directionslife

En vecka gick fortare en anat. Det hade redan gått en vecka, tiden bara flög i väg, vilket den gör man har roligt eller hur?. Vad jag hade fått hört av Louis hade Zayn och Josse haft ett stort bråk här om dagen. Men han hade meddelat att båda kommer med i alla fall. För en gång skull vaknade jag för Harry, så jag smög mig upp för sängen för att göra frukost åt honom. Jag tog fram två ägg och stekte och stekte sedan på lite bacon. "Babe" Jag väckte Harry genom att kyssa honom. "Vv-a" Han satte sig upp. "Kom jag har gjort frukost" Sa jag glatt. "Det hade du inte behövt" Sa han. "Men du gör alltid det till mig så nu är det min tur" Sa jag och log. Han drog på sig ett par shorts över hans kalsonger och gick sedan med mig ut till altanen. Vi satt och åt och pratade om allt mellan himmel och jord och vi hörde hur dörren öppnades. Vi båda ställde oss upp och gick in och där möttes vi av, Louis, Zayn, Liam, Niall och Josse. "Heej" Sa jag och kramade om Josse. Hon kramade om mig också men man kunde lätt se på henne att något var fel. "Hey Zayn" Sa jag glatt och kramade om honom. "Hey Sara" Sa han. Jag hälsade på Niall och Liam också och när jag kom fram till Louis kramade han mig hårt och lyfte upp mig. Harry kramade om killarna som jag gjort med Josse liksom. Det var så gulligt att se hur de verkligen tyckte om varandra.

 

 

"Skulle inte ni komma senare idag?" Frågade jag. "Jo, men vi tänkte varför inte liksom" Sa Niall jag skrattade till. "Sååå visa oss runt då" Sa Liam. Vi nickade. "Här är ett rum med två enkelsängar" Sa jag och öppnade ett rum. "Pax" "Pax" Louis och Liam sa det nästan i munn på varandra så de fick ha det rummet. "Och här är ett rum med en enkel säng och sedan en våning säng" Sa jag. Då fick Niall Zayn och Josse ta det rummet. "Josse ska vi åka in till Stan?" Frågade jag. Hon nickade. Jag kände att jag behövde prata med henne. Man såg på både Zayn och Josse att det var något som inte stämde. Jag gick in på mitt och Harrys rum och han stod också och bytte om. Jag tog fram ett par jeansshorts och skulle knäppa knappen men jag kunde inte. "Skoojar du" Mumlade jag. "Jag kan seriöst inte knäppa knappen" Sa jag och suckade. Jag såg på Harry att han ville skratta men han gjorde inte det. Han log dock medlidande mot mig. I stället satte jag på mig en kjol och en bustier i stället. "Vi ses i kväll, vi skulle fortfarande grilla och så på stranden va?" Frågade jag Harry. "Ja självklart, kommer ni verkligen inte hem förns ikväll?" Frågade Harry. "Jag vet inte, vi får se. Jag ringer när vi kommer hem" Han nickade och jag kysste honom innan jag gick ut till Josse. "Du kör, jag förklarar vägen" Sa jag. Hon nickade. Hon var verkligen inte på samma humör som hon brukar vara. 

 

*

 

Vi hade gått i flera butiker och hon var inte ens på shopping humör och det är verkligen inte henne likt. "Vi går och tar en fika" Sa jag. Hon nickade. Vi satte oss vid ett bord vid ett hörn. Vi hade varsin latte i handen och hon hade en bulle brevid och jag en chokladboll. "Seriöst, vad har hänt mellan dig och Zayn?" frågade jag. "Inget" Sa hon. "Det har det visst, till och med Louis har sagt det, och du beter dig inte som vanligt vis, jag är din bästa vän berätta för mig" Sa jag. "Förlåt, jag vet att du är det, det är bara att jag vet knappt själv vad som hände" "Berätta" "Okej, men han blev typ arg för att jag inte orkade göra något, jag satt bara vid datorn, visst jag kan förstå att det inte var så kul för honom, men jag mådde inte bra, jag hade jätte mycket mens värk." "Sa du det till honom?" Frågade jag. Hon skakade på huvudet. "Men i alla fall, jag sa att jag fick göra vad fan jag ville, och då blev han typ as arg och vi typ börja skrika på varandra" Sa hon. "Varför sa du inte bara att du hade mensvärk, då hade han ju förstått att du inte orkat göra något" Sa jag. "Jag vet det." Sa hon. "Ni kommer lösa det" Sa jag. "Ja, jag hoppas på det." Sa hon och log. 

 

*

 

Efter en heldag med shopping var vi tillbaka i den lilla stugan. Killarna var nere vid stranden så vi bestämde oss för att gå ner vi med. Josse hade lovat mig att hon skulle gå och prata med Zayn dirrekt när vi kom ner annars kunde det bara bli värre om hon drog ut på det. Jag smög upp bakom Harry och ha hoppade  till. Jag skrattade. "Hey babe" Sa han och kysste mig. "Zayn" Jag kollade på Josse. "Kan vi prata?" Frågade hon. Zayn nickade och de båda gick iväg. "Vet du vad de bråka om?" Frågade Louis. Jag nickade. "Vad var det exakt då?" Frågade han. "Jag vet inte, det var något missförstånd bara" Svarade jag. Jag vände mig mot Harry och jag såg hur röd han var i sitt ansikte. "Älskling" Sa jag. Han nickade. "Du har bränt dig rätt mycket i ansiktet" Sa jag. Han stelnade till. "Har jag?" Frågade han. Jag nickade och gav han min telefon så han kunde kolla på sig själv, det såg urgulligt ut. Jag skrattade för att han fick ren panik. "kom jag smörjer in dig" Sa jag och satte mig i hans knä och smörjde försiktigt in hans ansikte. 

 

 

 

Jag satt fortfarande i min kjol och bustier jag ville inte ta av mig. Jag vet inte varför jag alltid fick dåligt självförtroende men jag fick det och det kan jag inte göra något åt. Zayn och Josse kom tillbaka hand i hand och vi applåderade åt de och de skrattade. Jag blev glad för deras skull. Vi begedde oss tillbaka till skolan för killarna skulle duscha och byta om jag och Josse struntade dock i det. Vi packade i stället ner korven i kylväskan, läsken, brödet, ketchupen och senapen. Vi hade gjort det enkelt och vi skulle bara äta korv med bröd. "Jag har fixat så vi kan göra smores också" Sa Harry som var den första att bli klar."Jaha ,var ligger det?" Frågade jag. "Högra skåpet" Sa han och jag nickade. Jag tog ut kexen, marshmallowsena och chokladen. När alla var klara gick vi till stranden igen. Liam och Niall tände brasan så vi kunde grilla våra korvar. Vi hade en varsin pinne och det kändes verkligen som när man var liten. 

 

 

 

 

Liam grillade kanske sin korv lite för nära elden så den blev helt svart. Vi skrattade åt det och han suckade men tog sen en ny. Jag tog ett bröd till min då jag inte vill ha så mycket färg på mig. Hällde på lite ketcup och åt den sedan. Det var verkligen mysigt, Louis satte på lite svag musik och det var verkligen så här man skulle ha det. Kvällen rullade på och jag var proppmätt då jag kanske ätit lite för mycker smores. Jag satt i Harrys knä med en filt över mig. "Det här är livet" Sa Louis. Det var det verkligen, det var så här det skulle vara. Det var verkligen Livet. 

 

 

 

Jag vaknade av att Harry pussade mig i hela ansiktet. Jag skrattade och satte mig upp. "God morgon beautiful." Sa han. "Godmorgon Snygging" Sa jag och kysste honom mjukt på läpparna. "Tack för allt i går, det var helt fantastiskt." Sa jag. Han log. "Så bra" sa han. Jag fnittrade till. "Såå, några planer för idag?" Frågade jag honom. "Jag tänkte att vi kunde gå ner till våran lilla strand och bara slappa, och sen kanske åka in mot den lilla staden som ligger en mil bort eller något." Sa han. "Det låter bra" Sa jag glatt. "Babe" Sa Harry. "Aah" Svarade jag. "Inte för att det är något elakt nu men, man ser verkligen att du fått en liten kul mage" Flinade han. "Lägg dig ner igen, jag vill ta kort." Jag skrattade till och la mig ner igen. Jag visste att jag hade blivit större det hade märkts på när jag satte på mig mina jeans men jag hade inte blivit så stor för jag kunde knäppa dom fortfarande. "Kolla" Harry visade mig bilen och det syndes faktiskt lite trots allt.

 

 

"Är det verkligen så smart att jag går runt i bikini då?" Frågade jag. "Det finns inga paparazzis här som kan ta sig in. Jag lovar" Sa han och kysste min panna. "Okej" Sa jag glatt. Jag gick in på toaletten och tog med mig en bikini shorts och ett linne. Jag kollade mig i spegeln där jag stod med bikinin. Jag kände mig ful. Även fast inte magen var alls var stor i gemfört med vad den kommer att bli så kände jag mig väldigt ful. Jag ville helst inte att Harry skulle se mig så här. Jag suckade och satte på mig shortsen och linnet och gick ut till Harry. "Hey, är det något?" Frågade Harry. Han såg väl att jag hängde lite läpp. Jag skakade på huvudet. "Bra, säg till i sådana fall" "Jag lovar" Sa jag. Han hade dukat ut på altanen och det var hur fint som helst, det var frukter, vatten melon, vindruvor, någon annan sorts melon, jordgubbar, hallon. Sedan var det bröd och juicer också.

 

"Du behöver inte skämma bort mig så mycket" Skrattade jag. "Men jag vill" Sa han. Jag himlade med ögonen och kysste honom mjukt på läpparna. Vi började äta frukosten och vi bytte bara ett par intensiva blickar mot varandra i stället för att säga något. Vi dukade ut tillsamas och la faktiskt ner disken i diskmaskinen, man trodde inte det skulle finnas än men det gjorde det faktiskt. "Redo att gå ut till stranden?" Frågade han, Jag nickade glatt ,och tog min strandväska och mina solbrillor som låg på bordet. Jag tog hans hand och vi promenerade bara några meter tills vi var på den lilla stranden. Vi la ner våra handdukar brevid varandra. Jag blev osäker helt plötsligt. Jag ville inte visa mig i bikini. Jag drog av shortsen men la mig sedan ner på handduken.

 

"Du vet du blir inte särkilt brun om du ligger med ett linne på dig" Sa han. "Jag vet, men-" "Vad är det Sara?" Frågade Harry. "Jag känner mig så ful. Jag kommer bli ännu fulare också, och då k-" "Och då vad?" Frågade han. "Och då kanske du inte vill va m-" "Tänk inte ens tanken, du är den finaste personen jag vet okej?. Visst du kommer få ganska stor mage. Men du kommer också få större rumpa och större br--" "Okej jag fattar" Skrattade jag. Han skrattade med och kysste mig på nästippen. Jag sate mig upp och tog av mig linnet. Jag vet att Harry älskar mig det är inte det, jag bli bara osäker på mig själv.

 

Han räckte fram sina händer och jag tog dom sen gick vi i vattnet till samans. Han bärde upp mig i sin famn och vi gick mot det djupare. Han släppte ner mig och han pressade sina läppar mot mina. "Jag älskar dig." "Älskar dig med" Sa jag. Vi lekte som ett par ungar i vattnet som kanske inte hade fått lekt på en månad. Snart började vi känna oss som russin och begedde oss mot våra handdukar för att få ännu lite sol på oss.

 

 

 

En födelsedag kunde inte bli mycket bättre. Eller det kanske min kunde, Harry tog mig någonstans och jag hade ingen aning vart. Klockan var inte jätte mycket ändå, den var bara lite över nio på kvällen. "Harry, snälla säg vart vi ska?" "Bli inte för hypad för det är inget jätte speciellt." Jag himlade med ögonen. Klart man var hypad när man inte hade någon aning om vart man skulle. Vi hade kört i kanske trettio minuter redan och vi hade verkligen passerat flygplatsen så jag undrade vad han hade i kikaren.

 

*

Klockan hade precis slagit tio och vi var inte framme än. "Babe, är vi framme snart?" frågade jag med ett skratt i rösten. "Vilken minut som helst" Sa han och jag log stort. Jag hade inte en blekaste på vart vi var eller vart vi var. Han stannade bilen och det ända jag såg var en sjö och skog. "Vad ska vi göra?" Frågade jag. "Kom." Vi gick ut ur bilen och vi tog våran packning. Eller han tog min packning. "Babe jag kan dra den själv." Suckade jag. "det är din födelsedag" "Ja men jag vill kunna hålla dig i handen" Sa jag oh till slut gick han med på det. Vi gick igenom skog och snart så såg jag lyse. Från en väldigt gullig stuga. "Ska vi bo där?" frågade jag. "Ja" Sa han. Jag blev glad. Väldigt glad faktiskt.

 

Vi klev upp för en trappa och gick in. Det var så himla mysigt och fint. Man hade utsikt över sjön och det var helt fantastiskt fint. Balkongen som var riktiad mot sjön hade han placerat eller någon hade lagt en massa stora kuddar där med filtar så det var hur fint som helst. "Det här är så fint" Sa jag oc kysste honom på läpparna. "Vad bra." Sa han och log stort. "Föresten, de andra kommer om en vecka, killarna och Josse, så vi ska faktiskt stanna här i en vecka och fyra dagar, de andra stannar i tre dagar extra men vi skulle ju till doktorn då" Sa han. Det hade jag helt glömt bort och det gjorde mig glad att faktiskt han hade kommit i håg det.

 

"Sätt dig, jag kommer snart" Han kysste mig snabbt och jag slog mig ner på de stora kuddarna. Harry kom snart ut igen med jordgubbar som var doppade med smält choklad. "ooh" Sa jag glatt. Harry skrattade. Han tog en jordgubbe och stoppade in den i min munn så jag kunde tugga av en bit han tog den andra."Godaste Jordgubben jag någonsin ätit" Sa han och jag rodnade stort.  Det var så romantsikt. Jag låg i hans famn och jag kunde känna hur han kysste min panna flera gånger.

 

Jag vet inte hur länge vi bara satt där, det var så himla skönt. Vi behövde verkligen inte säga något. Men jag var tvungen att tacka. "Harry. Tack verkligen för allt du har gjort idag, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig." "Det är inte slut än, jag har en grej kvar" Avbröt han mig. "va?" Frågade jag. Han nickade. Han tog upp en ask och jag flämtade till. Han tänkte väl ändå inte fria??. "Ta det lungt, jag ska inte fria till dig" Jag andades ut. "Men det här är en promise ring. Jag lovar att jag inte kommer att lämna dig genom det som vi kommer gå igenom, jag kommer finnas vid din sida hela tiden. Jag älskar dig"  Jag kände hur en tår rann ner från min kind. "Jag älskar dig också Harry". Jag sträckte fram mitt finger och ringen var så fin som helst, det stod I Love You i den.

 

 

Jag kysste honom hårt på hans läppar och han besvarade den med passion. Jag tror det var den bästa kyssen jag någonsin varit med om. Hans tunga möttes snart min och snart så släppte han våra läppar och ställde sig upp. Han räckte fram sin hand och jag skrattade och tog den. Vi kysstes igen och han lädde in oss till sovrummet. Han la mig försiktigt i sängen och jag sneglade på klockan. 00.01. Att vara arton startade rätt fantastiskt, och rätt barnförbjudet.

 

 

 

 

Sara såg faktiskt helt förvånad ut, och då visste man att man hade lyckats överaska henne i alla fall. Det var väldigt många här och jag visste att hon inte ville ha någon stor grej av det hela, men hon skulle inte vara här hela kvällen för jag hade en sak planerad. "Grattis på födelsedagen babe" Jag kysste hennes kind ömt. "Tack" Log hon. Hon kramade om en massa människor. Några av hennes kompisar från Sverige hade faktiskt tagit sig hit vilket var väldigt kul för henne eftersom hon sagt hur mycket hon saknat vissa. Hennes farmor, farfar,mormor och morfar var även här. De hade kommit imorse och jag hade faktiskt ingen aning om att de faktiskt kunde komma. Sara var överlycklig det såg man verkligen. För att fylla ut festen mer hade vi tagit några av mina och killarnas vänner hit också. Efter mycket hälsande så såg jag att hon var ledig. "Vill födelsedagsbarnet dansa?" Frågade jag. Hon skrattade till. "Ja det vill hon" Sa hon och log stort. Jag tog hennes hand och ledde oss mot dansgolvet.

 

Vi dansade och bara bytte intensiva blickar med varandra. Det finns inte ord på hur mycket jag älskar den tjejen alltså. Jag kysste henne ömt på läpparna och snart tystnade musiken. Hennes mamma kom upp på scenen. Hennes mamma harklade sig i mikrofonen. "Först vill jag bara tacka folk som kommit hit att gratta min lilla flicka, och dig Harry att du nästan fixa allt detta själv. Jag är så stolt över dig Sara och jag kan knappt fatta att du blivit hela arton år. Jag kommer fortfarande ihåg dig som min lilla flicka." Man såg att Saras mamma fick tårar i ögonen vilket Sara också fick. Jag kysste henne i pannan. "Och det gör faktiskt lite ont att säga det här men jag vet att det är det du vill, Du har hittat din prins och jag vet att det blir svårt för dig när du flyttar till Sverige, därför får du din mosters lägenhet, jag har köpt den åt dig" Sara stog helt chockat och tog sig för munnen. "Oooomg" Mumlade hon. Hon sprang upp på scenen och kramade Maria hennes mamma. "En sak till. Fredrik kom ut" Fredrik var hennes pappa. "Jo, jag vet att du tog en taxi hit, och nu får du ju faktiskt köra en egen bil så varför inte.." Han gav henne ett par bilnycklar. Sara blev väldigt glad och näst intill hoppade på hennes pappa. Mamma kom upp brevid mig och la en arm om mig. Jag log åt henne. "Vill du veta vad det är för bil?" Frågade Fredrik Sara. Hon nickade glatt på huvudet. "De får du tyvärr inte veta ännu, det får du veta sen" Sa han och sara suckade men skrattade ändå.

 

 

Jag var så tacksam för alla fina personer som fanns i mitt liv det var helt sjukt. Jag hade också fått en massa andra presenter på ett present bord, men jag skulle inte öppna alla nu utan göra det någon gång i lugn och ro. Festen fortsatte och snart rullade en tårta ut. Det var inte dirrekt  någon liten tårta utan en jävligt stor tårta om man säger så. "Så nu tycker jag alla ska vara med och sjunga med oss." Harry pratade, och brevid han stod Louis, Niall, Liam och Zayn. "Happy Birthday to you..." Alla sjöng och jag rodnade stort. "Grattis på födelsedagen Sara" Sa Harry. "När jag först träffade dig Sara, jag tänker dock inte berätta för alla hur vi träffades osv det blir en hemlig het mellan oss och killarna och Josse men i alla fall, jag tror nästan jag  blev kär i dig på dirrekten" "Det blev han det kan jag intyga" Liam avbröt Harry och jag skrattade. "Okej Okej, Men i alla fall, du är den som betyder mest i mitt liv, och jag älskar dig så grymt mycket. Jag är glad att jag hittade dig, när du sa att du älskade mig för första gången smälte jag, tro mig. Jag ska inte stå och prata om dig hela dagen för det kan jag verkligen göra men jag tror det kanske blir lite mycket" alla skrattade även jag med tårar i ögonen. "Jag älskar dig Sara., Gå ut utanför så ska du få se din bil som du fått av din pappa, sen ska du få en annan överaskning." Alla applåderade  när Harry stängde av sin mikrofon. Han kom upp vid min sida. "Tack, jag älskar dig också" Sa jag och kysste honom.

 

 

När jag kom ut så blev jag helt chockad. Där stod en Range Rover. Jag har alltid önskat mig en sån. "OOOMG" Skrek jag. Jag kramade om pappa och mamma igen och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag kollade in genom rutorna och blev chockad när jag såg en resväska ligga där i. Eller två resväskor den ena var min rosa. "Öhm mamma varför ligger det resväskor i min bil?" Frågade jag. "Fråga Harry" Svarade mamma. Jag kollade mot Harry. "Tjaaa.. Vi ska på en liten semester kan man säga" Sa Harry och jag blev chockad. "Ska vi?" Frågade jag. Han nickade. "Vi ska åka på en gång, så säg hej då till alla" Sa han och jag nickade. Jag kramade om varenda än och hoppade snart in i bilen igen. "Du får tyvärr inte köra den eftersom du inte har körkort, så jag kommer tyvärr bli den första som kör din bill" Sa Harry och log snett. "Det är lugnt" Sa jag och log. "Bra" Svarade han. Jag vinkade mot alla som stog där och snart såg jag de inte mer. "Vart ska vi?" Frågade jag. "Det får du se" Svarade han.

 

 

 

 

"Happy Birthday to you, Happy Birthday to you, Happy Birhtday dear My Babe Sara Happy Birthday to yoooooooooooooooou" Att väckas så varje morgon var inte vad man fick uppleva varje morgon. Harry kom in med en frukost bricka. "Aww, det hade du inte behövt babe" Sa jag och kysste honom. "Det är din dag idag och du ska inte behöva lyfta ett finger" Sa han. "Tack verkligen" Sa jag och kysste honom igen. Mina syskon och föräldrar hade kommit i förrgår. Min storebror och min pappa hade inte varit jätte glada då de fått reda på händelsen. Att jag var gravid. Både min storebror och pappa hade haft ett samtal med Harry. Dock hade Harry sagt att det inte varit så farligt och de hade inte skällt ut honom bara varnat honom. Harrys mamma och styvpappa hade också fått reda på det. Igår, de var här för de skulle vara med och fira min födelsedag vilket jag uppskattar mycket. De hade tagit det hyffsat bra, självklart var de besvikna som vilka andra föäldrar annars hade blivit också men själv tyckte jag de tog det bra och lovade att finnas till hjälp vilket jag också uppskattar otroligt mycket.

 

"Du får dina presenter senare" Sa han. "Jag sa att du inte skulle köpa något" Sa jag menande. "Och du trodde jag inte skulle göra det?" Frågade han och skratta. Jag ryckte på axlarna och flinade. "Ät din frukost nu" Skrattade han. Han satt brevid mig och åt en macka han med. Jag bytte om till ett par jeans och ett linne för han skulle ta ut mig på lunch tydligen.Det hade börjat kännas att Jeansen började bli lite försmå men det gick få på sig dom i alla fall. "Det är dock några som vill hälsa på dig först" Jag kollade förundrande på honom. Vi gick in i Liams och Louis lägenhet. "SARA, GRATTIS" Louis slängde sig på mig. "Tack Louis" Skrattade jag. "Bästaaaa" Josse kramade också om mig. "Nu är du en i gänget" Skrattade Liam. "Ja, jag är väl det" Skrattade jag och kramade om alla killarna. "Tack så hemskt mycket verkligen" Sa jag. "Vi ska över till din lägenhet först också" Sa Harry. "Jasså" Sa jag. Han nickade. Vi gick till min lägenhet och där väntade mamma, pappa, min lilla syster Milla och min store bror Filip. Harrys föräldrar var också där. "Grattis" Sa de alla i kör. "Tack snälla" Sa jag glatt. "Grattis gumman" Pappa kramade om mig. "Tack pappa." "Grattis min älskling" "Tack mamma." "Grattis stora syster" Sa Milla glatt. "Tack du" Sa jag. Harry höll på att leka lite med Milla dirrekt efter hon kramade mig. De hade verkligen fastnat för varandra. "Grattis skitunge" Filip gav mig en kram. "Grattis tjockis" skämtade jag. Jag hade alltid sagt att han var tjock, dock har han aldrig varit det utan det har bara blivit så att jag kallat honom det.

 

Jag kramade också om Harrys föräldrar. "Ska vi gå?" Frågade Harry. Jag nickade. "Hejdå" Sa jag glatt. "Hej då gumman". Vi gick ut ur lägenheten hand i hand. Paparazzis var i farten om man säger så. Vi gick in på något mysigt cafe mitt i stan. Vi fick sätta oss i ett speciellt rum och det var så fint. Det var fullt med röda rosor och det var så vackert. "Det här är helt otroligt" Sa jag imponerat. Harry flinade. Maten kom ut och det var en sallad som serverades med vitlöksbröd det såg väldigt gott ut. "Du är rätt duktigt på romantiska saker Styles" Sa jag och han skrattade. "Kom" Sa han och jag böjde mig fram och kysste honom. "Efter det här, så ska du gå hem till dig och Josse kommer möta upp dig okej?" "Ookej" Sa jag och kollade lurigt på honom. "Ta det lugnt jag kommer och hämtar dig sen" Sa han. "Vart ska vi då?" Frågade jag. "Det får du se" Skrattade han. Jag himlade med ögonen och njöt av maten.

 

*

 

 

 

Harry hade skjutsat hem mig och precis som han sa så väntade Josse där. "Hej giirl, din outfit är färdig den där ska du ha på dig" Hon pekade på en klänning som låg på soffan och ett skärp där till. "Vad har du fått tag på den?" Frågade jag. "Köpte den till dig, grattis bästa vän" Sa hon. "Tack" Log jag tacksamt. Jag tog mig en dusch och fräshade till mig. Jag torkade mig efter duschen och fönade håret. Drog på mig klänningen. "Jag fixar ditt hår" Sa Josse. Jag log stort. Hon lockade mitt hår väldigt fint och satte dit en blomma i håret i ett spänne. "Tack det blev jätte fint" Sa jag glatt. "Ska jag sminka dig med?" Frågade hon. Jag nickade glatt. Hon var väldigt duktig på att styla och så. Hon sminkade mig och det är alltid skönt när någon höller på med ens ansikte även fast det är smink dom sätter på. Sminkningen blev också väldigt fin. "Tack" Svarade jag. "Är du redo att gå?" Frågade hon. "Japp, vart ska Harry hämta mig?" Frågade jag. "Han gör inte det, vi tar en taxi" Sa hon. "Jaha" Svarade jag. Jag satte på mig mina pumps och snart var vi i taxin. Josse betalade taxin och jag kände verkligen inte igen mig. Hon satte ögonbindel på mig, det var inte jätte läskigt jag litade på henne. Snart stannade hon och hon drog av mig bindeln, jag möts av ett folkhav. "SUPRISE". 

 

 

Komentera :)

Min dator gick sönder igår, den dog heeeelt och hållet så alla mina bilder osv är borta. Men har en ny dator nu den andra gick inte att laga. Men det kommer komma upp ett kapiel så håll utkik!

 

Det var helt tyst i telefonen. Knäpptyst. Inte ett ljud. Jag grät. "Mamma snälla säg något, skrik på mig eller vad som helst" Grät jag fram. Jag hörde hur hon suckade i andra änden. "Snälla" Pep jag. "Jag vet inte vad jag ska säga gumman, du förstår vad du ställt till med va?" Frågade hon. Jag snyftade till. "Oh gumman" Sa hon bara. Jag trodde hon skulle vara arg och skrika på mig. "Mamma jag vet inte vad jag ska göra" Sa jag. "Jag förstår det, det är ett tufft beslut, men du, jag och pappa kommer alltid finnas för dig det vet du, vi står med dig i vilket beslut du än väljer, vi kommer inte att lämna dig eller liknande om du väljer att behålla det. Du och Harry måste sätta er ner och prata om det här" "Vi har gjort det, men det går inget vidare, jag har sagt att jag inte är redo, och jag är inte det mamma, men han blev arg och sa att om jag gör abort vill han aldrig mer se mig" Snyftade jag fram. "Det är du som gör beslutet gumman, du är mamman. Följ ditt hjärta gumman. Vi kommer om fem dagar redan, så då kan vi prata på riktigt okej?." "Men mamma, jag vill inget av det. Jag vill inte göra abort, men jag vill inte ha barnet heller. Jag kan inte ha barnet." "Ta det lugnt Sara. Du har panik och du har all rätt att ha panik, bli sams med Harry, prata med honom, säg att du är rädd, eftersom du är det. Jag kommer om fem dagar och så pratar vi då på riktigt. Okej?" "Okej mamma." Svarade jag. "Jag älskar dig gumman" "Älskar dig med mamma". Sen la vi på. Jag var lättat att hon inte hade skrikit på mig och varit jävligt arg.

 

Louis kom fram till mig och gav mig en kram. "Harry är på väg, vill du att jag går?" Frågade han. "Är han på väg?" Frågade jag. Louis nickade. "Jag pratade med han nyss. Gör det rätta Sara" Sa han och gick där i från. Men frågan var, vad var det rätta?. Jag såg hur Louis stängde dörren efter sig. Jag satte mig i soffan och försökte komma på vad jag skulle göra. Men jag kom inte fram till något. Ytterdörren öppnades, jag förstod snabbt att det var Harry. "Hallå" Ropade han. "Louis?" Ropade han igen. Jag blev genast nervösare, han kanske skulle gå igen när han såg att det var jag här. Jag hörde hur hans steg kom närmare och han tvärstannade när han såg att jag satt i soffan. Jag såg att hans ögon var röda, han hade gråtit. Jag grät fortfarande. "Snälla gå inte" klämde jag ur mig.  Han nickade och satte sig i fotöljen. "Jag berättade för mamma" Stammade jag tyst fram. "Gjorde du?" frågade han. Jag nickade.  "Snälla Harry, jag är rädd, jag är livrädd för det här. Förstå mig bara, det är nu de sista dagarna jag börjat tvivla, jag måste låta det sjunka in lite. Mamma och dom kommer om fem dagar och då ska jag prata med mamma och så. Jag måste ha kvar dig i mitt liv, jag älskar dig så förbannat mycket jag vet att jag kanske sa lite dumma saker, men snälla lämna mig inte" Snyftade jag fram. Han gick fram till mig och satte sig på huk framför mig. Han tog i min hand. "Tro mig Sara, jag är livrädd jag med. Dessutom är jag känd, jag kommer inte bli i fred för pressen och så vidare. Men Det får vi stå ut med i sånna fall,  Vi gör det här tillsamans, du och vi är inte ensamma. Vi fixar det här, ok?" Att en människa kan vara så positiv, och så underbar är helt sjukt i mina ögon.

 

Det rann nu flera tårar ner från mina kinder. "Hey, gumman varför gråter du?" Han lyfte upp mig och så satte han sig i soffan med mig i hans knä. "Du prata med mig" Sa han. "Jag känner mig så dålig. Du är så underbar mot mig, du förlåter mig hela tiden.." "ssh" "Sluta Sara. Jag överreagerade också, sluta. Jag älskar dig okej" "Okej" Svarade jag och snörvlade till. "Vi klarar det här, vad som än händer." Sa han. Det var då jag kände något. Det var som något hände, för just då i det ögon blicket så visste jag, jag visste att vi skulle klara det. "Ja det gör vi."

 

 

"Jag måste till Harry" Sa jag till Josefine och fort drog jag på mig mina skor och sprang ut ur lägenheten och in i deras. Upp för trapporna och ringde på dörren. Det var Louis som öppna. "Var är han?" Frågade jag. "I sitt rum" Sa han. Jag nickade och gick genast dit. Jag såg att dörren var låst så jag suckade djupt och knackade. "Vem är det?" Frågade han. "Sara" Svarade jag. Jag hörde hur han ställde sig upp och öppnade dörren. "Vad vill du?" Frågade han. "Be om ursäkt." Sa jag och han släppte in mig. "Jag vill inte alls bli av med dig från mitt liv. Jag älskar dig Harry, snälla förstå det. Jag klarar mig inte utan dig, okej?, Snälla" Bedjade jag och kände hur tårarna var nära. "Jag älskar dig också Sara, mer än något annat, men ibland får du mig så osäker." Sa han. "Förlåt" Pep jag och lite tårar rann ner från mina kinder. "Snälla gråt inte" Sa han och gick fram till mig och torkade bort tårarna som rann ner från mina kinder.

 

"Men du" började jag. "Snälla bli inte arg nu" Sa jag. Han kollade oförstående på mig. "Det här med barnet." Sa jag. "Jag tror verkligen inte att jag är redo Harry." Sa jag. "Du har flera månader på dig att bli redo" Svarade han. "Jag vet, men jag vet inte om jag klarar av állt det här" Sa jag. Han suckade. "Vi tar oss igenom det här tillsamans har jag ju sagt." Svarade han. Jag suckade igen. "Jag vet inte Harry. Jag vet ingenting om att vara mamma." "Så du står och säger att du vill göra abort?" Frågade han. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag ryckte på axlarna. "SERIÖST SARA?. Ska du mörda barnet, för du vet att man gör det när man gör abort huh. Men en sak ska du ha klart för dig, om du gör abort, kommer jag inte finnas i ditt liv något mer" Med de orden lämnade han mig. Jag stog kvar chockad. Jag hörde hur ytterdörren smälldes igen och jag skönk ner i golvet och brast ut i gråt.

 

 

 

"Hey" Jag hörde att det var Louis röst. "Kom" Han bärde upp mig i hans famn och jag grät mot hans bröst. "Vad ska jag göra?" Stammade jag fram när jag samlat mig. "Jag vet att Harry kan vara så där i bland, han menade inte det han sa, han älskar dig Sara." "Louis, jag är väldigt säker och rädd att han menade det. Jag vet bara inte óm jag är redo" Svarade jag. "Jag vet att du inte vet det, och du har all rätt att inte veta det heller. Men du borde ta reda på det. Jag är säker på att du kommer att klara det, du har väldigt mycket människor runt om kring dig som älskar dig och som skulle hjälpa dig, lika dant med Harry" "Jag är bara så rädd att han lämnar mig när det väl är dags" Svarade jag och torkade bort några tårar som rann ner från mina kinder. "Jag lovar dig Sara. Jag är hans bästa vän, han skulle aldrig göra något sådant." "Jag vet inte vad jag ska göra" "Jag vet vad du borde göra" Sa han. "Vad för något?" Frågade jag. "Ringa din mamma, och berätta sanningen" "Jag kommer att behöva åka hem" Svarade jag. "Och om du behöver göra det, du är arton nästa vecka då kan du ändå komma tillbaka, du bestämmer över ditt liv då, och snart ska du ju tillbaka till den där doktorn" Sa han. "Det är nästan om tre veckor, men okej jag ringer mamma" Sa jag. "Tack Louis" sa jag sen. "Allt för dig lillen" Sa han och jag skrattade och kramade om honom.

 

Jag bestämde mig för att ringa mamma i deras lägenhet. Jag ville också vara här om Harry kom tillbaka. Jag slog in mammas nummer och efter några signaler svarade hon. "Hej det är mamma" Svarade hon. "Hej mamma" Svarade jag. "Hur har du det gumman?" Frågade hon. "Sådär just nu, jag har bråkat med Harry" Svarade jag. "Oh, vad tråkigt att höra, men du, hela familjen kommer ner till din födelsedag, blir inte det bra?" Frågade hon. "Jo det blir jätte bra, men du det är en grej." Svarade jag. "Har det hänt något mer?" Frågade hon. "Ja, det har faktiskt det. En ganska stor grej, och tro mig mamma jag vet att man inte ska ta detta över telefonen, men jag har inget annat val." Jag pausade och tog ett djupt andetag. "Mamma jag är gravid."

 

 

 

"Vad menar du?" Frågade han. "Är vi verkligen redo, jag är gravid Harry, är vi verkligen redo för det?" Frågade jag. "Vi har inget annat val, det är vi som har sällt till med det så det är vi som får ta hand om problemet" "Problem?" Fnös jag. "Du förstår vad jag menar, om vi hade fått bestämma hade vi ju väntat eller hur?" Frågade han och jag nickade. Det blev en rätt spänd stämning och jag tror Harry också märkte det. Vi sa inget vilket gjorde de hela ännu mer pinsamt. "Harry". "Jag menar du är en superstjärna, att en bebis kommer in i ditt liv kommer göra allt så mycket svårare."

 

 

"Ja jag vet" Sa han och strök sina fingrar över läppen. "Men" "Men inget Harry, det kommer vara olidligt svårt för mig också, jag kommer vara omringad av papz också när folk får reda på att det är ditt barn, det är inte bra för barnet heller med stressen" "Så vad är det du säger, ska jag lämna dig, för det blir lättare för dig då eller, är det det du säger?" Sa han och höjde rösten åt mig och ställde sig upp. "Harry ja-" "Ja inget Sara, hör av dig när du har bestämt dig, så jag vet om jag får ha kvar dig eller mit barn i mitt liv" Sa han, Och med de orden lämnade han rummet och snart lägenheten. Jag vet inte varför jag sprang efter eller inte. Jag bara gjorde det inte, jag menade inte ens så. Jag vet bara inte om jag är redo. Jag älskar Harry över allt annat och klarar mig inte utan honom, men jag kommer behöva ha hjälp av min mamma, och då måste jag bo i Sverige, till och med i Östersund, och där bor inte Harry Styles.

 

*

 

Timmarna gick och Harry hade varken smsat eller ringt. Visst sa han att det var jag som skulle göra det, men jag var väl feg antar jag. Det hade snart blivit natt klockan var tio på kvällen. Jag är sjuttton år, visserligen är jag arton om en vecka men det är ändå för ungt för att bli mamma. Jag hörde dörren öppnades, jag hoppades på att det skulle vara Harry men ack så fel jag hade, det var Josse. "Skulle inte du vara med Zayn?" Frågade jag. "Jo, men vi kom hem till honom och Harry var där, han sa att ni hade bråkat, vad har hänt?" Frågade hon. "Vi blev osams, jag kanske sa det på fel sätt, men jag tror bara inte vi är redo för att få barn. Jag är snart arton år Josse, jag har hela mitt liv framför mig, men nu så är jag med barn, jag har inte riktigt tänkt på det här förut, jag vill ha barn vid 25 års ålder inte vid arton." Sa jag och suckade. "Du vet att det finns alternativ?" Sa hon. "Vad menar du?" Frågade jag. "Adobtion, och Abort, om du tar abort behöver du inte ens vara gravid, och ingen mer än mig och killarna kommer någonsin få reda på det."

 

 

Ojjj.. Vad tror ni hon säger om förslaget..?

 

Nästa kapitel kommer innehålla hennes aronårsdag också... :D

Två dagar senare:

 

Våra mammor hade gett sig av hem till Sverige. Om jag ska vara ärlig saknar jag verkligen Sverige. Det är mitt hem och kommer alltid att vara. Men jag trivs verkligen i London, men självklart saknar jag hela min familj, mina vänner där borta osv. Men jag fyller snart arton år om en vecka faktiskt så då är jag ju vuxen och då får jag göra precis vad jag vill. Josefine hade precis gått i väg till Zayn, de skulle göra något med Niall, vad visste jag inte riktigt. Harry skulle komma till mig när som helst, på vägen skulle han köpa med sig en pizza som vi skulle dela på.

Jag satte mig ner i soffan och satte på tvn, men jag hann inte ens kolla i genom kanalerna förns det ringde på dörren. Jag log brett för mig själv och gick och öppna. "Hey babe" Sa han med pizzan i handen. "Hey" Sa jag och han kysste mig mjukt på läpparna. "Hungrig?" frågade han medans han sparkade av sig sina skor. "Oja" Sa jag och tog pizzan i från honom så han kunde ta av sig sin jacka. Jag gick in med pizzan i köket och tog fram en flaska coola.

 

 

Pizzan var en av det godaste jag faktiskt ätit. "Var det gott?" Flinade han. Jag nickade chockerande. "Väldigt." Svarade jag. Han flinade åt mig. "Bra" svarade han. "Så, det är ju en speciell tjej som fyller år om en vecka och vad önskar hon sig?" Frågade Harry. "tjejen önskar sig ingenting, för hon har det så bra som hon har det" Sa jag och han suckade. "Du är omöjlig ibland, något måste du önska dig, kom igen, tro inte att jag kommer låta bli att köpa dig något, för det kommer jag defenitivt att göra!" Sa han. "Jo jag hade förväntat mig det" Flinade jag. "Så, något vad önskar du dig?" Frågade han. Den personen var också omöjlig. "Jag önskar mig inget Harry, jag lovar dig" Sa jag och han suckade högt. "Jag ska allt komma på något" Sa han och jag suckade.

 

 

"Och vi måste prata lite också Harry" Började jag. "om..?" Frågade han. "Det här" Sa jag och pekade på magen. Han nickade. "Hur ska vi göra sen?. Jag åker ju hem efter sommaren. Mamma har ju till och med köpt en lägenhet i stockholm till mig och Josse" Sa jag och han suckade. "Kunde hon inte köpt en här?" Frågade han. Jag skrattade till. "Jovars, jag vet dock inte om jag är redo att bo här föralltid" Sa jag. "Det behöver inte vara för alltid du vet, testa i alla fall, det har ju gått bra nu" Sa han. "Men du börjar ju ändå med turner och sånt efter sommarn, du kommer ändå inte ha tid för mig" Sa jag och han suckade högt. "Du är min flickvän, jag kommer alltid ha tid för dig, det ända jag vill är att du ska följa med på mina turneer," "Jag vill inte vara ivägen" Suckade jag. "Det är du inte, hey titta på mig" Sa han allvarligt. Jag kollade in i hans ögon. "Du är aldrig i vägen, jag släpper dig inte, snart kommer du att börja växa och folk kommer förstå och då kommer det bli ännu svårare för dig om du bor i Sverige alldeldes själv, folk kommer inte lämna dig ifred, och det är inte bra för det där lilla krypet där inne heller" Sa han och jag fick ett leende på läpparna.

 

"Jag kommer bli så ful" Suckade jag. "Du är aldrig ful i mina ögon, glöm inte det, jag bryr mig inte om hur du ser ut okej?" Sa han. "Det gör du ju visst, som om vi hade träffats om jag vägde 200 kilo och hade miljarder finnar över hela kroppen" Sa jag, "Det går och göra opperation" Sa han. "Okej, men skit samma, jag kommer inte lämna dig jag lovar, jag kommer finnas här med dig hela tiden, vi får prata med din mamma om vad hon tycker också, du är arton nästa vecka som sagt, och då är det ändå ditt val, men det skadar ju inte om vad din mamma tycker liksom" Sa han och jag höll med. "Men du, jag ska gå och duscha, jag kommer snart" Sa jag och. "får man joina?" Frågade han och blinkade med ögat. "Inte nu Styles, någon annan gång" flinade jag och gick in på mitt rum och tog fram nya kläder. Jag duschade av mig, och gjorde allt man gjorde när man duschade. Jag torkade mig sedan och drog på mig mina kläder. Jag gick ut ur badrummet och ut i köket men där var det ingen Harry. Jag gick sen in på mitt rum och där låg han i min säng.

 

 

"Vad gör du i min säng ditt creep?" Frågade jag med ett kling i rösten. "Jag är inget creep hörredu, kom hit" Sa han. Jag skrattade och hoppade upp i sängen. Jag la mig under täcket jag med och med mitt huvud och hand på hans bröst så låg vi bara där i tystnad. Han strök mig över armen och det var en skön tystnad. Ingen sa något. Utan vi bara låg där. Men då avbröt jag den. "Du Harry.." Började jag. "Är vi verkligen redo för det här?"

 

Komentera :)

 

Jag kände hur mitt hjärta började att slå fortare och fortare. Jag var tvungen att komma på något, väldigt fort. "Ehm, en grej till när du fyller år bara, så du kan inte lyssna" Ljög jag. "Jag har sagt att du inte ska fixa något, och den är inte förns om lite mer än en månad, så varför snackar du om den nu?" Frågade hon. Jag rykte på axlarna och log oskyldigt. "Ookej" Sa hon och gick ut ur mitt rum. "Gumman jag åker tillbaka till hotellrummet, okej" Ropade mamma. "Okej" Sa jag och hörde snart hur dörren smälldes igen. "Oh herre gud" Sa jag och la mig i sängen. "Sara" Sa Harry. Jag nickade och satte mig upp. "Det känns bäst om vi berättar, du vet, jag vill inte att det ska dröja allt för länge innan jag berättar för mina föräldrar" Sa han. "Jag vet det och jag förstår det, men jag kan inte berätta det när hon är i London, jag kommer behöva åka hem, vill du verkligen det?" Frågade jag. "Det behöver du inte ens fråga, för det vet både du och jag mycket väl att jag inte vill." Sa han. "Förlåt" Svarade jag. "Det är lugnt babe" Sa han och drog in mig i hans omfamning och kysste mig mjukt på läpparna.

 

Vi avbröts av hans telefon och han kollade på skärmen. "Ledsen, men jag måste ta det här" Sa han och gick i väg. Han kom snart tillbaka och kollade ledsamt mot mig. "Förlåt nu, men jag hade helt glömt bort att vi hade en intervjuv idag" Sa han. Jag suckade till lite, jag hade faktiskt sett fram emot och bara vara med Harry idag, men är man tillsamans med en superstjärna så är man. "Det är okej" Svarade jag. "Vill du följa med?" Frågade han. "Det är lugnt, jag ringer och hör med Josse om vi kan ha någon tjejkväll eller något" Sa jag. "Är du säker, jag är verkligen ledsen Sara, jag är det" Sa han. "Jag förstår det, det är ditt jobb och du måste göra det, sluta be om ursäkt" Sa jag och log. Han log stort han med och kysste mig innan han gick ut ur lägenheten.. Jag plockade upp min telefon för att smsa josse.

 

 

Jag fick snabbt ett svar tillbaka.

 

 

 

 

Vi hade fixat oss för intervjuvn och det var en tv intervjuv denna gången och inte en radio som det var förra gången. Jag gillade mer tv intervjuer varför vet jag inte men jag tycker bara mer om det. Jag hade också skuldkänslor för att jag lämnat Sara, men jag kan inte dirrekt göra någonting åt det i ett sånt läge. "VÄLKOMNA OOOOONE DIRECTIOOOON ALLIHOPPA" Ropade intervjuaren ut. Jag och grabbarna sprang ut och vinkade till pupbliken och kramade om intevjuaren. "Så, hur går musiken grabbar?" Frågade han. "Väldigt bra, våra fans är så stöttande" Sa Liam. Vi andra höll med. "När blir det ett nytt album?" Frågade han. "Snart, vi höller på med det" Svarade Niall. Han nickade. "Och jag har också sätt en del förändringar från förra gången ni varit här" Sa han och vi alla kollade oförstående på honom. "Ja, jag tror vi bara har en singel i One Direction kvar, förra gången var det bara tre, Zayn har du något att komentera om detta?" Frågade han. "Tja, vad ska jag säga, fråga Harry i stället" Sa Zayn och jag skrattade. "Så ja Harry, dig ser man inte ensam på alla blaskor längre, utan en tjej brevid, och du tycks aldrig släppa henne, det ända du gör är ju att gå runt att kyssa, kyssa och kyssa henne" Sa intervjuaren och jag brast ut i skratt.

 

 

"inga komentarer" Svarade jag och skrattade återigen. "Så Niall, hur känns det att vara den ända singla då?" Frågade han. "Jävligt Nice, dom är så töntiga med deras flickvänner tycker jag" Skrockade Niall. Publiken skratta och jag, Zayn, Liam och Louis slog till Niall lite lätt. Intervjuen babblade på ett tag och det var som en vanlig intervjuv helt enkelt.

 

Jag gick med väldigt glada steg till våran lägenhet. Harry var min igen, och han skulle vara min föralltid. Inget skulle lyckas få honom i från mig igen. Jag sprang upp för trapporna för jag var faktiskt inte för lat för att ta hissen. Jag gick raka vägen in i lägenheten och Josse och hennes mamma var inte där. "Var är Josse, hon var ju nyss i den andra lägenheten?" Frågade jag. "Du måste missat dom precis, de försvann precis" sa mamma. "Jaha" Sa jag. "Kan jag inte få en kram gumman" Jag log och gick och kramade om henne. "Har du haft det bra, har du löst det med Harry?" Frågade hon. "Ja det har jag, och vi började om och ja vi är faktiskt tillsamans igen tro det eller ej" Sa jag och mamma log glatt. "Jag är glad för din skull, men jag skulle gärna vilja prata lite med honom, och kanske umgås lite med honom, skulle vi tre kunna göra något?" Frågade hon. "Jag kan höra med honom, vänta lite" Sa jag och slog in Harrys nummer.

 

"Jag saknar dig också redan" Det var det första han sa. Jag skrattade åt honom. "Det var faktiskt inte det jag skulle säga" skrattade jag. "Haha, vad hade du på hjärtat då?" Frågade han på skämt. "Jo, min mamma vill lära känna dig, vill du umgås med oss idag?" Frågade jag. "Självklart, säg bara till när jag ska komma" "Du kan komma nu" Sa jag. "Visst, då kommer jag" Sa han. "Okej, vi ses snart, puss" "Puss". Jag gick ut till mamma. "Han kommer nu" Sa jag. "Snälla var inte sträng mot honom, jag ber dig" "Jag lovar" sa hon. "Tack". Det ringde snart på dörren och jag gick och öppna. "Hej igen" Fnittrade jag. "Hej" Sa han och kysste mig snabbt. Jag tog hans hand och gick med honom till vardagsrummet där mamma satt. "Okej, en riktigt presentation, mamma det här är Harry, Harry det här är min mamma Maria." "Trevligt att äntligen få träffa dig" Sa Harry till mamma och skakade hennes hand. "Trevligt och få träffa äntligen få träffa dig med" Sa hon och de log. "Så vad ska vi hitta på?" Frågade mamma. Jag ryckte på axlarna. "Vi skulle kunna gå till Starbucks?" Frågade Harry. "Det låter som en bra ide" Sa mamma och log glatt.

 

 

Det var ganska fullt på Starbucks, för att ignorera så mycket folk som möjligt hade Harry satt på sig sin mössa med ett par stora solglasögon. Det hade faktiskt inte varit en ända paparazzi, kanske var det för att vi tog bakvägen från våran lägenhet. Men snart skulle folk börja känna igen honom, jag visste inte vad mamma skulle tycka om det igentligen. Vi beställde en varsin latte och en muffin och fortsatte att prata. "Hur är det att vara känd då Harry?" Frågade Mamma. "Jo, det har väl sina fördelar och nackdelar så klart, jag älskar det, jag får göra vad jag vill, men att stora män följer efter en vart man än går kan vara väldigt obehagligt, speciellt om man inte är van" Sa han.

Mamma nickade förstående. Snart kom våra latte och vi fortsatte prata. Harry och mamma verkade komma bra överens vilket gladde mig.

 

*

 

Efter en heldag på stan var vi alla tre trötta. Det hade kommit fans upp, papz hade varit uppe i våra ansikten, men Harry hade ringt deras livvakt Paul som hjälpt till mycket vilket verkades uppskattas för min mamma. Vi gick in i min och Josses lägenhet och ställde ner våra kassar som var fyllda med kläder osv. Jag gick dock in på mitt rum och la allt. Harry kom upp mot mig och kysste mig mjukt. "Förlåt, hade inte gjort det på länge" Skrattade han. Han hade faktiskt inte gjort det inför mamma vilket jag tyckte var manligt gjort. "Ska du berätta för henne?" Frågade han och nickade mot magen. "Jag vet inte, inte när hon är i London tror jag, jag kan inte berätta det bara" Sa jag. "Vad kan du inte berätta?". Mamma kom in i rummet.

 

Där stod min mamma och josses mamma med ett brett leende på läpparna. "Du, du,du,du,du och du kom" Sa jag och pekade på, Niall, Louis, Liam, Josse, Zayn och Harry. Jag drog med mig de in på Harrys rum. "Okej, ni nämner inte ett skit om det här" Sa jag och pekade på min mage. De nickade. "Vi lovar" Sade de. "Bra". På något sätt kände jag mig smått irriterad att mamma hade kommit. Jag kollade frågandes på Josse och hon bara rykte på sina axlar. "Mamma vad gör ni här, kunde du inte ringt?" Frågade jag och la armarna i kors. "Men jag ville ju träffa dig" Sa hon. Det var en pinsam stämning. Jag hade åkt hem på grund av att jag och Harry gjort slut, och nu kommer jag ut från hans rum, i hans kläder, vi håller handen och en tröja där det står, I love Harry Styles. "Men vi går över till eran lägenhet, men kom snart så kan vi prata, okej?" Sa mamma. Jag nickade. Mamma och Josses mamma gick ut ur lägenheten och jag satte mig i fotöljen och slog mig själv i pannan. 

 

"Det där var lite pinsamt, eller?" Flinade Louis. "Men skojar du med mig, mamma tror ju att vi gjort slut, och jag kommer ut från hans rum, i hans kläder och vi håller handen, kunde ni inte förvarnat mig?" Frågade jag. Alla hade ett flin på deras läppar till och med Harry. "Harryy, det är inte kul" Sa jag muttrande. "Det är rätt kul, och du är väldigt söt när du är sur" Sa han och jag korsade mina armar och suckade. "Okej, vi tar lite frukost och så löser sig säkert allt" Sa Zayn. "Lätt för dig att säga" Sa jag surt och han skrattade åt mig. Men vi gjorde så dom sa och gick och satte oss. "Kan du skicka smöret?" Frågade jag. Harry nickade och gav mig det. Jag visste inte riktigt hur jag ska göra. Mamma skulle undra om Harry och mig. Efter frukosten drog jag med mig Josse för att snacka med henne. Vi gick in på Zayns rum. "Seriöst vad ska jag göra?" Frågade jag. "Det är inte något jätte stort Sara, seriöst. Ni kanske har blvit sams igen liksom, vad är problemet?. Det är inget problem." Sa hon. "Men hon kommer att börja prata med Harry då och nae, det blir inget bra" Sa jag. "Tror du inte min mamma kommer prata med Zayn eller?" Frågade hon. "Men du vet hur min mamma är, hon kommer skrämma bort Harry, och det vill jag verkligen inte, det ända jag vill är att kunna kalla honom min pojkvän igen, men jag försörde allting" Sa jag. "Lugn gumman det kommer, man ser på Harry att han verkligen gillar dig jag lovar dig" Sa hon. "Gjorde ni något i natt föresten?" Frågade hon. Jag log. "Vad hände??" "Vi kysstes" Sa jag. "Jag sa ju det" "Okej vi kysstes tre gånger" Sa jag. "Grattis" SA hon glatt. "Jag tror dock det inte betyder så mycket, eller jag vet iiinte, varför ska kärlek vara så svårt?"

 

 

Plötsligt hörde jag något och jag såg brunt hår vid dörröppningen. "Vem tjuvlyssnar?" Frågade jag. Jag gick och kolla och där stog ingen mindre en Louis. "Louis" Muttrade jag. "Va jag gjorde inget?" Frågade han. "Hur länge?" Frågade jag. Han rykte på axlarna och flina. "Inte ett ord" sa jag bara. "Kan inte lova något tyvärr" Sa han och blinkade med ögat. Han försvann och jag suckade. "Great" mumlade jag. Josse skrattade. "Ska vi göra oss iordning, för att gå och snacka med våra mammor?" Frågade hon. Jag nickade. "Det gör vi" Sa jag. Vi gick ut till vardagsrummet och där ser jag Louis stå och viska något till Harry, säkert det jag sa till Josse. Great, han ville ta det sakta och nu får han reda på att jag inte ens kan vänta tills han är min pojkvän.

 

"Vi måste gå" Sa jag fort och gick mot utgången. Men jag kände en hand mot dra tillbaka mig. "Kan vi prata?" Frågade Harry. "Jag måste gå och prata med m-" Jag hann inte ens prata klart förns han tryckte sina läppar mot mina. Man kunde hara att de "Uuuhade." "Kom" Sa Harry och drog in mig på hans rum. "Jag måste verkligen gå" Sa jag. "Vänta, snälla?" Frågade han. Jag nickade. "Louis sa vad du hade sagt" Sa han och jag kände att jag blev en aning generad. "Och för att vara ärlig blev jag lite ledsen" Jag visste det. "Att du tror att det inte betyder något, Sara du betyder fan allt för mig" Jag blev genast gladare. "Förlåt, jag bara, vill så gärna ha det som det var förut, innan jag gjorde allt fel" "Tro mig jag vill det också, jag vill det kanske till och med mer än dig, jag har sagt att jag ville ta det sakta till en början, för det är nog enklast, tro mig igen jag vill kalla dig min flickvän, mer än något annat, i framtiden kanske till och med min fru, för som läget ligger nu är det dig jag vill vara med och ingen annan Sara" Sa han. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara sprang in i hans famn och tryckte mina läppar mot hans.

"Får jag kalla dig min flickvän?" Jag nickade och bet mig i läppen. "Gå till din mamma nu, flickvän" Sa han och jag log bredare. "Jag ska, Pojkvän" Sa jag och kysste honom en sista gång innan och gick.

  

 

 

"Aww, kolla på dom" "Så sööta" "Var tystare de kanske vaknar idioter" De två första rösterna var defenitivt Louis och Zayn sen den tredje var Josses. "Vi tar ett kort" Och det var defentitivt Niall. "Jag är vaken" Sa jag och drog täcket över mig och Harry. "VAKNA DÅ OM NI ÄR VAKNA" Louis hoppade på oss och jag skrek till. Harry satte sig upp och han var verkligen trött det såg man. "What the fuck" Mumlade han. "Hur länge har ni varit här inne?" Frågade han. De ryckte på axlarna. "UUT" Sa Harry och pekade mot dörren. Jag kände mig generad, varför vet jag inte riktigt så jag gömde mig under täcket. "De är borta" Harry lyfte bort täcket. Jag log åt honom och satte mig upp i sängen. "Sovit bra?" frågade han. Jag nickade. "Väldigt bra" Sa jag. "Jag med, inte sovit så här bra på länge" flinade han. "inte jag heller" log jag.

 

Jag la mig ner i sängen igen och vände mig mot väggen. "Hey. Varför gjorde du så där, jag vill ju se ditt ansikte" Sa Harry och kom emot mig.

 

 

Jag skrattade åt honom. "Förlåt" Sa jag och vände mig om mot honom igen. "Mycket bättre" Sa han. "Samma här" Sa jag. Han log vilket jag med gjorde. "Okej, Love Birds, gå upp någon gåååång" Louis kom in i rummet. "Okej vi kommer, stäng dörren så kommer vi snart" Sa harry. Vi låg bara och kollade på varandra intensivit i ögonen. Jag märkte knappt själv att jag bitit mig i läppen förns Harry nämnde det. "Du är väldigt sexig när du biter dig i läppen" Sa han. Jag kände återigen den där röda färgen som besteg mitt ansikte. "Du måste seriöst sluta säga sådana där saker, jag rodnar bara" "Just därför jag säger det, för du är väldigt söt när du gör det" Flinade han. "Okej, men ska vi gå upp?" Frågade jag. "Vänta, en sak till" Sa han. Han lutade sig fram och kysste mig och den blev mer och mer passionerad. Han la sig över mig och våra tungor möttes snart. "Kom nu d- oj förlåt" De där var Niall som hade kommit in i rummet. Vi slutade de vi höll på med och jag brast snart ut i skratt. "de där var pinsammt" sa jag. "Äsch" Sa harry. Jag reste mig snart upp men blev nerdragen i sängen igen.

 

"Vaad?" Skrattade jag. "En kyss till" Sa han och kysste mina läppar. Jag himlade med ögonen och gick sen upp. "Kan jag få låna kläder av dig?" Frågade jag. "Visst" Svarade han. Han gick in i sin garderob och kom snart ut med ett par gråamjukisbyxor och en I Love Harry Styles tröja. "Really?" Frågade jag. Han skrattade och nickade. Jag drog på mig byxorna, dom var väldigt stora men jag vek upp dom osv. Tröjan var också ganska stor så jag såg ungefär ut som en pundare.

 

"Kom nu" Sa Harry och tog min hand. Jag log stort för mig själv när jag höll hans hand. Men släppte den snart när jag fick se vilka som stog i köket. "vad gör ni här?"

 

Efter vi proppat i oss Mc donalds var vi alla väldigt mätta. Jag log lutad mot stolen och tog mig för magen, jag var verkligen sjukt mätt. "Ae, ska vi lämna dessa i fred, ska vi bege oss mot dig?" Frågade Niall. "Ja, det tycker jag, Kom nu ääälskling" Sa Louis mot Niall. "Herre gud" Mumlade jag. De gick ut från lägenheten och jag var nu själv med Harry. Faktiskt var det ganska pinsamt för ingen sa något. "Vad vill du göra?" Frågade Harry. Jag ryckte på mina axlar och log. "Vill du se på film?" Frågade han. "Visst" Log jag. "Bra" Sa han och vi slängde allt skräp vi ställt till med och begedde oss sedan till sofforna. "Vad vill du se då?" Frågade han. "Jag vet inte välj du?" Sa jag. Han suckade men samtidigt skrattade han. Han kollade i deras dvd skåp och satte snart in en film, jag hade ingen aning om vilken det var. Han spolade reklamen och när jag fick se vilken film det var blev jag genast rädd. "Saw?" Frågade jag. "Har inte jag typ sagt till dig tusen gåner att jag hatar skräckfilmer?" Frågade jag. "Just därför jag valde den" Flina han. "Tack för den" Mumlade jag. "För då får jag hålla om dig hela filmen" Sa han sedan och jag log som ett fån.

 

Han drog mig intill sig och jag la mina ben över hans och lutade mitt huvud mot hans axel. Det var väldigt mysigt om du frågar mig. Vid vissa stunder unde filmen begravde jag mitt ansikte i hans axel, jag kunde höra hur han skrattade för sig själv. "Det är inte kul" Sa jag mot hans axel." "Tro mig det är det" Sa han. Jag kollade igen och just då hände det något läskigt, så jag skrek till. "Hey, det är bara en film" Sa han och strök mig över armen. "Men ändå, den är ju svin läskig" Sa jag. Han stängde av filmen och jag kollade konstigt på honom. "Varför stängde du av?" Frågade jag. "För du tyckte det var läskigt, och jag kan hålla om dig även om vi inte ser på filmen" Sa han. "Jasså" Han nickade."Är du säker på att du inte vill se filmen då?" Frågade jag. "Ta det lugnt, jag har sett den många gånger förut" Sa han. "Okej" Sa jag och log.

 

Han tog sig loss mitt grepp och ställde sig upp. "Vill du dansa, Sara?" Frågade han. "Det finns ingen musik, Styles" Sa jag. Han vände sig om och tog dosan och satte på. "Nå?" Jag log och tog hans hand. Han la sin hand på min korsrygg och jag la min lediga hand på hans axel. "Jag kan inte dansa" Viskade jag. "Jag för dig" Sa han. Vi började dansa och det måste sett helt sjukt ut. Jag skrattade. "Redo för ett lyft?" Frågade han. Jag kollade skärrat på honom. "Är du galen?" Frågade jag. Han skakade på huvudet. Han släppte taget om mig och tog mig runt midjan och i ett svep var jag uppe på hans axel. Jag skrek och skrattade för att det var läskigt. "släpp ner mig" Skrattade jag. Jag åkte sakta ner och våra kroppar gneds mot varandra och vi hade ögonkontakt hela vägen ner. Låten började också spelas grymt mycket saktare. Hans underbara ögon bara kollade i mina och vi var inte långt i från varandra om man säger så. Jag kollade ner mot hans hals för jag blev helt svag när jag kollade in i hans perfekta gröna ögon.

 

 

Han verkade inte nöjd med det utan tog sin hand under min haka. "Säg, att jag får kyssa dig" Sa han. "Du får kyssa mig, Styles" Jag hann inte ens reagera förns han tryckte sina perfekta läppar mot mina i en hård och passionerad kyss. Jag har aldrig varit med om något liknande, jag besvarade kyssen och tusen av fjälirar flög runt i min mage, aldrig hade jag känt en sådan känsla i hela mitt liv. Jag la min hand runt hans nacke och tryckte han närmare mig om det äns var möjligt. Båda var nog tvugna att hämta andan efter den hårda kyssen. "Wow" mumlade jag. "Ja, wow" Sa han.

 

"Jag har saknat dina läppar" Sa han. "Tro mig det har jag också, väldigt mycket" Sa jag. "Ska vi gå och lägga oss?" Frågade han. Jag nickade. "Vill du låna tröja?" Frågade han när vi kom in på hans rum. "Ja tack" Sa jag. jag kände mig nu väldigt nervös i hans sällskap. "Han kom ut med en svart tröja. "Tack" sa jag. Jag gick in på hans toa och jag märkte fortfarande att min tandborste som jag alltid hade här var fortfarande kvar. Så jag borstade mina tänder och bytte sen om till tröjan. Harry stog i kalsonger när jag kom ut, jag vet inte varför men det kändes pinsamt, så många gånger jag sett honom kändes det ändå pinsamt. Jag bet mig försiktigt i läppen och han skrattade. Han gick sen in på toan.

 

Jag la mig i sängen och snart kändes jag att den andra sidan av sängen åkte ner en bit så han hade nog också lagt sig. Han kröp upp mot mig och la sig vid min sida. Han la sin arm över mig och letade efter min hand. Han tog sen tag i min hand och jag log. "God natt, Sara" Sa han. "God natt Harry" Sa jag. Snart hörde jag hur hans andning blev tyngre och förstod att han hade somnat. Själv kunde jag inte sova, han hade nyss kysst mig, och kyssen var så bättre en våran första. Jag log stort åt händelsen en sista gång, och sedan stängde jag mina ögonlock.

 

 

Jag bara smälte när jag hörde de där orden från honom. Jag vet att jag måste sluta klaga på att jag gjorde fel, det är Harry som bordJe klaga på det, men det är jag. Jag vill bara att han ska veta att jag verkligen inte menade någonting, det är det ända jag vill men nu vet jag, att han vet det och att han har förlåtit mig och det betyder så himla mycket. Jag visste inte vad jag skulle svara riktigt. Det ända jag ville var bara att kyssa honom, men eftersom vi skulle ta det långsamt, kanske inte det var den bästa iden, jag ville ta det i hans takt, eftersom det faktiskt var jag som gjort fel. "Ska vi gå till de andra?" Frågade Harry. Jag nickade. Vi ställde oss upp och tog våra mobiler och lämnade lägenheten. Vi knackade inte utan gick rakt in i Zayns, Harrys och Nialls lägenhet eftersom vi antog att de var där. Vi hade också rätt eftersom de satt i trä rummet som Niall kallar det. Det är ett ganska litet rum men jag tycker verkligen det är grymt mysigt. "Gick det bra?" Frågade Louis. "Japp, hon sa att det var 98% procent på att det var Harrys" Sa jag och de nickade. Det fanns en stol kvar i rummet, de hade bara fem stolar, men Josse delade med Zayn. Harry klappade på sina lår och jag skrattade och gick och satte mig på honom.

 

Vi satt och pratade ett tag om allt mellan himmel och jord. Snart plingade både min mobil och Harrys till. Vi kollade konstigt på varandra. Vi tog upp våra mobiler. Det var en händelse jag hade fått. "Louis Tomlinsson har taggat dig i ett foto på Instagram." Jag kollade bak på Louis. "Vad har du lagt upp??" Frågade jag. Han skrattade. Jag gick in och kollade på fotot. Det var när jag satt i Harrys knä, och jag kollade ledset på honom. Det var ganska gulligt foto.

 

 

 

Den texten hade han skrivit under bilden. "Det kommer hämnd Lou, bara så du vet" Sa jag. Han fnös. "Herre gud, jag ser svin konstig ut på fotot" Suckade jag. "Lila fin som alltid" Sa Harry. Jag log skämsigt. "Ae, jag måste dra nu" Sa Liam. "Vart ska du då?" Frågade Lou. "Till Danielle, jag sover där också" Alla uuhade och Liam skrattade och gick där i från. "DU KAN INTE LÄMNA MIG I LÄGENHETEN, SJÄLV" Skrek Louis till Liam och spelade livrädd. "Jag joinar dig babe" Sa Niall och satte sig i Louis knä, de "gullade" med varandra och de såg bara för konstigt ut. "Vi lämnar också er" Sa Josse och Zayn och ställde sig upp. "Jaha, vad ska ni göra då?" Frågade jag,. "Till våran lägenhet, sover du här, snälla?" Frågade Josse. "Jag tar hand om henne" Sa Harry innan jag hade svarat. Jag log lite smått. "Ae, ska vi spela tv spel?" Frågade Niall. Både Harry och  Louis nickade på sina huvuden. "Vill du??" Frågade Harry. "Visst men jag vet inte hur jag gör" Sa jag. "Jag visar dig" Sa han. "Harry, du vet vad vi gör innan tvspels matcher" Sa Louis och ställde sig upp. "Japp" Jag ställde mig upp så Harry kunde komma för bi.

 

De gjorde något fult litet handslag och sa sedan "Swiiich" i slutet. "Herre gud" Sa jag bara. "Kom nuuu" Sa Niall och stog i dörröppningen. Harry bärde upp mig och jag skrek till av förvåning. "ska du någonsin sluta bära mig?" Frågade jag. "Nej, så du bör vänja dig" Sa han och jag suckade lite smått. "Kör vi tre lag, så kan Harry hjälpa sara?" Frågade Niall. "Visst" Sa Harry. "Tjing, för Irland" Sa Niall. "England" Sa Louis. "Vad ska vi vara?" Frågade HArry. "Sveeeeeerige" Sa jag glatt. Han skrattade och sa sedan. "sverige". Jag satte mig ner brevid Harry. Louis och Niall började spela och Niall vann till slut med 2-1. Sen var det våran tur att möta Niall. "Sätt dig i mitt knä" Sa Harry. Jag gjorde som han sa och satte mig. Han gav mig dosan,snart la han armarna om mig och la sina händer på mina. Som vanligt så sköts den blixten genom min kropp när han röVi röde vid mig. Vi vann eller Harry som gjorde nästan allting vann med 3-2 på straffar. Vi körde på ett bra tag och alla hade vunnit lika mycket. Jag kände hur grymt hungrig jag var och Harry märkte tydligen det. "Är du hungrig?" frågade han. "Aah" Sa jag. "Vilka vill ha Mcdonalds?" Frågade Harry. "JAGGG" Sa Niall högt. "Jag meeed" Sa Louis. "Då åker vi, och ni ska med med" Sa Harry och pekade på Louis och Niall. Vi gick till hallen och satte på oss våra skor och lämnade snart lägenheten.

 

 

Skriver som en galning, men det kommer nog inte komma ut ett kapitel idag för att, jag åker till turkiet på torsdag och är borta lite mer en en vecka, jag tror det var nio dagar?, . Kanske tio till och med jag har det inte på minnet,men tror jag är i turkiet i 8 dagar, sen skulle jag och min pojkvän åka till hans morbror i stockholm någon dag också så jag vet inte riktigt när jag kommer hem kommer som sagt inte i håg, men så därför måste jag fixa tidinställda så ni får bra update! :)

"FRRRRRRRRRRRRRRUKOST, VAAAAAAAAAAAKNAAAAAAAA" Jag suckade hög och ljudligt och satte mig upp i soffan. Jag kommer i håg att vi kollat på film, så jag antog att jag måste somnat. Liam låg i den andra delen och Harry låg i fotöljen. "Louis seriöst, vad är klockan?" Suckade jag. "12 så UPPPPPPPPP, ZAAAYNNN, NIIAALLL, JOSEFINE" Skrek han. "omgod" mumlade jag. Harry och Liam satte sig också upp. Snart kom Josefine och Zayn ut från Zayns rum och Niall kom snart efter från hans. Jag ställde mig också upp och gick mot köket, Liam och Harry hängde också på. Harry kom upp vid min sida. "godmorgon" Sa han. "Godmorgon." Svarade jag och log.Louis hade faktsikt varit snäll och tagit fram frukost på bordet. "Vad söt du är Louiii" Sa jag. "Jag har mina dagar" Sa han och jag skrattade. Jag satte mig brevid Harry och tog mig en macka. Harry tog flingor och mjölk och han kunde verkligen inte äta det, han sörplade högt och spillde gjorde han också.

 

 

"Du kan seriöst inte äta" Sa jag. "Vänj dig" Sa Niall. "Vad jag har sett så är du inte heller särkilt duktig, du mumsar ju i dig all mat du ser" Sa jag och han fnös. "det är faktiskt sant Niall" Sa Liam och vi skrattade åt honom. Vi åt upp frukosten och alla hjälptes åt och plockade undan.

Jag kollade på klockan och fick genast panik. Jag skulle vara där om 45 minuter. "Harry, jag måste gå, vill du fortfarande följa med?" Frågade jag honom. "Självklart" "Men jag måste byta om först," "Jag kan följa med" Sa han jag nickade. Vi sa snabbt hejdå till de andra och gick hem till mig och Josefine. Jag gick in i mitt rum och  in i garderoben och bytte snabbt kläder. Jag tvättade bort smink resterna och satte upp håret i en toffs. Jag tog mina solbrillor eftersom jag inte hade något smink på mig. "så" Sa jag. Harry nickade och vi gick ut ur lägenheten. "Vi ska till den här" Sa jag och visade lappen och pekade på namnet, för jag kunde verkligen inte utala det. "Jaha, vi kan ta bilen det tar ungefär fem minuter med den" Sa han och jag nickade. Vi gick till hans bil och jag hoppade in i passargerasätet.

 

 

Att Sara var gravid skrämde mig självklart, mycket väldigt mycket. Vi är alldeldes för unga att skaffa barn, även fast jag älskar tjejen över hela mitt hjärta, och hon är den ända jag kan se min framtid med så är det ändå för tidigt. Vi är inte ens tillsamans så nu, vi är inte ens säkra på att det är mitt barn, jag tror jag hoppas mer på att det är mitt, för om det inte är det, då förlorar jag nog Sara helt och hållet och det kan jag bara inte göra. Även misstaget hon gjorde så älskar jag henne, så otroligt mycket. Alla gör misstag, alla förtjänar en andra chans, och eftersom jag vet att det inte var med flit, och sånt hon gjorde det så tänker jag ge henne en andra chans. Jag tror det hade varit värre om det hade varit någon random, eftersom jag känner Niall också så vet jag att det inte är något mellan dom. "Vad tänker du på?" Flinade Sara. "Dig" Sa jag och hon sprack upp i det där underbara leendet. Jag stannade nu bilen, och konstigt nog var det papz utanför. Jag suckade högt. "Sitt kvar, jag kommer" Jag hade inte Paul med mig heller, jag kanske borde ha haft det. Jag höll för mitt ansikte och tog mig fram till Saras sida av bilen och öppnade dörren åt henne. Jag tog henne i handen och vi skyndade oss in.

 

Sara gick fram till receptionen. "Jag hade bokat tid" Sa hon. "Ditt namn?" Frågade receptionisten. "Sara Johnson" "Ja, Du kan gå in i det där rummet, Katarina väntar på dig där inne" Sa hon. Sara nickade. "Vill du följa med in?" Frågade hon. "Ja, jag tror inte det är så bra om jag är här, om något fan ser mig eller något" Sara nickade. Det var en kvinna på 55 år eller något, så det var bra att det inte var någon ung läkare för då kanske hon hade känt igen mig. Det var också bra att det var en vårdcentral vi var på, för här fanns det inga speciella avdelningar, så ingen hade bevis på varför vi hade varit här. "Så Sara, du är säker på att du är gravid?" Frågade Katarina. "Ja, det är jag, min mens är nu två veckor sen, och jag har kräkts och sånt där med" Sa Sara. "Hur många tester hade du gjort?" Frågade Katarina. "Tre, och alla var positiva." Sa Sara. "Jo, men då är du gravid, men du ska få testa i alla fall" Medans Sara gick in på toalletten så gick jag ut och ringde Paul. Han skulle komma så det var bra.

 

När jag gick in i gen så satt Sara på fotöljen så hon hade nog gjort testet. "Vi ska vänta lite tills vi kan se resultatet" Sa Katarina. "Du kanske vet att man brukar ha sånt här gel på magen, och så kan man se barnet i en skärm?" Frågade Katarina. Sara nickade på huvudet. "det kan vi inte göra en tyvärr, det är för tidigt, men är du här om en månad?" Frågade Sara. Sara såg ut att tänka men nickade sedan. "Bra, då bokar jag en tid då, så får du ett sms några dagar innan, okej?" Sara nickade. "Du hade några frågor du ville fråga också va?" Frågade Katarina. "Jo, det är en liten twist. Jag vet inte riktigt vem pappan är till barnet, fast jag är nästan säker på att det är Harry här, men vi hade ja sex först, sen så var min mens försenad, efter det så hade jag ja sex med en annan igen, men om man räknar mina dagar så borde det vara Harry.-" Helt plötsligt slutade jag lyssna, jag såg de bara att de satt och räknade osv jag vet inte varför men ljudet bara försvann. "ja, men då är det så, med 98% är Harry pappan" Sa Katarina. Saras leende där var oslagbart. "Jag kommer snart, jag ska gå och kolla på resultaten av testet" Vi nickade. "Så hur känns det?" Frågade Sara. "Jag vet inte, vi är för unga för det här, men det är vi som ställt till med det så nu får vi ta konsekvenserna" Sa Jag ocha Sara nickade. "Glöm inte Sara, jag är med dig hela tiden, okej, jag lämnar dig inte" Jag såg snart att en tår rann ner från hennes kind. "Hey, vad är det" Sa jag och gick fram till henne. "Jag har gått och varit orolig för det, att du ska lämna mig, att du aldrig kommer prata med mig, jag har gjort misstag och ändå är du så här underbar" Sa hon. "Det är tack vare dig jag är så underbar, glöm inte det, jag är med dig hela tiden, okej" "Okej" Sa hon. Jag log och kysste hennes panna.

 

Katarina kom in, "Jo du är gravid som vi trodde" Sa katarina och kollade ner i sina papper. "Men, då ses vi om en månad, någon mer fråga?" Båda vi skakade på huvudet. Jag tog Saras hand och vi lämnade vårdcentralen och mötte Paul utanför. Han hjälpte oss till bilen och papzen skrek en massa frågor och man hade verkligen kameror uppe i ansiktet. Efter båda var inne i bilen körde jag i väg och vi gick sedan upp till Saras lägenhet. Det var ingen där så vi satte oss tillsamans i soffan. "Hur kunde du förlåta mig?" Frågade Sara. "För jag älskar dig, snälla, vi skulle lägga oss detta bakom oss kan vi inte göra det?" Frågade jag. "Förlåt, från och med nu" Sa hon. Jag log lite lätt och sa sen "En önskan jag gärna skulle vela bli uppfunnen, var att du skulle få se genom mina ögon hur mycket du betyder för mig, för tro mig Sara, det är väldigt mycket."