directionslife

"FRRRRRRRRRRRRRRUKOST, VAAAAAAAAAAAKNAAAAAAAA" Jag suckade hög och ljudligt och satte mig upp i soffan. Jag kommer i håg att vi kollat på film, så jag antog att jag måste somnat. Liam låg i den andra delen och Harry låg i fotöljen. "Louis seriöst, vad är klockan?" Suckade jag. "12 så UPPPPPPPPP, ZAAAYNNN, NIIAALLL, JOSEFINE" Skrek han. "omgod" mumlade jag. Harry och Liam satte sig också upp. Snart kom Josefine och Zayn ut från Zayns rum och Niall kom snart efter från hans. Jag ställde mig också upp och gick mot köket, Liam och Harry hängde också på. Harry kom upp vid min sida. "godmorgon" Sa han. "Godmorgon." Svarade jag och log.Louis hade faktsikt varit snäll och tagit fram frukost på bordet. "Vad söt du är Louiii" Sa jag. "Jag har mina dagar" Sa han och jag skrattade. Jag satte mig brevid Harry och tog mig en macka. Harry tog flingor och mjölk och han kunde verkligen inte äta det, han sörplade högt och spillde gjorde han också.

 

 

"Du kan seriöst inte äta" Sa jag. "Vänj dig" Sa Niall. "Vad jag har sett så är du inte heller särkilt duktig, du mumsar ju i dig all mat du ser" Sa jag och han fnös. "det är faktiskt sant Niall" Sa Liam och vi skrattade åt honom. Vi åt upp frukosten och alla hjälptes åt och plockade undan.

Jag kollade på klockan och fick genast panik. Jag skulle vara där om 45 minuter. "Harry, jag måste gå, vill du fortfarande följa med?" Frågade jag honom. "Självklart" "Men jag måste byta om först," "Jag kan följa med" Sa han jag nickade. Vi sa snabbt hejdå till de andra och gick hem till mig och Josefine. Jag gick in i mitt rum och  in i garderoben och bytte snabbt kläder. Jag tvättade bort smink resterna och satte upp håret i en toffs. Jag tog mina solbrillor eftersom jag inte hade något smink på mig. "så" Sa jag. Harry nickade och vi gick ut ur lägenheten. "Vi ska till den här" Sa jag och visade lappen och pekade på namnet, för jag kunde verkligen inte utala det. "Jaha, vi kan ta bilen det tar ungefär fem minuter med den" Sa han och jag nickade. Vi gick till hans bil och jag hoppade in i passargerasätet.

 

 

Att Sara var gravid skrämde mig självklart, mycket väldigt mycket. Vi är alldeldes för unga att skaffa barn, även fast jag älskar tjejen över hela mitt hjärta, och hon är den ända jag kan se min framtid med så är det ändå för tidigt. Vi är inte ens tillsamans så nu, vi är inte ens säkra på att det är mitt barn, jag tror jag hoppas mer på att det är mitt, för om det inte är det, då förlorar jag nog Sara helt och hållet och det kan jag bara inte göra. Även misstaget hon gjorde så älskar jag henne, så otroligt mycket. Alla gör misstag, alla förtjänar en andra chans, och eftersom jag vet att det inte var med flit, och sånt hon gjorde det så tänker jag ge henne en andra chans. Jag tror det hade varit värre om det hade varit någon random, eftersom jag känner Niall också så vet jag att det inte är något mellan dom. "Vad tänker du på?" Flinade Sara. "Dig" Sa jag och hon sprack upp i det där underbara leendet. Jag stannade nu bilen, och konstigt nog var det papz utanför. Jag suckade högt. "Sitt kvar, jag kommer" Jag hade inte Paul med mig heller, jag kanske borde ha haft det. Jag höll för mitt ansikte och tog mig fram till Saras sida av bilen och öppnade dörren åt henne. Jag tog henne i handen och vi skyndade oss in.

 

Sara gick fram till receptionen. "Jag hade bokat tid" Sa hon. "Ditt namn?" Frågade receptionisten. "Sara Johnson" "Ja, Du kan gå in i det där rummet, Katarina väntar på dig där inne" Sa hon. Sara nickade. "Vill du följa med in?" Frågade hon. "Ja, jag tror inte det är så bra om jag är här, om något fan ser mig eller något" Sara nickade. Det var en kvinna på 55 år eller något, så det var bra att det inte var någon ung läkare för då kanske hon hade känt igen mig. Det var också bra att det var en vårdcentral vi var på, för här fanns det inga speciella avdelningar, så ingen hade bevis på varför vi hade varit här. "Så Sara, du är säker på att du är gravid?" Frågade Katarina. "Ja, det är jag, min mens är nu två veckor sen, och jag har kräkts och sånt där med" Sa Sara. "Hur många tester hade du gjort?" Frågade Katarina. "Tre, och alla var positiva." Sa Sara. "Jo, men då är du gravid, men du ska få testa i alla fall" Medans Sara gick in på toalletten så gick jag ut och ringde Paul. Han skulle komma så det var bra.

 

När jag gick in i gen så satt Sara på fotöljen så hon hade nog gjort testet. "Vi ska vänta lite tills vi kan se resultatet" Sa Katarina. "Du kanske vet att man brukar ha sånt här gel på magen, och så kan man se barnet i en skärm?" Frågade Katarina. Sara nickade på huvudet. "det kan vi inte göra en tyvärr, det är för tidigt, men är du här om en månad?" Frågade Sara. Sara såg ut att tänka men nickade sedan. "Bra, då bokar jag en tid då, så får du ett sms några dagar innan, okej?" Sara nickade. "Du hade några frågor du ville fråga också va?" Frågade Katarina. "Jo, det är en liten twist. Jag vet inte riktigt vem pappan är till barnet, fast jag är nästan säker på att det är Harry här, men vi hade ja sex först, sen så var min mens försenad, efter det så hade jag ja sex med en annan igen, men om man räknar mina dagar så borde det vara Harry.-" Helt plötsligt slutade jag lyssna, jag såg de bara att de satt och räknade osv jag vet inte varför men ljudet bara försvann. "ja, men då är det så, med 98% är Harry pappan" Sa Katarina. Saras leende där var oslagbart. "Jag kommer snart, jag ska gå och kolla på resultaten av testet" Vi nickade. "Så hur känns det?" Frågade Sara. "Jag vet inte, vi är för unga för det här, men det är vi som ställt till med det så nu får vi ta konsekvenserna" Sa Jag ocha Sara nickade. "Glöm inte Sara, jag är med dig hela tiden, okej, jag lämnar dig inte" Jag såg snart att en tår rann ner från hennes kind. "Hey, vad är det" Sa jag och gick fram till henne. "Jag har gått och varit orolig för det, att du ska lämna mig, att du aldrig kommer prata med mig, jag har gjort misstag och ändå är du så här underbar" Sa hon. "Det är tack vare dig jag är så underbar, glöm inte det, jag är med dig hela tiden, okej" "Okej" Sa hon. Jag log och kysste hennes panna.

 

Katarina kom in, "Jo du är gravid som vi trodde" Sa katarina och kollade ner i sina papper. "Men, då ses vi om en månad, någon mer fråga?" Båda vi skakade på huvudet. Jag tog Saras hand och vi lämnade vårdcentralen och mötte Paul utanför. Han hjälpte oss till bilen och papzen skrek en massa frågor och man hade verkligen kameror uppe i ansiktet. Efter båda var inne i bilen körde jag i väg och vi gick sedan upp till Saras lägenhet. Det var ingen där så vi satte oss tillsamans i soffan. "Hur kunde du förlåta mig?" Frågade Sara. "För jag älskar dig, snälla, vi skulle lägga oss detta bakom oss kan vi inte göra det?" Frågade jag. "Förlåt, från och med nu" Sa hon. Jag log lite lätt och sa sen "En önskan jag gärna skulle vela bli uppfunnen, var att du skulle få se genom mina ögon hur mycket du betyder för mig, för tro mig Sara, det är väldigt mycket."