directionslife

Alla kanske tror att när man fött ett barn så är man så himla lycklig och bara stannar hemma med sitt barn hela dagarna. Jag trodde också det var så. Jag ville inte släppa Hanna ur sikte men tydligen så var det inget problem för Harry. Jag tyckte det var okej att han skulle gå ut och fira en kompis på en kväll för några dagar sedan. Men nu har han gått ut varje kväll. Jag vet inte vad jag ska säga då jag inte vill tvinga honom att stanna hemma. Louis, Josse och de andra har varit med mig i stället. Josse tycker defenitivt att jag ska ta upp detta med Harry men jag själv vet inte. Jag vill inte hindra honom om han vill gå ut och ha kul. Det hade varit okej att han hade gått ut en gång i veckan och kommit hem runt tolv, men inte komma hem vid tre?. Han hade inte ens kommit upp till min och josses lägenhet alla gånger utan gått till sin och då hade killarna berättat att det hade varit runt fyra tiden.

 

Hanna är snart 3 veckor gammal tiden går verkligen fort. Deras turne skulle börja imorgon och jag och Josse skulle följa med. Hanna skulle ju självklart med också. Klockan var tre på natten och Harry hade inte kommit hem än och han svarade inte på mina sms eller när jag ringde. Jag suckade frustrerat jag kunde inte somna när han inte hade svarat mig att han i alla fall mådde bra. Jag bestämde mig för att sätta mig framför tvn. Josse var hos Zayn då hon redan packat klart och hon hade varit med Zayn hos Zayns föräldrar tidigare idag. Jag slog på tvn och det var inte något jätte intressant som gick, men jag lät simpsons vara på, det var något jag kunde fördriva min tid med. Jag hörde hur Hanna började gråta. Jag gäspade till och gick för att hämta henne. Bärde upp henne och gick ut med henne till vardagsrummet, hon var inte hungrig så jag vet inte vad som riktigt var problemet så jag vaggade henne  min famn tills hon somnade tillsamans. Hon var så vacker. Så lik Harry. '

 

Jag hörde hur någon ryckte i dörren. Jag suckade. Som om jag skulle låta dörren vara öppen. Jag gick och öppnade dörren med Hanna i min famn. Rätt som jag hade var det Harry som kom in klampandes. Full. Jävligt full. "Seriöst jag har ringt dig hela kvällen" Sa jag. Han kunde inte ens gå och ramlade in i väggarna. "Harry" Sa jag lite högre men kom på att jag höll i Hanna och gick in med henne i barnkammaren och stängde efter mig. "Harry svara mig" "Oh hej babe" Sa han och försökte kyssa mig men jag tryckte bort honom. "Varför har du inte svarat när jag ringt?" frågade jag. Han ryckte på axlarna. "Harry jag orkar inte mer. Om du ska gå ut varje kväll så tänker jag faktiskt inte göra det här något mer." Han fnös och det gjorde mig ännu mer irriterad. Jag visste att han var full men han kunde väl ta sig samman i alla fall. "Harry, seriöst. Om du ska komma hem så här sent nästan varje kväll och as packad så orkar jag faktiskt inte mer, du är pappa nu du måste förändras. Jag vill inte ha dig här i kväll ut här ifrån" Sa jag och jag kände hur mina tårar var nära. "Aah tjejer" Sa han och gick ut ur lägenheten. Jag skulle ha ett riktigt samtal med honom när det blir dag. För sånt här tolererar jag inte, för om han inte förstår det är det slut.