directionslife

Där stod min mamma och josses mamma med ett brett leende på läpparna. "Du, du,du,du,du och du kom" Sa jag och pekade på, Niall, Louis, Liam, Josse, Zayn och Harry. Jag drog med mig de in på Harrys rum. "Okej, ni nämner inte ett skit om det här" Sa jag och pekade på min mage. De nickade. "Vi lovar" Sade de. "Bra". På något sätt kände jag mig smått irriterad att mamma hade kommit. Jag kollade frågandes på Josse och hon bara rykte på sina axlar. "Mamma vad gör ni här, kunde du inte ringt?" Frågade jag och la armarna i kors. "Men jag ville ju träffa dig" Sa hon. Det var en pinsam stämning. Jag hade åkt hem på grund av att jag och Harry gjort slut, och nu kommer jag ut från hans rum, i hans kläder, vi håller handen och en tröja där det står, I love Harry Styles. "Men vi går över till eran lägenhet, men kom snart så kan vi prata, okej?" Sa mamma. Jag nickade. Mamma och Josses mamma gick ut ur lägenheten och jag satte mig i fotöljen och slog mig själv i pannan. 

 

"Det där var lite pinsamt, eller?" Flinade Louis. "Men skojar du med mig, mamma tror ju att vi gjort slut, och jag kommer ut från hans rum, i hans kläder och vi håller handen, kunde ni inte förvarnat mig?" Frågade jag. Alla hade ett flin på deras läppar till och med Harry. "Harryy, det är inte kul" Sa jag muttrande. "Det är rätt kul, och du är väldigt söt när du är sur" Sa han och jag korsade mina armar och suckade. "Okej, vi tar lite frukost och så löser sig säkert allt" Sa Zayn. "Lätt för dig att säga" Sa jag surt och han skrattade åt mig. Men vi gjorde så dom sa och gick och satte oss. "Kan du skicka smöret?" Frågade jag. Harry nickade och gav mig det. Jag visste inte riktigt hur jag ska göra. Mamma skulle undra om Harry och mig. Efter frukosten drog jag med mig Josse för att snacka med henne. Vi gick in på Zayns rum. "Seriöst vad ska jag göra?" Frågade jag. "Det är inte något jätte stort Sara, seriöst. Ni kanske har blvit sams igen liksom, vad är problemet?. Det är inget problem." Sa hon. "Men hon kommer att börja prata med Harry då och nae, det blir inget bra" Sa jag. "Tror du inte min mamma kommer prata med Zayn eller?" Frågade hon. "Men du vet hur min mamma är, hon kommer skrämma bort Harry, och det vill jag verkligen inte, det ända jag vill är att kunna kalla honom min pojkvän igen, men jag försörde allting" Sa jag. "Lugn gumman det kommer, man ser på Harry att han verkligen gillar dig jag lovar dig" Sa hon. "Gjorde ni något i natt föresten?" Frågade hon. Jag log. "Vad hände??" "Vi kysstes" Sa jag. "Jag sa ju det" "Okej vi kysstes tre gånger" Sa jag. "Grattis" SA hon glatt. "Jag tror dock det inte betyder så mycket, eller jag vet iiinte, varför ska kärlek vara så svårt?"

 

 

Plötsligt hörde jag något och jag såg brunt hår vid dörröppningen. "Vem tjuvlyssnar?" Frågade jag. Jag gick och kolla och där stog ingen mindre en Louis. "Louis" Muttrade jag. "Va jag gjorde inget?" Frågade han. "Hur länge?" Frågade jag. Han rykte på axlarna och flina. "Inte ett ord" sa jag bara. "Kan inte lova något tyvärr" Sa han och blinkade med ögat. Han försvann och jag suckade. "Great" mumlade jag. Josse skrattade. "Ska vi göra oss iordning, för att gå och snacka med våra mammor?" Frågade hon. Jag nickade. "Det gör vi" Sa jag. Vi gick ut till vardagsrummet och där ser jag Louis stå och viska något till Harry, säkert det jag sa till Josse. Great, han ville ta det sakta och nu får han reda på att jag inte ens kan vänta tills han är min pojkvän.

 

"Vi måste gå" Sa jag fort och gick mot utgången. Men jag kände en hand mot dra tillbaka mig. "Kan vi prata?" Frågade Harry. "Jag måste gå och prata med m-" Jag hann inte ens prata klart förns han tryckte sina läppar mot mina. Man kunde hara att de "Uuuhade." "Kom" Sa Harry och drog in mig på hans rum. "Jag måste verkligen gå" Sa jag. "Vänta, snälla?" Frågade han. Jag nickade. "Louis sa vad du hade sagt" Sa han och jag kände att jag blev en aning generad. "Och för att vara ärlig blev jag lite ledsen" Jag visste det. "Att du tror att det inte betyder något, Sara du betyder fan allt för mig" Jag blev genast gladare. "Förlåt, jag bara, vill så gärna ha det som det var förut, innan jag gjorde allt fel" "Tro mig jag vill det också, jag vill det kanske till och med mer än dig, jag har sagt att jag ville ta det sakta till en början, för det är nog enklast, tro mig igen jag vill kalla dig min flickvän, mer än något annat, i framtiden kanske till och med min fru, för som läget ligger nu är det dig jag vill vara med och ingen annan Sara" Sa han. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara sprang in i hans famn och tryckte mina läppar mot hans.

"Får jag kalla dig min flickvän?" Jag nickade och bet mig i läppen. "Gå till din mamma nu, flickvän" Sa han och jag log bredare. "Jag ska, Pojkvän" Sa jag och kysste honom en sista gång innan och gick.