inte skulle bli värsta kaoset så hade vi fått åka ner i garaget och sen åka med en bil där i från. Jag satt i baksätet med Hanna och Harry satt i passargerasätet där fram brevid Louis som körde. Louis körde in i vårat parkeringshus för det var fullt med fans och paparazzis utanför. Vi åkte upp i hissen till min och josses lägenhet och Louis följde med oss. Jag slog mig ner i soffan likaså gjorde Harry med Hanna i sin famn. Harry la sig ner med sina ben över mina och jag startade datorn för att kolla vad jag missat då jag inte varit inne på internet ett dugg de senaste dagarna. Harry såg så fin ut där han låg med Hanna på magen.

 

 

Killarna skulle snart ut på deras världsturne och vi hade inte ens pratat om hur vi skulle göra. Om jag skulle följa med eller inte. Jag vet att Sverige var med på den turnen och att den var ganska tidigt om jag har för mig rätt. Det var några länder innan Sverige i alla fall. Så det skulle vara kul att följa med hem dit igen i alla fall. Louis satt i fotöljen nästan brevid Harry och smsade med någon. Harry tog upp hanna och lekte med henne. Hon var så söt, Harry var så söt. Louis hade köpt Hanna en rosa mössa, en som Harry och Louis har lika dan, det var ur gulligt. Harry satte på henne mössan och den var bara för söt. "Louis du måste ta ett kort av henne" Sa jag. Han skrattade och ställde sig på knä och knäppte ett kort. Jag kollade ner i datorn då jag helst inte ville vara med särkilt mycket. Han visade kortet och det var så gulligt.  "Lägg ut den" Sa Harry. "Är du säker?" Frågade han. "Någon måste publicera den första bilden, det är bättre att det är du än en paparazzi" Sa Harry och jag höll med. Han la ut bilden och skrev.

 

 

 

 

Allt gick så fort, vi kom till sjukhuset. Sara var redo för att börja krysta dirrekt och snart var min och hennes dotter född. "Jag är så stolt över dig" Sa jag och kysste Sara på pannan. Hon log. Hon såg perfekt ut med våran lilla dotter i sin famn. Josefine grät mycket, väldigt mycket. Tro mig det gjorde jag också, eller grät gjorde jag väl inte, några tårar lämnade mina ögon, men så blir det väl för alla i denna stunden. Det var sjuksyster Mrs.Eliski som var kvar i rummet mellan alla andra folk i vita rockar gått ut ur rummet. "Jag lämnar er nu, och jag säger till era vänner" Sa hon. Jag nickade. Man kunde se på Sara att hon var helt utmattad men hon satte på ett leende. Sara gav vårat barn till mig och jag höll det för första gången. Jag var rädd för att jag skulle tappa det eller liknande. Jag vet inte om jag inbillade mig men hon var verkligen lik Sara. Lika fin som Sara. Liam, Niall, Zayn och Louis kom in i rummet. De kramade först om Sara och kom sen fram till mig och min dotter, jag tröttnade verkligen inte på hur det faktiskt lät. Min dotter. Det kändes annorlunda, men ändå så bra.

 

Josefine satte sig ner och fick hålla, återigen mitt och Saras barn. Jag satte på min mobil då jag tänkte informera fansen och alla andra där ute. Sara och mina föräldrar var på väg till sjukhuset, det var lite svårare för Saras föräldrar då de bodde i Sverige, men de skulle på första plan. Jag gick in på twitter och skrev. Welcome to the Earth Hanna Charlene Darcy Styles. Jag loggade sedan ut för att vara sociala med de andra. "Jag är stolt över dig" Louis kom fram och gav mig en grabb kram. "Tack man" Sa jag. Snart kom min mamma in med flera tårar i ögonen, min styv pappa kom också in, han med med tårar i ögonen. Gemma kom också in efter slinkande. "ooh Sara" Mamma gick fram och kramade henne först.Hon kom sen fram till mig óch gav mig en mamma kram.

 

Louis och de andra gick ut ur rummet då det blev alldeldes för mycket folk. Mamma fick hålla lilla Hanna och hon grät. "Jag är så stolt över dig" Mimade hon till mig. Jag log åt henne. Saras föräldrar hade messat och sagt att de skulle komma imorgon bitti då det inte gick något flyg så de sov över i Stockholm en natt. Alla hade åkt hem och Sara var verkligen trött då hon faktiskt hållt sig vaken hela tiden men man kunde se att hennes ögon skulle slå igen när som helst. Jag la ner lilla Hanna i sin lilla säng eller vad folk nu kallar den där lilla saken. Jag fnös åt mig själv att jag  inte ens visste vad det hette själv. Jag la mig försiktigt brevid Sara då hon var lite öm från förlossningen. "Godnatt min älskling. Vi klarade det" Jag kysste hennes kind och hon log sedan somnade hon kort efter det.

 

*

 

Jag vaknade av Hannas skrik. Efter mat kanske. En sjuksköterska kom in i rummet för att lära Sara om amning och så vidare. Jag passade då på att köpa mig något i caffeterian. Jag knallade bort i korridoren och åkte sen hissen ner till caffterian. "Är inte du Harry Styles?" Jag hörde en liten tjejs röst och jag vände mig om och fick se en liten tjej i rull stol. Runt 12 års åldern?. "Jo det är jag" Log jag. "Vad gör du på ett sjukhus?" Frågade hon. Jag skrattade. "Jag har fått en dotter" Log jag. "Jahaa, vad heter hon" Frågade hon. Jag skrattade igen. "Hanna" Hon nickade. "Skulla jag möjligen.." "Ja du kan få min autograf" Log jag. Jag skrev den i henens målarbok då hon inte hade någon annan sen knallade jag vidare till caffeterian för att äntligen köoa mig mackan.

 

Tjejen som stod i kassan kollade underligt på mig hon kände nog igen mig. Jag åkte upp igen och när jag kom in satt Sara i sängen och åt frukost och hennes föräldrar och syskon var i rummet. Hennes mamma Maria höll i Hanna. "Hej Harry, Grattis" Sa Maria. "Tack" Sa jag. Jag kramade om hela bunten. "Ni har gjort ett bra jobb" Sa Fredrik Saras pappa. Jag skrattade, "vi har nog det" Log jag. Vi hade kanske möjligen den finaste dottern i världen.

 

 

Ju mer dagar det gick desto mer sängliggande blev Sara. Jag var så stolt över henne. Jag såg dock hur ont hon hade och ibland kunde man höra henne skrika av smärta. Det gjorde så ont i mig så fort jag såg att hon gjorde en grimars. Vi hade pratat med Doktorn igår men de hade sagt att vi inte skulle komma in än, det var för tidigt. Josse bodde i hos Zayn nu då det var bäst för Sara. Jag hörde hur hon stönade av smärta inne på rummet så jag gick in. "Hur mår du?" frågade jag. "Det gör så jävla ont Harry" Sa hon och jag hörde hur hon var på väg att börja gråta. Jag log medlidsamt mot henne. "Det är snart över gumman" Sa jag och kröp upp i sängen brevid henne. "Det är snart över" sa jag och strök henne över armen. "Jag ska försöka ta en tupplur" Sa hon. "Gör det" sa jag och pussade hennes panna och lämnade rummet.

 

 

Det ringde på dörren och jag gick och öppnade och där stod Louis. "Tja" Sa jag glatt. "Tja, hur är det med Sara?" Frågade han. "Hon mår inte jätte bra, hon ska sova lite nu i alla fall" Sa jag. Han nickade. Han följde med in i lägenheten och vi slog oss ner i soffan. "Är du nervös?" Flinade han. Jag nickade. "som fan" Skrattade jag. "Jag trodde verkligen inte det här själv" Skrattade jag. "Om det skulle vara någon av oss så är ju den största chansen att det skulle vara du" skrattade han. Kanske var det sant, med tanke på mitt förflutna. När jag gick ut och festade varje kväll, och nästan hade med mig en tjej hem varje gång.

 

 

"Ska vi lira lite fifa?" Frågade han. "Självklart" Sa jag. Det var inte ofta han och jag bara var för oss själva nu för tiden. Jag saknade det lite med tanke på att han var min bästa vän. "Du kommer så få spö" Sa han. "Yeah, u wish" Svarade jag och han skrattade. Vi körde ett tag och jag fick spö. Men det var jämt!. Med tanke på att det blev straffar. "Harry, HARRY" Ropade Sara. Jag blev ställd och återkom till verkligheten. Jag sprang in på hennes rum och där stog hon. Hennes vatten hade gått. "LOUIS RING" Skrek jag och sprang fram till Sara. Det var dags.

 

 

Min telefon ringde och jag såg att det var Louis som ringde. "Heeej Lou" Sa jag glatt. "Sara ska in, kom till garaget en ambulans är på väg och hämta upp henne,hon vill att du och Harry ska följa med i ambulansen med tanke på att ni ska vara inne i rummet, säg till de andra också så kör jag dem dit, jag måste gå" "Okej, hejdå" Sa jag fort. "Sara ska in, vi måste skynda oss" Sa jag och alla ställde sig fort upp och sprang ut ur deras lägenhet och det var papz utanför som nog fångade oss på bild. Vi tog oss in i Saras och deras och sprang ner för trapporna till garaget. Ambulansen hade kommit och hjälpte Sara in i Ambulansen. Det var verkligen dags.

 

 

 

Jag vaknade av någon som damsög. Jag antog att det var någon av killarna för jag hade sovit över hos Harry igår kväll. Louis hade varit med honom här hemma också, Louis hade kommit in på Harrys rum och sätt han gå igenom en massa tweets han hade fått. Louis hade stängt av datorn och sagt att han inte skulle gå igenom det där. Jag vet inte om det var en massa hat eller inte det hade inte heller Louis vetat. Jag lät Harry sova och drog på mig gårdagens kläder och gick ut från Harrys rum. Det var Niall som stog och damsög och Liam och Louis satt i soffan. "Hej" Sa jag och slog mig ner. "Hej" Svarade de. "Hur mår Harry?" Frågade de. "Jag vet inte, jag lät honom sova" Svarade jag. De nickade. "Har ni läst något?" Frågade jag. "Bara lite på twitter. Och sen ringde våra föräldrar för att hälsa till Harry" Svarade de. Jag nickade. Det var faktiskt snällt gjort. "Jag vet inte vad jag ska göra, han är så himla frånvarande." Sa jag. "Jo, han blir så, han klarar inte av hat riktigt, och när du får det så blir det ännu värre, han är en sån person men det går över snart" Svarade Louis.

 

Jag bestämde mig för att läsa lite av vad som stods. Jag gick in på min telefon och tryckte upp twitter. Då jag har ett personligt account så har jag inte så mycket följare. Jag sökte på Harry Styles och läste vissa. Vissa var urgulliga som. "ure going to get threw this @Harry_Syles." "We who are real Directioners wont going to leave u for this. @Harry_Styles" "We all love u the same @Harry_Styles. #WeLoveYouHarry"  "Stop the hate on @Harry_Styles and his girlfriend, they deserves more than that."  Och så vidare och så vidare. Men det kunde också vara riktigt dryga saker folk skrivit. Vad jag fattade det som så var det inte så mycket fans som hade skrivit dryga sager utan haters, Fans hade dock skrivit en hel del dryga saker om mig, men det antar jag att jag var tvungen att vara beredd på. Jag är ändå flickvän till Harry Styles, och ska föda hans barn.

 

#WeLoveYouHarry, #ADirectionBaby, #HarryAFather, #SaraAndHarry, #StopTheHateOnHarryAndSara Trendade just nu WorldWide. Det var ganska chockerande faktiskt. "Har ni sätt, det är massa kändisar som skriver till Harry" Sa Louis som också satt med sin telefon. "Som vilka?" Frågade jag. "Justin Bieber, Miley Cyrus, Bruno Mars, Demi Lovato, Rihanna, Katy Perry, Ed Sheeran, och en massa mer." Sa han. "Vad skriver de då?" Frågade jag nyfiket. "Justin skrev, Just Heard the news, I hope u all the best, and good luck @Harry_Styles." De andra var ganska lika den" Sa han. Vi nickade. Våran uppmärksamhet försvann i stället mot Harrys dörr som öppnades, han kom ut genom dörren. "Godmorgon man" Sa Louis och gjorde ett lätt handslag med Harry som han besvarade lite lätt. Han slog sig ner i soffan. "Godmorgon" Sa han och kollade på mig och kysste min kind. "God morgon" Sa jag. "Fansen är väldigt upprörda förstår jag" Sa han.  "Nej, det är väldigt många som stöttar dig jag lovar. Visst det är haters som skriver också, men jag lovar dig, det är så mycket bättre en vad vi trodde." sa Louis. Man såg på Harry att han blev rätt glad. "Vi skulle hälsa från våra föräldrar i alla fall" Sa Liam. Harry nickade. "Tack" Sa han.

 

"Jag ska kolla lite på datorn" Sa han och reste sig upp. Ingen av oss stoppade honom, det var inte lönt. Jag suckade och la mitt ansikte i mina händer. Harry tog verkligen illa på när folk skrev dumma saker och när det stog något dumt om mig då blev det ännu värre. "Gå in till honom" Sa Niall. Jag nickade. Jag knackade lite löst på dörren innan jag trippade in på hans rum. "Hej" Sa han. "Hej" Sa jag. Han låg ner på magen med datorn framför sig så jag la mig på andra sidan. "Ska du verkligen läsa det där babe?" Frågade jag. "Det är roligt och läsa de postiva" Sa han. "Men du klarar ju inte av allt hat" Sa jag. "Jag vet, jag försöker ignorera det. Det var faktiskt mindre en vad jag trodde det skulle bli, och jag har höjt mig med 500 tusen följare bara över natten" Sa han. Det kanske var så att han fick nya fans över natten, som såg upp till honom, eller så var väl bara folk nyfikna.  Jag hörde hur han grymtade till så jag vände mig mot datorn och där var det någon som skrivit en massa skit om mig. "Babe läs det inte" Sa jag. Han suckade. Jag såg hur han skulle skriva tillbaka till personen men jag kunde övertala honom. "Lägg inte tid på det, okej?, lägg tid på det positiva" Sa jag. "Okej, förlåt" Sa han. "Du har inget och säga förlåt över. Jag valde ett liv med dig och då får jag räkna med att jag också kommer få hat" Sa jag. Han nickade. Jag kysste honom. "Kom, vi går och äter frukost." Sa jag. "Gå du, jag ska bara tacka fansen först." Jag nickade och log och gick ut för hans rum.

 

 

Jag svalde hårt och nickade. "okej". Jag såg hur Harry bara blev nervös på en sekund. "Ska du dit själv?" Frågade Louis. "Ingen aning, jag hoppas inte det. Simon ska ringa snart" Sa Harry. Jag hoppades verkligen att de andra killarna fick följa med då de kan hjälpa honom där inne. Jag satte mig brevid Harry i stället och kramade om hans hand. Jag bara såg på hur han att han var så himla nervös det syndes på långa vägar. Jag förstår honom dock, han är rädd för att hans fans kommer tycka illa om honom, eller till och med kanske lämna honom. Jag tror dock inte de kommer göra det men vad vet jag jag kan inte det här livet. Harrys telefon ringde så han gick i väg. Jag andades ut. "Hey, det kommer gå bra" Louis klappade mig på ryggen. Jag nickade.

 

Harry kom tillbaka. "Ni får följa med in i intervjun" Jag andades ut lättat att killarna fick följa med. Jag tror Harry känner sig tryggare då också.

Timmarna gick och vi satt fortfarande i soffan men vi hade sätt klart på x-factor. Jag låg i Harrys knä igen och han drog sina fingrar över min rygg. Klockan var nio på kvällen och ingen av oss hade ätit. Dock hade Niall flera gånger påpekat att vi skulle göra det, men vi hade inte gjort det då ingen annan av oss var hungrig. "Kom vi går över till mig" Sa jag till Harry. Han nickade. "Vi möts här i imorgon då" Sa Louis vi nickade. Vi drog på oss skorna och gick över till min och josses lägenhet. Det var papz utanför så jag och Harry skyndade oss i regnet. Vi åkte upp i hissen då ingen orkade gå i trapporna. Vi la oss dirrekt i sängen och jag kröp upp mot Harry så jag låg på hans bröst med huvudet. "Vad tänker du på?" Frågade jag. "Vad som kan hände imorgon" Svarade han. "Hey, killarna är med dig, de kommer stötta dig. Jag vet att det är jätte jobbigt jag förstår det. Men försök att inte tänka på det så mycket då blir du bara nervösare" Sa jag. Han nickade och kysste mig på hjässan.

 

*

 

Klockan ringde, det var dags. Dags för intervjuvn. Jag var nervös för Harrys skull att han skulle berätta det för hela världen eller ja på sätt o vis. "Vi måste upp nu baby" Sa jag och kysste honom. "Gå över till er och gör dig i ordning så kommer jag snart" Sa jag. Han nickade tröttsamt. Han ställde sig upp. "Hej då så länge" Sa han. "Hejdå" Sa jag. Jag skulle följa med till intervjuvn men jag skulle inte gå in i själva rummet utan sitta utanför. Jag drog på mig ett par leggins då jag knappt får på mig mina jeans längre och sen drog jag på mig en slapp tröja över. Inte den snyggaste outfiten, men vad ska jag göra?. Jag sminkade mig och fixade håret sen gick jag till köket och tog mig en macka eftersom jag var hungrig då jag inte åt någon middag igår. Jag knallade sedan över till deras lägenhet och alla stod där klara. Vi alla gick tillsamans ner och hoppade in i minibussen som skulle ta oss till intervjuvn. Jag höll hårt i Harrys hand och man kunde se på långa vägar att han inte mådde bra.

 

Vi hade också fått reda på att det var ingen som skulle filma inne på intervjuvn vilket nog gjorde Harry mycket lugnare, det var en vanlig radiointervjuv. När vi kom till stället behövde inte Paul hjälpa oss så mycket då det inte var alla mycket fans utanför, det var nog inte många som visste att de skulle vara här då det bästemdes igår. Det skulle nog sprida sig snabbar så när vi skulle gå ut skulle det nog vara proppat. Harry och grabbarna gick iväg för att snacka med Simon, om vad visste jag inte. Sedan gick de in i rummet och Simon satt också där inne. "Så, vi sänder Live från och med. 1..2..3" "Välkomna tillbaka, och nu är vi här med Ooooone Direction., välkomna hit" Sa Intervjuvaren. "Tack" Sa de. De började babbla om det nykomna albumet först. "Jo, sen har jag hört att det är en av er som ska berätta något" Sa Intervjuvaren som jag sen fick reda på hette Michael. "Ja, jag ska berätta något" Sa Harry. "Det är väldigt svårt och säga det då jag inte vet hur våra fans kommer reagera" Harry tog en andnings paus. Det var helt tyst överallt. "Min flickvän ehm. Är gravid. Och ehm det är mitt barn, så jag ska bli ehm pappa" Man hörde på långa vägar att han var så himla nervös så man visste inte vart man skulle ta vägen. "Jo, Harry har varit så nervös för det här. Det var självklart inte så att de hade bestämt att hon skulle bli gravid. Men nu blev det så, och då får man ta konsekvenserna. Vi hoppas att fansen kommer stötta Harry genom det här för han kommer annars inte att klara det" Sa Simon. Jag kände hur jag var nära på att börja gråta, jag såg på Harry han mådde så dåligt. "Ja, det får vi verkligen hoppas" Sa Michael. "Vi vill också inte att något hat ska komma till Harrys flickvän eller honom. Det är en svår period för båda och de behöver allt stöd de kan få" Nu var det Louis som talade. "Okej, men vi avslutar denna intervjuvn och all lycka till dig Harry och självklart ni andra. Vi avslutar med One Thing av One Direction".

 

De kom ut ur rummet och jag omfamnade Harry i en kram. Han grät mot min axel och då gjorde de så jag också börja gråta. "Hey, det gick bra okej" Sa jag och kramade om honom. Han var helt skakig. Han gick i väg och jag vet inte om han ville vara själv eller inte, jag tror han behövde prata med någon annan än mig. "Louis kan du gå efter honom, jag tror han verklgien behöver prata med någon annan än mig" Han nickade "Självklart.". Jag satte mig ner på golvet och Liam sjönk ner brevid mig. "Det kommer bli bra" Sa han. Jag nickade. Eftersom alla höll på att säga det hela tiden så kändes det mer och mer orealistiskt att det skulle kunna bli bra igen.

 

Efter en timme så var vi nu på väg ut. Harry täckte för sitt ansikte lika så gjorde jag. Harry skyndade sig in i bilen och de andra stannade på några autografer. Man vet ju i alla fall vad morgonens rubrik kommer vara.

 

 

 

2 Veckor senare:

 

Hela två veckor hade gått och det börjades verklgien visas i mina kläder då jag inte fick på mig vissa kläder. Jag hade varit hemma i Östersund i några dagar för att hälsa på vänner som jag saknat väldigt mycket. Jag hade inte berättat för de att jag varit gravid då man inte kan lita på någon. Jag tycker det märks väldigt mycket på att jag är gravid men Harry tycker inte det syns så jätte mycket. När vi hade varit hos doktorn sa hon att allt såg bra ut, och då fattade jag beslutet att jag faktiskt ska behålla barnet. Det beslutet tog jag på ultraljudet då var det helt klart att jag skulle behålla det. Jag lämnade även några tårar, det var ganska sjukt att det där växte inne i mig. För tre dagar sedan hade Harry också berättat för Simon, och några andra i deras crew. Simon hade dock sagt att han visste detta skulle hända någon av dom, varför vet jag inte. Jag vet inte hur,var och när vi ska berätta att jag är gravid, det är bättre Harry berättar det än att vi bara ignorerar det. Harry vill inte berätta, jag förstår honom. Men Simon sa att vi måste göra det inom denna veckan då folk kan börja misstänka snart.

 

Mamma och Josses mamma hade sålt lägenheten i stockholm då vi inte kommer få någon användning av den. Jag trivs i London och tänker bo kvar här. Jag har dessutom min pojkvän som kommer att bli pappa till mitt barn så därför är det allra bästa att vara här och det är här jag vill vara. Jag är närmare vänner med Killarna än vad jag ´var med mina andra vänner i Sverige, men Josse är fortfarande min bästa vän helt klart. Om jag skulle gå utanför lägenheten gick jag i slappa tröjer, inga som sitter tajta för då ser man verkligen att jag har en bula. Igår hade jag och josse haft en tjejkväll vilket både Harry och Zayn stört sig på då de ville vara med oss. Men det hade vi struntat i och kollat på tjejfilmer med en varsin Ben and Jerry o handen, klassiska filmkväller för oss.

 

Jag sneglade mot min klocka och den var strax över elva. Jag satte mig upp och kollade ut genom fönstret. Great, det regnade ute. Jag suckade. Jag drog på mig nya underkläder och ett par shorts och ett linne och över det drog jag på mig min one piece. "Sara är du vaken?" ropade Josse. "Ja det är jag" ropade jag tillbaka. "Bra, vi ska över till dom på lunch" Sa hon. "Aokej jag kommer" Sa jag och drog på mig lite mascara. Vi tog med oss ett paraply då vi inte ville bli ett dugg blöta. Vi knallade över till killarna och ringde på deras dörr. "Heeey" Harry öppnade dörren. "Vad söt du är" Sa han och kysste mig jag fnittrade till. "Oj, idag ser du bara mindre ut" Flinade Louis och jag *mördadeblickade* honom. Han skrattade åt mig. Alla ser väl små ut i onepiece?.

 

 

Zayn och Liam hade gjort spaghetti och köttfärsås. Vädligt mycket mat hade  de gjort, de förstås sju personer skulle ju äta och killarna äter inte dirrekt små portioner. Vi satte oss ner och började äta på maten det var riktigt gott faktiskt. "Vad ska vi göra en regnig dag igentligen?" frågade Harry. "Snälla, kan vi inte få se på avsnitten när ni var med i x-factor?" frågade Josse. "Ja, snälllaa" Bad jag. "Visst" Sa de och vi blev överlyckliga. Vi hade ju faktiskt inte sätt hur de blev kända. Vi åt upp maten och ställde in den i diskmaskinen efteråt. Vi slog oss ner i soffan och de satte i gång det. De började i stället på bootcamp då ingen av oss orkade kolla på alla audtions.

 

Dom såg så himla små ut och de var så himla söta. Både jag och Josse satt och tjöt när det trodde att de hade åkt. Vi tjöt även när de fick beskedet att de hade gått vidare. Vi tjöt nästan hela tiden i princip. Det är ganska sjukt och se på vilken resa de har haft igentligen och så många fans som de skaffat sig. Harrys mobil plingade till. Eftersom jag satt i hans knä fick jag ställa mig upp så han skulle kunna fixa upp den från hans byxor. "Det var Simon, han har fixat en intervju, vi ska på den imorgon och berätta"

En vecka gick fortare en anat. Det hade redan gått en vecka, tiden bara flög i väg, vilket den gör man har roligt eller hur?. Vad jag hade fått hört av Louis hade Zayn och Josse haft ett stort bråk här om dagen. Men han hade meddelat att båda kommer med i alla fall. För en gång skull vaknade jag för Harry, så jag smög mig upp för sängen för att göra frukost åt honom. Jag tog fram två ägg och stekte och stekte sedan på lite bacon. "Babe" Jag väckte Harry genom att kyssa honom. "Vv-a" Han satte sig upp. "Kom jag har gjort frukost" Sa jag glatt. "Det hade du inte behövt" Sa han. "Men du gör alltid det till mig så nu är det min tur" Sa jag och log. Han drog på sig ett par shorts över hans kalsonger och gick sedan med mig ut till altanen. Vi satt och åt och pratade om allt mellan himmel och jord och vi hörde hur dörren öppnades. Vi båda ställde oss upp och gick in och där möttes vi av, Louis, Zayn, Liam, Niall och Josse. "Heej" Sa jag och kramade om Josse. Hon kramade om mig också men man kunde lätt se på henne att något var fel. "Hey Zayn" Sa jag glatt och kramade om honom. "Hey Sara" Sa han. Jag hälsade på Niall och Liam också och när jag kom fram till Louis kramade han mig hårt och lyfte upp mig. Harry kramade om killarna som jag gjort med Josse liksom. Det var så gulligt att se hur de verkligen tyckte om varandra.

 

 

"Skulle inte ni komma senare idag?" Frågade jag. "Jo, men vi tänkte varför inte liksom" Sa Niall jag skrattade till. "Sååå visa oss runt då" Sa Liam. Vi nickade. "Här är ett rum med två enkelsängar" Sa jag och öppnade ett rum. "Pax" "Pax" Louis och Liam sa det nästan i munn på varandra så de fick ha det rummet. "Och här är ett rum med en enkel säng och sedan en våning säng" Sa jag. Då fick Niall Zayn och Josse ta det rummet. "Josse ska vi åka in till Stan?" Frågade jag. Hon nickade. Jag kände att jag behövde prata med henne. Man såg på både Zayn och Josse att det var något som inte stämde. Jag gick in på mitt och Harrys rum och han stod också och bytte om. Jag tog fram ett par jeansshorts och skulle knäppa knappen men jag kunde inte. "Skoojar du" Mumlade jag. "Jag kan seriöst inte knäppa knappen" Sa jag och suckade. Jag såg på Harry att han ville skratta men han gjorde inte det. Han log dock medlidande mot mig. I stället satte jag på mig en kjol och en bustier i stället. "Vi ses i kväll, vi skulle fortfarande grilla och så på stranden va?" Frågade jag Harry. "Ja självklart, kommer ni verkligen inte hem förns ikväll?" Frågade Harry. "Jag vet inte, vi får se. Jag ringer när vi kommer hem" Han nickade och jag kysste honom innan jag gick ut till Josse. "Du kör, jag förklarar vägen" Sa jag. Hon nickade. Hon var verkligen inte på samma humör som hon brukar vara. 

 

*

 

Vi hade gått i flera butiker och hon var inte ens på shopping humör och det är verkligen inte henne likt. "Vi går och tar en fika" Sa jag. Hon nickade. Vi satte oss vid ett bord vid ett hörn. Vi hade varsin latte i handen och hon hade en bulle brevid och jag en chokladboll. "Seriöst, vad har hänt mellan dig och Zayn?" frågade jag. "Inget" Sa hon. "Det har det visst, till och med Louis har sagt det, och du beter dig inte som vanligt vis, jag är din bästa vän berätta för mig" Sa jag. "Förlåt, jag vet att du är det, det är bara att jag vet knappt själv vad som hände" "Berätta" "Okej, men han blev typ arg för att jag inte orkade göra något, jag satt bara vid datorn, visst jag kan förstå att det inte var så kul för honom, men jag mådde inte bra, jag hade jätte mycket mens värk." "Sa du det till honom?" Frågade jag. Hon skakade på huvudet. "Men i alla fall, jag sa att jag fick göra vad fan jag ville, och då blev han typ as arg och vi typ börja skrika på varandra" Sa hon. "Varför sa du inte bara att du hade mensvärk, då hade han ju förstått att du inte orkat göra något" Sa jag. "Jag vet det." Sa hon. "Ni kommer lösa det" Sa jag. "Ja, jag hoppas på det." Sa hon och log. 

 

*

 

Efter en heldag med shopping var vi tillbaka i den lilla stugan. Killarna var nere vid stranden så vi bestämde oss för att gå ner vi med. Josse hade lovat mig att hon skulle gå och prata med Zayn dirrekt när vi kom ner annars kunde det bara bli värre om hon drog ut på det. Jag smög upp bakom Harry och ha hoppade  till. Jag skrattade. "Hey babe" Sa han och kysste mig. "Zayn" Jag kollade på Josse. "Kan vi prata?" Frågade hon. Zayn nickade och de båda gick iväg. "Vet du vad de bråka om?" Frågade Louis. Jag nickade. "Vad var det exakt då?" Frågade han. "Jag vet inte, det var något missförstånd bara" Svarade jag. Jag vände mig mot Harry och jag såg hur röd han var i sitt ansikte. "Älskling" Sa jag. Han nickade. "Du har bränt dig rätt mycket i ansiktet" Sa jag. Han stelnade till. "Har jag?" Frågade han. Jag nickade och gav han min telefon så han kunde kolla på sig själv, det såg urgulligt ut. Jag skrattade för att han fick ren panik. "kom jag smörjer in dig" Sa jag och satte mig i hans knä och smörjde försiktigt in hans ansikte. 

 

 

 

Jag satt fortfarande i min kjol och bustier jag ville inte ta av mig. Jag vet inte varför jag alltid fick dåligt självförtroende men jag fick det och det kan jag inte göra något åt. Zayn och Josse kom tillbaka hand i hand och vi applåderade åt de och de skrattade. Jag blev glad för deras skull. Vi begedde oss tillbaka till skolan för killarna skulle duscha och byta om jag och Josse struntade dock i det. Vi packade i stället ner korven i kylväskan, läsken, brödet, ketchupen och senapen. Vi hade gjort det enkelt och vi skulle bara äta korv med bröd. "Jag har fixat så vi kan göra smores också" Sa Harry som var den första att bli klar."Jaha ,var ligger det?" Frågade jag. "Högra skåpet" Sa han och jag nickade. Jag tog ut kexen, marshmallowsena och chokladen. När alla var klara gick vi till stranden igen. Liam och Niall tände brasan så vi kunde grilla våra korvar. Vi hade en varsin pinne och det kändes verkligen som när man var liten. 

 

 

 

 

Liam grillade kanske sin korv lite för nära elden så den blev helt svart. Vi skrattade åt det och han suckade men tog sen en ny. Jag tog ett bröd till min då jag inte vill ha så mycket färg på mig. Hällde på lite ketcup och åt den sedan. Det var verkligen mysigt, Louis satte på lite svag musik och det var verkligen så här man skulle ha det. Kvällen rullade på och jag var proppmätt då jag kanske ätit lite för mycker smores. Jag satt i Harrys knä med en filt över mig. "Det här är livet" Sa Louis. Det var det verkligen, det var så här det skulle vara. Det var verkligen Livet. 

 

 

 

Jag vaknade av att Harry pussade mig i hela ansiktet. Jag skrattade och satte mig upp. "God morgon beautiful." Sa han. "Godmorgon Snygging" Sa jag och kysste honom mjukt på läpparna. "Tack för allt i går, det var helt fantastiskt." Sa jag. Han log. "Så bra" sa han. Jag fnittrade till. "Såå, några planer för idag?" Frågade jag honom. "Jag tänkte att vi kunde gå ner till våran lilla strand och bara slappa, och sen kanske åka in mot den lilla staden som ligger en mil bort eller något." Sa han. "Det låter bra" Sa jag glatt. "Babe" Sa Harry. "Aah" Svarade jag. "Inte för att det är något elakt nu men, man ser verkligen att du fått en liten kul mage" Flinade han. "Lägg dig ner igen, jag vill ta kort." Jag skrattade till och la mig ner igen. Jag visste att jag hade blivit större det hade märkts på när jag satte på mig mina jeans men jag hade inte blivit så stor för jag kunde knäppa dom fortfarande. "Kolla" Harry visade mig bilen och det syndes faktiskt lite trots allt.

 

 

"Är det verkligen så smart att jag går runt i bikini då?" Frågade jag. "Det finns inga paparazzis här som kan ta sig in. Jag lovar" Sa han och kysste min panna. "Okej" Sa jag glatt. Jag gick in på toaletten och tog med mig en bikini shorts och ett linne. Jag kollade mig i spegeln där jag stod med bikinin. Jag kände mig ful. Även fast inte magen var alls var stor i gemfört med vad den kommer att bli så kände jag mig väldigt ful. Jag ville helst inte att Harry skulle se mig så här. Jag suckade och satte på mig shortsen och linnet och gick ut till Harry. "Hey, är det något?" Frågade Harry. Han såg väl att jag hängde lite läpp. Jag skakade på huvudet. "Bra, säg till i sådana fall" "Jag lovar" Sa jag. Han hade dukat ut på altanen och det var hur fint som helst, det var frukter, vatten melon, vindruvor, någon annan sorts melon, jordgubbar, hallon. Sedan var det bröd och juicer också.

 

"Du behöver inte skämma bort mig så mycket" Skrattade jag. "Men jag vill" Sa han. Jag himlade med ögonen och kysste honom mjukt på läpparna. Vi började äta frukosten och vi bytte bara ett par intensiva blickar mot varandra i stället för att säga något. Vi dukade ut tillsamas och la faktiskt ner disken i diskmaskinen, man trodde inte det skulle finnas än men det gjorde det faktiskt. "Redo att gå ut till stranden?" Frågade han, Jag nickade glatt ,och tog min strandväska och mina solbrillor som låg på bordet. Jag tog hans hand och vi promenerade bara några meter tills vi var på den lilla stranden. Vi la ner våra handdukar brevid varandra. Jag blev osäker helt plötsligt. Jag ville inte visa mig i bikini. Jag drog av shortsen men la mig sedan ner på handduken.

 

"Du vet du blir inte särkilt brun om du ligger med ett linne på dig" Sa han. "Jag vet, men-" "Vad är det Sara?" Frågade Harry. "Jag känner mig så ful. Jag kommer bli ännu fulare också, och då k-" "Och då vad?" Frågade han. "Och då kanske du inte vill va m-" "Tänk inte ens tanken, du är den finaste personen jag vet okej?. Visst du kommer få ganska stor mage. Men du kommer också få större rumpa och större br--" "Okej jag fattar" Skrattade jag. Han skrattade med och kysste mig på nästippen. Jag sate mig upp och tog av mig linnet. Jag vet att Harry älskar mig det är inte det, jag bli bara osäker på mig själv.

 

Han räckte fram sina händer och jag tog dom sen gick vi i vattnet till samans. Han bärde upp mig i sin famn och vi gick mot det djupare. Han släppte ner mig och han pressade sina läppar mot mina. "Jag älskar dig." "Älskar dig med" Sa jag. Vi lekte som ett par ungar i vattnet som kanske inte hade fått lekt på en månad. Snart började vi känna oss som russin och begedde oss mot våra handdukar för att få ännu lite sol på oss.

 

 

 

En födelsedag kunde inte bli mycket bättre. Eller det kanske min kunde, Harry tog mig någonstans och jag hade ingen aning vart. Klockan var inte jätte mycket ändå, den var bara lite över nio på kvällen. "Harry, snälla säg vart vi ska?" "Bli inte för hypad för det är inget jätte speciellt." Jag himlade med ögonen. Klart man var hypad när man inte hade någon aning om vart man skulle. Vi hade kört i kanske trettio minuter redan och vi hade verkligen passerat flygplatsen så jag undrade vad han hade i kikaren.

 

*

Klockan hade precis slagit tio och vi var inte framme än. "Babe, är vi framme snart?" frågade jag med ett skratt i rösten. "Vilken minut som helst" Sa han och jag log stort. Jag hade inte en blekaste på vart vi var eller vart vi var. Han stannade bilen och det ända jag såg var en sjö och skog. "Vad ska vi göra?" Frågade jag. "Kom." Vi gick ut ur bilen och vi tog våran packning. Eller han tog min packning. "Babe jag kan dra den själv." Suckade jag. "det är din födelsedag" "Ja men jag vill kunna hålla dig i handen" Sa jag oh till slut gick han med på det. Vi gick igenom skog och snart så såg jag lyse. Från en väldigt gullig stuga. "Ska vi bo där?" frågade jag. "Ja" Sa han. Jag blev glad. Väldigt glad faktiskt.

 

Vi klev upp för en trappa och gick in. Det var så himla mysigt och fint. Man hade utsikt över sjön och det var helt fantastiskt fint. Balkongen som var riktiad mot sjön hade han placerat eller någon hade lagt en massa stora kuddar där med filtar så det var hur fint som helst. "Det här är så fint" Sa jag oc kysste honom på läpparna. "Vad bra." Sa han och log stort. "Föresten, de andra kommer om en vecka, killarna och Josse, så vi ska faktiskt stanna här i en vecka och fyra dagar, de andra stannar i tre dagar extra men vi skulle ju till doktorn då" Sa han. Det hade jag helt glömt bort och det gjorde mig glad att faktiskt han hade kommit i håg det.

 

"Sätt dig, jag kommer snart" Han kysste mig snabbt och jag slog mig ner på de stora kuddarna. Harry kom snart ut igen med jordgubbar som var doppade med smält choklad. "ooh" Sa jag glatt. Harry skrattade. Han tog en jordgubbe och stoppade in den i min munn så jag kunde tugga av en bit han tog den andra."Godaste Jordgubben jag någonsin ätit" Sa han och jag rodnade stort.  Det var så romantsikt. Jag låg i hans famn och jag kunde känna hur han kysste min panna flera gånger.

 

Jag vet inte hur länge vi bara satt där, det var så himla skönt. Vi behövde verkligen inte säga något. Men jag var tvungen att tacka. "Harry. Tack verkligen för allt du har gjort idag, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig." "Det är inte slut än, jag har en grej kvar" Avbröt han mig. "va?" Frågade jag. Han nickade. Han tog upp en ask och jag flämtade till. Han tänkte väl ändå inte fria??. "Ta det lungt, jag ska inte fria till dig" Jag andades ut. "Men det här är en promise ring. Jag lovar att jag inte kommer att lämna dig genom det som vi kommer gå igenom, jag kommer finnas vid din sida hela tiden. Jag älskar dig"  Jag kände hur en tår rann ner från min kind. "Jag älskar dig också Harry". Jag sträckte fram mitt finger och ringen var så fin som helst, det stod I Love You i den.

 

 

Jag kysste honom hårt på hans läppar och han besvarade den med passion. Jag tror det var den bästa kyssen jag någonsin varit med om. Hans tunga möttes snart min och snart så släppte han våra läppar och ställde sig upp. Han räckte fram sin hand och jag skrattade och tog den. Vi kysstes igen och han lädde in oss till sovrummet. Han la mig försiktigt i sängen och jag sneglade på klockan. 00.01. Att vara arton startade rätt fantastiskt, och rätt barnförbjudet.

 

 

 

 

Sara såg faktiskt helt förvånad ut, och då visste man att man hade lyckats överaska henne i alla fall. Det var väldigt många här och jag visste att hon inte ville ha någon stor grej av det hela, men hon skulle inte vara här hela kvällen för jag hade en sak planerad. "Grattis på födelsedagen babe" Jag kysste hennes kind ömt. "Tack" Log hon. Hon kramade om en massa människor. Några av hennes kompisar från Sverige hade faktiskt tagit sig hit vilket var väldigt kul för henne eftersom hon sagt hur mycket hon saknat vissa. Hennes farmor, farfar,mormor och morfar var även här. De hade kommit imorse och jag hade faktiskt ingen aning om att de faktiskt kunde komma. Sara var överlycklig det såg man verkligen. För att fylla ut festen mer hade vi tagit några av mina och killarnas vänner hit också. Efter mycket hälsande så såg jag att hon var ledig. "Vill födelsedagsbarnet dansa?" Frågade jag. Hon skrattade till. "Ja det vill hon" Sa hon och log stort. Jag tog hennes hand och ledde oss mot dansgolvet.

 

Vi dansade och bara bytte intensiva blickar med varandra. Det finns inte ord på hur mycket jag älskar den tjejen alltså. Jag kysste henne ömt på läpparna och snart tystnade musiken. Hennes mamma kom upp på scenen. Hennes mamma harklade sig i mikrofonen. "Först vill jag bara tacka folk som kommit hit att gratta min lilla flicka, och dig Harry att du nästan fixa allt detta själv. Jag är så stolt över dig Sara och jag kan knappt fatta att du blivit hela arton år. Jag kommer fortfarande ihåg dig som min lilla flicka." Man såg att Saras mamma fick tårar i ögonen vilket Sara också fick. Jag kysste henne i pannan. "Och det gör faktiskt lite ont att säga det här men jag vet att det är det du vill, Du har hittat din prins och jag vet att det blir svårt för dig när du flyttar till Sverige, därför får du din mosters lägenhet, jag har köpt den åt dig" Sara stog helt chockat och tog sig för munnen. "Oooomg" Mumlade hon. Hon sprang upp på scenen och kramade Maria hennes mamma. "En sak till. Fredrik kom ut" Fredrik var hennes pappa. "Jo, jag vet att du tog en taxi hit, och nu får du ju faktiskt köra en egen bil så varför inte.." Han gav henne ett par bilnycklar. Sara blev väldigt glad och näst intill hoppade på hennes pappa. Mamma kom upp brevid mig och la en arm om mig. Jag log åt henne. "Vill du veta vad det är för bil?" Frågade Fredrik Sara. Hon nickade glatt på huvudet. "De får du tyvärr inte veta ännu, det får du veta sen" Sa han och sara suckade men skrattade ändå.

 

 

Jag var så tacksam för alla fina personer som fanns i mitt liv det var helt sjukt. Jag hade också fått en massa andra presenter på ett present bord, men jag skulle inte öppna alla nu utan göra det någon gång i lugn och ro. Festen fortsatte och snart rullade en tårta ut. Det var inte dirrekt  någon liten tårta utan en jävligt stor tårta om man säger så. "Så nu tycker jag alla ska vara med och sjunga med oss." Harry pratade, och brevid han stod Louis, Niall, Liam och Zayn. "Happy Birthday to you..." Alla sjöng och jag rodnade stort. "Grattis på födelsedagen Sara" Sa Harry. "När jag först träffade dig Sara, jag tänker dock inte berätta för alla hur vi träffades osv det blir en hemlig het mellan oss och killarna och Josse men i alla fall, jag tror nästan jag  blev kär i dig på dirrekten" "Det blev han det kan jag intyga" Liam avbröt Harry och jag skrattade. "Okej Okej, Men i alla fall, du är den som betyder mest i mitt liv, och jag älskar dig så grymt mycket. Jag är glad att jag hittade dig, när du sa att du älskade mig för första gången smälte jag, tro mig. Jag ska inte stå och prata om dig hela dagen för det kan jag verkligen göra men jag tror det kanske blir lite mycket" alla skrattade även jag med tårar i ögonen. "Jag älskar dig Sara., Gå ut utanför så ska du få se din bil som du fått av din pappa, sen ska du få en annan överaskning." Alla applåderade  när Harry stängde av sin mikrofon. Han kom upp vid min sida. "Tack, jag älskar dig också" Sa jag och kysste honom.

 

 

När jag kom ut så blev jag helt chockad. Där stod en Range Rover. Jag har alltid önskat mig en sån. "OOOMG" Skrek jag. Jag kramade om pappa och mamma igen och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag kollade in genom rutorna och blev chockad när jag såg en resväska ligga där i. Eller två resväskor den ena var min rosa. "Öhm mamma varför ligger det resväskor i min bil?" Frågade jag. "Fråga Harry" Svarade mamma. Jag kollade mot Harry. "Tjaaa.. Vi ska på en liten semester kan man säga" Sa Harry och jag blev chockad. "Ska vi?" Frågade jag. Han nickade. "Vi ska åka på en gång, så säg hej då till alla" Sa han och jag nickade. Jag kramade om varenda än och hoppade snart in i bilen igen. "Du får tyvärr inte köra den eftersom du inte har körkort, så jag kommer tyvärr bli den första som kör din bill" Sa Harry och log snett. "Det är lugnt" Sa jag och log. "Bra" Svarade han. Jag vinkade mot alla som stog där och snart såg jag de inte mer. "Vart ska vi?" Frågade jag. "Det får du se" Svarade han.

 

 

 

 

"Happy Birthday to you, Happy Birthday to you, Happy Birhtday dear My Babe Sara Happy Birthday to yoooooooooooooooou" Att väckas så varje morgon var inte vad man fick uppleva varje morgon. Harry kom in med en frukost bricka. "Aww, det hade du inte behövt babe" Sa jag och kysste honom. "Det är din dag idag och du ska inte behöva lyfta ett finger" Sa han. "Tack verkligen" Sa jag och kysste honom igen. Mina syskon och föräldrar hade kommit i förrgår. Min storebror och min pappa hade inte varit jätte glada då de fått reda på händelsen. Att jag var gravid. Både min storebror och pappa hade haft ett samtal med Harry. Dock hade Harry sagt att det inte varit så farligt och de hade inte skällt ut honom bara varnat honom. Harrys mamma och styvpappa hade också fått reda på det. Igår, de var här för de skulle vara med och fira min födelsedag vilket jag uppskattar mycket. De hade tagit det hyffsat bra, självklart var de besvikna som vilka andra föäldrar annars hade blivit också men själv tyckte jag de tog det bra och lovade att finnas till hjälp vilket jag också uppskattar otroligt mycket.

 

"Du får dina presenter senare" Sa han. "Jag sa att du inte skulle köpa något" Sa jag menande. "Och du trodde jag inte skulle göra det?" Frågade han och skratta. Jag ryckte på axlarna och flinade. "Ät din frukost nu" Skrattade han. Han satt brevid mig och åt en macka han med. Jag bytte om till ett par jeans och ett linne för han skulle ta ut mig på lunch tydligen.Det hade börjat kännas att Jeansen började bli lite försmå men det gick få på sig dom i alla fall. "Det är dock några som vill hälsa på dig först" Jag kollade förundrande på honom. Vi gick in i Liams och Louis lägenhet. "SARA, GRATTIS" Louis slängde sig på mig. "Tack Louis" Skrattade jag. "Bästaaaa" Josse kramade också om mig. "Nu är du en i gänget" Skrattade Liam. "Ja, jag är väl det" Skrattade jag och kramade om alla killarna. "Tack så hemskt mycket verkligen" Sa jag. "Vi ska över till din lägenhet först också" Sa Harry. "Jasså" Sa jag. Han nickade. Vi gick till min lägenhet och där väntade mamma, pappa, min lilla syster Milla och min store bror Filip. Harrys föräldrar var också där. "Grattis" Sa de alla i kör. "Tack snälla" Sa jag glatt. "Grattis gumman" Pappa kramade om mig. "Tack pappa." "Grattis min älskling" "Tack mamma." "Grattis stora syster" Sa Milla glatt. "Tack du" Sa jag. Harry höll på att leka lite med Milla dirrekt efter hon kramade mig. De hade verkligen fastnat för varandra. "Grattis skitunge" Filip gav mig en kram. "Grattis tjockis" skämtade jag. Jag hade alltid sagt att han var tjock, dock har han aldrig varit det utan det har bara blivit så att jag kallat honom det.

 

Jag kramade också om Harrys föräldrar. "Ska vi gå?" Frågade Harry. Jag nickade. "Hejdå" Sa jag glatt. "Hej då gumman". Vi gick ut ur lägenheten hand i hand. Paparazzis var i farten om man säger så. Vi gick in på något mysigt cafe mitt i stan. Vi fick sätta oss i ett speciellt rum och det var så fint. Det var fullt med röda rosor och det var så vackert. "Det här är helt otroligt" Sa jag imponerat. Harry flinade. Maten kom ut och det var en sallad som serverades med vitlöksbröd det såg väldigt gott ut. "Du är rätt duktigt på romantiska saker Styles" Sa jag och han skrattade. "Kom" Sa han och jag böjde mig fram och kysste honom. "Efter det här, så ska du gå hem till dig och Josse kommer möta upp dig okej?" "Ookej" Sa jag och kollade lurigt på honom. "Ta det lugnt jag kommer och hämtar dig sen" Sa han. "Vart ska vi då?" Frågade jag. "Det får du se" Skrattade han. Jag himlade med ögonen och njöt av maten.

 

*

 

 

 

Harry hade skjutsat hem mig och precis som han sa så väntade Josse där. "Hej giirl, din outfit är färdig den där ska du ha på dig" Hon pekade på en klänning som låg på soffan och ett skärp där till. "Vad har du fått tag på den?" Frågade jag. "Köpte den till dig, grattis bästa vän" Sa hon. "Tack" Log jag tacksamt. Jag tog mig en dusch och fräshade till mig. Jag torkade mig efter duschen och fönade håret. Drog på mig klänningen. "Jag fixar ditt hår" Sa Josse. Jag log stort. Hon lockade mitt hår väldigt fint och satte dit en blomma i håret i ett spänne. "Tack det blev jätte fint" Sa jag glatt. "Ska jag sminka dig med?" Frågade hon. Jag nickade glatt. Hon var väldigt duktig på att styla och så. Hon sminkade mig och det är alltid skönt när någon höller på med ens ansikte även fast det är smink dom sätter på. Sminkningen blev också väldigt fin. "Tack" Svarade jag. "Är du redo att gå?" Frågade hon. "Japp, vart ska Harry hämta mig?" Frågade jag. "Han gör inte det, vi tar en taxi" Sa hon. "Jaha" Svarade jag. Jag satte på mig mina pumps och snart var vi i taxin. Josse betalade taxin och jag kände verkligen inte igen mig. Hon satte ögonbindel på mig, det var inte jätte läskigt jag litade på henne. Snart stannade hon och hon drog av mig bindeln, jag möts av ett folkhav. "SUPRISE". 

 

 

Komentera :)

 

Det var helt tyst i telefonen. Knäpptyst. Inte ett ljud. Jag grät. "Mamma snälla säg något, skrik på mig eller vad som helst" Grät jag fram. Jag hörde hur hon suckade i andra änden. "Snälla" Pep jag. "Jag vet inte vad jag ska säga gumman, du förstår vad du ställt till med va?" Frågade hon. Jag snyftade till. "Oh gumman" Sa hon bara. Jag trodde hon skulle vara arg och skrika på mig. "Mamma jag vet inte vad jag ska göra" Sa jag. "Jag förstår det, det är ett tufft beslut, men du, jag och pappa kommer alltid finnas för dig det vet du, vi står med dig i vilket beslut du än väljer, vi kommer inte att lämna dig eller liknande om du väljer att behålla det. Du och Harry måste sätta er ner och prata om det här" "Vi har gjort det, men det går inget vidare, jag har sagt att jag inte är redo, och jag är inte det mamma, men han blev arg och sa att om jag gör abort vill han aldrig mer se mig" Snyftade jag fram. "Det är du som gör beslutet gumman, du är mamman. Följ ditt hjärta gumman. Vi kommer om fem dagar redan, så då kan vi prata på riktigt okej?." "Men mamma, jag vill inget av det. Jag vill inte göra abort, men jag vill inte ha barnet heller. Jag kan inte ha barnet." "Ta det lugnt Sara. Du har panik och du har all rätt att ha panik, bli sams med Harry, prata med honom, säg att du är rädd, eftersom du är det. Jag kommer om fem dagar och så pratar vi då på riktigt. Okej?" "Okej mamma." Svarade jag. "Jag älskar dig gumman" "Älskar dig med mamma". Sen la vi på. Jag var lättat att hon inte hade skrikit på mig och varit jävligt arg.

 

Louis kom fram till mig och gav mig en kram. "Harry är på väg, vill du att jag går?" Frågade han. "Är han på väg?" Frågade jag. Louis nickade. "Jag pratade med han nyss. Gör det rätta Sara" Sa han och gick där i från. Men frågan var, vad var det rätta?. Jag såg hur Louis stängde dörren efter sig. Jag satte mig i soffan och försökte komma på vad jag skulle göra. Men jag kom inte fram till något. Ytterdörren öppnades, jag förstod snabbt att det var Harry. "Hallå" Ropade han. "Louis?" Ropade han igen. Jag blev genast nervösare, han kanske skulle gå igen när han såg att det var jag här. Jag hörde hur hans steg kom närmare och han tvärstannade när han såg att jag satt i soffan. Jag såg att hans ögon var röda, han hade gråtit. Jag grät fortfarande. "Snälla gå inte" klämde jag ur mig.  Han nickade och satte sig i fotöljen. "Jag berättade för mamma" Stammade jag tyst fram. "Gjorde du?" frågade han. Jag nickade.  "Snälla Harry, jag är rädd, jag är livrädd för det här. Förstå mig bara, det är nu de sista dagarna jag börjat tvivla, jag måste låta det sjunka in lite. Mamma och dom kommer om fem dagar och då ska jag prata med mamma och så. Jag måste ha kvar dig i mitt liv, jag älskar dig så förbannat mycket jag vet att jag kanske sa lite dumma saker, men snälla lämna mig inte" Snyftade jag fram. Han gick fram till mig och satte sig på huk framför mig. Han tog i min hand. "Tro mig Sara, jag är livrädd jag med. Dessutom är jag känd, jag kommer inte bli i fred för pressen och så vidare. Men Det får vi stå ut med i sånna fall,  Vi gör det här tillsamans, du och vi är inte ensamma. Vi fixar det här, ok?" Att en människa kan vara så positiv, och så underbar är helt sjukt i mina ögon.

 

Det rann nu flera tårar ner från mina kinder. "Hey, gumman varför gråter du?" Han lyfte upp mig och så satte han sig i soffan med mig i hans knä. "Du prata med mig" Sa han. "Jag känner mig så dålig. Du är så underbar mot mig, du förlåter mig hela tiden.." "ssh" "Sluta Sara. Jag överreagerade också, sluta. Jag älskar dig okej" "Okej" Svarade jag och snörvlade till. "Vi klarar det här, vad som än händer." Sa han. Det var då jag kände något. Det var som något hände, för just då i det ögon blicket så visste jag, jag visste att vi skulle klara det. "Ja det gör vi."

 

 

"Jag måste till Harry" Sa jag till Josefine och fort drog jag på mig mina skor och sprang ut ur lägenheten och in i deras. Upp för trapporna och ringde på dörren. Det var Louis som öppna. "Var är han?" Frågade jag. "I sitt rum" Sa han. Jag nickade och gick genast dit. Jag såg att dörren var låst så jag suckade djupt och knackade. "Vem är det?" Frågade han. "Sara" Svarade jag. Jag hörde hur han ställde sig upp och öppnade dörren. "Vad vill du?" Frågade han. "Be om ursäkt." Sa jag och han släppte in mig. "Jag vill inte alls bli av med dig från mitt liv. Jag älskar dig Harry, snälla förstå det. Jag klarar mig inte utan dig, okej?, Snälla" Bedjade jag och kände hur tårarna var nära. "Jag älskar dig också Sara, mer än något annat, men ibland får du mig så osäker." Sa han. "Förlåt" Pep jag och lite tårar rann ner från mina kinder. "Snälla gråt inte" Sa han och gick fram till mig och torkade bort tårarna som rann ner från mina kinder.

 

"Men du" började jag. "Snälla bli inte arg nu" Sa jag. Han kollade oförstående på mig. "Det här med barnet." Sa jag. "Jag tror verkligen inte att jag är redo Harry." Sa jag. "Du har flera månader på dig att bli redo" Svarade han. "Jag vet, men jag vet inte om jag klarar av állt det här" Sa jag. Han suckade. "Vi tar oss igenom det här tillsamans har jag ju sagt." Svarade han. Jag suckade igen. "Jag vet inte Harry. Jag vet ingenting om att vara mamma." "Så du står och säger att du vill göra abort?" Frågade han. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag ryckte på axlarna. "SERIÖST SARA?. Ska du mörda barnet, för du vet att man gör det när man gör abort huh. Men en sak ska du ha klart för dig, om du gör abort, kommer jag inte finnas i ditt liv något mer" Med de orden lämnade han mig. Jag stog kvar chockad. Jag hörde hur ytterdörren smälldes igen och jag skönk ner i golvet och brast ut i gråt.

 

 

 

"Hey" Jag hörde att det var Louis röst. "Kom" Han bärde upp mig i hans famn och jag grät mot hans bröst. "Vad ska jag göra?" Stammade jag fram när jag samlat mig. "Jag vet att Harry kan vara så där i bland, han menade inte det han sa, han älskar dig Sara." "Louis, jag är väldigt säker och rädd att han menade det. Jag vet bara inte óm jag är redo" Svarade jag. "Jag vet att du inte vet det, och du har all rätt att inte veta det heller. Men du borde ta reda på det. Jag är säker på att du kommer att klara det, du har väldigt mycket människor runt om kring dig som älskar dig och som skulle hjälpa dig, lika dant med Harry" "Jag är bara så rädd att han lämnar mig när det väl är dags" Svarade jag och torkade bort några tårar som rann ner från mina kinder. "Jag lovar dig Sara. Jag är hans bästa vän, han skulle aldrig göra något sådant." "Jag vet inte vad jag ska göra" "Jag vet vad du borde göra" Sa han. "Vad för något?" Frågade jag. "Ringa din mamma, och berätta sanningen" "Jag kommer att behöva åka hem" Svarade jag. "Och om du behöver göra det, du är arton nästa vecka då kan du ändå komma tillbaka, du bestämmer över ditt liv då, och snart ska du ju tillbaka till den där doktorn" Sa han. "Det är nästan om tre veckor, men okej jag ringer mamma" Sa jag. "Tack Louis" sa jag sen. "Allt för dig lillen" Sa han och jag skrattade och kramade om honom.

 

Jag bestämde mig för att ringa mamma i deras lägenhet. Jag ville också vara här om Harry kom tillbaka. Jag slog in mammas nummer och efter några signaler svarade hon. "Hej det är mamma" Svarade hon. "Hej mamma" Svarade jag. "Hur har du det gumman?" Frågade hon. "Sådär just nu, jag har bråkat med Harry" Svarade jag. "Oh, vad tråkigt att höra, men du, hela familjen kommer ner till din födelsedag, blir inte det bra?" Frågade hon. "Jo det blir jätte bra, men du det är en grej." Svarade jag. "Har det hänt något mer?" Frågade hon. "Ja, det har faktiskt det. En ganska stor grej, och tro mig mamma jag vet att man inte ska ta detta över telefonen, men jag har inget annat val." Jag pausade och tog ett djupt andetag. "Mamma jag är gravid."

 

 

 

"Vad menar du?" Frågade han. "Är vi verkligen redo, jag är gravid Harry, är vi verkligen redo för det?" Frågade jag. "Vi har inget annat val, det är vi som har sällt till med det så det är vi som får ta hand om problemet" "Problem?" Fnös jag. "Du förstår vad jag menar, om vi hade fått bestämma hade vi ju väntat eller hur?" Frågade han och jag nickade. Det blev en rätt spänd stämning och jag tror Harry också märkte det. Vi sa inget vilket gjorde de hela ännu mer pinsamt. "Harry". "Jag menar du är en superstjärna, att en bebis kommer in i ditt liv kommer göra allt så mycket svårare."

 

 

"Ja jag vet" Sa han och strök sina fingrar över läppen. "Men" "Men inget Harry, det kommer vara olidligt svårt för mig också, jag kommer vara omringad av papz också när folk får reda på att det är ditt barn, det är inte bra för barnet heller med stressen" "Så vad är det du säger, ska jag lämna dig, för det blir lättare för dig då eller, är det det du säger?" Sa han och höjde rösten åt mig och ställde sig upp. "Harry ja-" "Ja inget Sara, hör av dig när du har bestämt dig, så jag vet om jag får ha kvar dig eller mit barn i mitt liv" Sa han, Och med de orden lämnade han rummet och snart lägenheten. Jag vet inte varför jag sprang efter eller inte. Jag bara gjorde det inte, jag menade inte ens så. Jag vet bara inte om jag är redo. Jag älskar Harry över allt annat och klarar mig inte utan honom, men jag kommer behöva ha hjälp av min mamma, och då måste jag bo i Sverige, till och med i Östersund, och där bor inte Harry Styles.

 

*

 

Timmarna gick och Harry hade varken smsat eller ringt. Visst sa han att det var jag som skulle göra det, men jag var väl feg antar jag. Det hade snart blivit natt klockan var tio på kvällen. Jag är sjuttton år, visserligen är jag arton om en vecka men det är ändå för ungt för att bli mamma. Jag hörde dörren öppnades, jag hoppades på att det skulle vara Harry men ack så fel jag hade, det var Josse. "Skulle inte du vara med Zayn?" Frågade jag. "Jo, men vi kom hem till honom och Harry var där, han sa att ni hade bråkat, vad har hänt?" Frågade hon. "Vi blev osams, jag kanske sa det på fel sätt, men jag tror bara inte vi är redo för att få barn. Jag är snart arton år Josse, jag har hela mitt liv framför mig, men nu så är jag med barn, jag har inte riktigt tänkt på det här förut, jag vill ha barn vid 25 års ålder inte vid arton." Sa jag och suckade. "Du vet att det finns alternativ?" Sa hon. "Vad menar du?" Frågade jag. "Adobtion, och Abort, om du tar abort behöver du inte ens vara gravid, och ingen mer än mig och killarna kommer någonsin få reda på det."

 

 

Ojjj.. Vad tror ni hon säger om förslaget..?

 

Nästa kapitel kommer innehålla hennes aronårsdag också... :D

Två dagar senare:

 

Våra mammor hade gett sig av hem till Sverige. Om jag ska vara ärlig saknar jag verkligen Sverige. Det är mitt hem och kommer alltid att vara. Men jag trivs verkligen i London, men självklart saknar jag hela min familj, mina vänner där borta osv. Men jag fyller snart arton år om en vecka faktiskt så då är jag ju vuxen och då får jag göra precis vad jag vill. Josefine hade precis gått i väg till Zayn, de skulle göra något med Niall, vad visste jag inte riktigt. Harry skulle komma till mig när som helst, på vägen skulle han köpa med sig en pizza som vi skulle dela på.

Jag satte mig ner i soffan och satte på tvn, men jag hann inte ens kolla i genom kanalerna förns det ringde på dörren. Jag log brett för mig själv och gick och öppna. "Hey babe" Sa han med pizzan i handen. "Hey" Sa jag och han kysste mig mjukt på läpparna. "Hungrig?" frågade han medans han sparkade av sig sina skor. "Oja" Sa jag och tog pizzan i från honom så han kunde ta av sig sin jacka. Jag gick in med pizzan i köket och tog fram en flaska coola.

 

 

Pizzan var en av det godaste jag faktiskt ätit. "Var det gott?" Flinade han. Jag nickade chockerande. "Väldigt." Svarade jag. Han flinade åt mig. "Bra" svarade han. "Så, det är ju en speciell tjej som fyller år om en vecka och vad önskar hon sig?" Frågade Harry. "tjejen önskar sig ingenting, för hon har det så bra som hon har det" Sa jag och han suckade. "Du är omöjlig ibland, något måste du önska dig, kom igen, tro inte att jag kommer låta bli att köpa dig något, för det kommer jag defenitivt att göra!" Sa han. "Jo jag hade förväntat mig det" Flinade jag. "Så, något vad önskar du dig?" Frågade han. Den personen var också omöjlig. "Jag önskar mig inget Harry, jag lovar dig" Sa jag och han suckade högt. "Jag ska allt komma på något" Sa han och jag suckade.

 

 

"Och vi måste prata lite också Harry" Började jag. "om..?" Frågade han. "Det här" Sa jag och pekade på magen. Han nickade. "Hur ska vi göra sen?. Jag åker ju hem efter sommaren. Mamma har ju till och med köpt en lägenhet i stockholm till mig och Josse" Sa jag och han suckade. "Kunde hon inte köpt en här?" Frågade han. Jag skrattade till. "Jovars, jag vet dock inte om jag är redo att bo här föralltid" Sa jag. "Det behöver inte vara för alltid du vet, testa i alla fall, det har ju gått bra nu" Sa han. "Men du börjar ju ändå med turner och sånt efter sommarn, du kommer ändå inte ha tid för mig" Sa jag och han suckade högt. "Du är min flickvän, jag kommer alltid ha tid för dig, det ända jag vill är att du ska följa med på mina turneer," "Jag vill inte vara ivägen" Suckade jag. "Det är du inte, hey titta på mig" Sa han allvarligt. Jag kollade in i hans ögon. "Du är aldrig i vägen, jag släpper dig inte, snart kommer du att börja växa och folk kommer förstå och då kommer det bli ännu svårare för dig om du bor i Sverige alldeldes själv, folk kommer inte lämna dig ifred, och det är inte bra för det där lilla krypet där inne heller" Sa han och jag fick ett leende på läpparna.

 

"Jag kommer bli så ful" Suckade jag. "Du är aldrig ful i mina ögon, glöm inte det, jag bryr mig inte om hur du ser ut okej?" Sa han. "Det gör du ju visst, som om vi hade träffats om jag vägde 200 kilo och hade miljarder finnar över hela kroppen" Sa jag, "Det går och göra opperation" Sa han. "Okej, men skit samma, jag kommer inte lämna dig jag lovar, jag kommer finnas här med dig hela tiden, vi får prata med din mamma om vad hon tycker också, du är arton nästa vecka som sagt, och då är det ändå ditt val, men det skadar ju inte om vad din mamma tycker liksom" Sa han och jag höll med. "Men du, jag ska gå och duscha, jag kommer snart" Sa jag och. "får man joina?" Frågade han och blinkade med ögat. "Inte nu Styles, någon annan gång" flinade jag och gick in på mitt rum och tog fram nya kläder. Jag duschade av mig, och gjorde allt man gjorde när man duschade. Jag torkade mig sedan och drog på mig mina kläder. Jag gick ut ur badrummet och ut i köket men där var det ingen Harry. Jag gick sen in på mitt rum och där låg han i min säng.

 

 

"Vad gör du i min säng ditt creep?" Frågade jag med ett kling i rösten. "Jag är inget creep hörredu, kom hit" Sa han. Jag skrattade och hoppade upp i sängen. Jag la mig under täcket jag med och med mitt huvud och hand på hans bröst så låg vi bara där i tystnad. Han strök mig över armen och det var en skön tystnad. Ingen sa något. Utan vi bara låg där. Men då avbröt jag den. "Du Harry.." Började jag. "Är vi verkligen redo för det här?"

 

Komentera :)

 

Jag kände hur mitt hjärta började att slå fortare och fortare. Jag var tvungen att komma på något, väldigt fort. "Ehm, en grej till när du fyller år bara, så du kan inte lyssna" Ljög jag. "Jag har sagt att du inte ska fixa något, och den är inte förns om lite mer än en månad, så varför snackar du om den nu?" Frågade hon. Jag rykte på axlarna och log oskyldigt. "Ookej" Sa hon och gick ut ur mitt rum. "Gumman jag åker tillbaka till hotellrummet, okej" Ropade mamma. "Okej" Sa jag och hörde snart hur dörren smälldes igen. "Oh herre gud" Sa jag och la mig i sängen. "Sara" Sa Harry. Jag nickade och satte mig upp. "Det känns bäst om vi berättar, du vet, jag vill inte att det ska dröja allt för länge innan jag berättar för mina föräldrar" Sa han. "Jag vet det och jag förstår det, men jag kan inte berätta det när hon är i London, jag kommer behöva åka hem, vill du verkligen det?" Frågade jag. "Det behöver du inte ens fråga, för det vet både du och jag mycket väl att jag inte vill." Sa han. "Förlåt" Svarade jag. "Det är lugnt babe" Sa han och drog in mig i hans omfamning och kysste mig mjukt på läpparna.

 

Vi avbröts av hans telefon och han kollade på skärmen. "Ledsen, men jag måste ta det här" Sa han och gick i väg. Han kom snart tillbaka och kollade ledsamt mot mig. "Förlåt nu, men jag hade helt glömt bort att vi hade en intervjuv idag" Sa han. Jag suckade till lite, jag hade faktiskt sett fram emot och bara vara med Harry idag, men är man tillsamans med en superstjärna så är man. "Det är okej" Svarade jag. "Vill du följa med?" Frågade han. "Det är lugnt, jag ringer och hör med Josse om vi kan ha någon tjejkväll eller något" Sa jag. "Är du säker, jag är verkligen ledsen Sara, jag är det" Sa han. "Jag förstår det, det är ditt jobb och du måste göra det, sluta be om ursäkt" Sa jag och log. Han log stort han med och kysste mig innan han gick ut ur lägenheten.. Jag plockade upp min telefon för att smsa josse.

 

 

Jag fick snabbt ett svar tillbaka.

 

 

 

 

Vi hade fixat oss för intervjuvn och det var en tv intervjuv denna gången och inte en radio som det var förra gången. Jag gillade mer tv intervjuer varför vet jag inte men jag tycker bara mer om det. Jag hade också skuldkänslor för att jag lämnat Sara, men jag kan inte dirrekt göra någonting åt det i ett sånt läge. "VÄLKOMNA OOOOONE DIRECTIOOOON ALLIHOPPA" Ropade intervjuaren ut. Jag och grabbarna sprang ut och vinkade till pupbliken och kramade om intevjuaren. "Så, hur går musiken grabbar?" Frågade han. "Väldigt bra, våra fans är så stöttande" Sa Liam. Vi andra höll med. "När blir det ett nytt album?" Frågade han. "Snart, vi höller på med det" Svarade Niall. Han nickade. "Och jag har också sätt en del förändringar från förra gången ni varit här" Sa han och vi alla kollade oförstående på honom. "Ja, jag tror vi bara har en singel i One Direction kvar, förra gången var det bara tre, Zayn har du något att komentera om detta?" Frågade han. "Tja, vad ska jag säga, fråga Harry i stället" Sa Zayn och jag skrattade. "Så ja Harry, dig ser man inte ensam på alla blaskor längre, utan en tjej brevid, och du tycks aldrig släppa henne, det ända du gör är ju att gå runt att kyssa, kyssa och kyssa henne" Sa intervjuaren och jag brast ut i skratt.

 

 

"inga komentarer" Svarade jag och skrattade återigen. "Så Niall, hur känns det att vara den ända singla då?" Frågade han. "Jävligt Nice, dom är så töntiga med deras flickvänner tycker jag" Skrockade Niall. Publiken skratta och jag, Zayn, Liam och Louis slog till Niall lite lätt. Intervjuen babblade på ett tag och det var som en vanlig intervjuv helt enkelt.