directionslife

Jag skyndade mig ut ur Zayns och de andras lägenhet. Jag sprang upp till våran lägenhet och gick in i Saras rum. Där stod hon och packade ner alla sina saker. "Vad håller du på med?" Frågade jag. "Jag ska hem" Sa hon. "Va??" Frågade jag. "Ja, jag ska hem Josefine" Sa jag. "Mamma och din mamma är i stockholm av någon anledning, de ska ringa tillbaka om 3 minuter" Sa hon. Hon vek sig snart ihop och brast ut i gråt. Jag suckade och drog in henne i min famn. "Det kommer bli bra" sa jag och strök henne över armen. "Nej det kommer det inte, Josse följer du med mig hem?" Frågade jag. Hon nickade. "Det är en månad kvar av sommarlovet, så vem vet vi kanske kommer tillbaka hit efter du hämtat dig lite" Sa jag och jag hoppades verkligen det stämde. "Ja kanske" Sa hon och fick ett litet leende på sina läppar. Hennes telefon ringde och hon gick i väg. Hon kom snart tillbaka. "De har bokat ett flyg om fyra timmar, dom sa också att vi inte behövde ta med oss allt om vi vill komma tillbaka hit något mer i sommar, hur känner du?" Frågade hon. "Jag vill komma tillbaka, men den största frågan är hur du känner" Sa jag. "Det är okej, jag gillar London, men situtaionen är inte så bra nu, men jag följer med om du vill åka" Sa hon. "Tack" Sa jag och hon kramade om mig. Hon gjorde någon min som om hon skulle spy. "Ska du spy?" Frågade jag. Hon nickade och sprang in på toaletten. "Hur mycket drack du igår igentligen?" Frågade jag medans jag höll upp hennes hår.

 

 

 

"Jag går nu" Ropade Josse. "Vänta" Sa jag. Jag gick ut i hallen och gav henne brevet. Hon kollade med en ledsen min men tog sedan brevet. Jag stängde dörren efter henne och satte mig sedan rakt ner på golvet med ansiktet i händerna. Mitt liv var förstört. Min mobil plingade till och Liams namn lyste upp på displayen. Jag öppnade meddelandet och kunde inte låta bli att le.

 

 

Jag log lite för mig själv. Jag ställde mig upp och tog min resväska lika dant som Josse hade gjort. Vår chaufför stog redan där nere. "Har josefine lagt in sin väska?" Frågade jag. "Japp" Sa han. Jag gav honom min väska och gick mot deras lägenhet. Jag plingade på och Louis öppnade. Jag gick in i hans famn och han kramade om mig hårt. Jag kände hur mina tårar började rinna igen och han strök mig över ryggen. "Sssh" Sa han. Men jag kunde inte hålla mig jag grät. Jag gick sedan vidare till Liam och kramade om honom också. Sen blev Zayn ledig från Josse så han kramade jag också om. "Hej då Zayn" "Hej då Sara" Han grät han med han skulle ju lämna Josefine. "Kom tillbaka snart" Viskade han. "Jag lovar, ge mig minst en vecka" Sa jag. Han nickade. Jag gick fram till Niall och man såg att han hade gråtit innan. "Hej då Niall" Sa jag. "Hej då Sara" Vi kramade om varandra även fast det som hade hänt. Det ända jag ville var att gå in till Harry. Det var som josse läste mina tankar. Hon kom fram med brevet till mig. "Lämna det själv" sa hon. Jag svalde klumpen som bildats i min hals. Jag gick till hans dörr och knackade. "Vem är det, och vad vill du, jag har sagt att jag vill vara i fred" Sa han surt. "Det är sara" Sa jag och det blev alldeldes tyst. Jag kände även hur mina tårar rann ner från mina kinder igen. Jag antog att han inte ville prata med mig så jag skjutsade in brevet under dörren. Jag hörde hur han reste sig och gick fram och tog tag i brevet.

 

"Vi måste gå nu" Sa Josse. jag nickade och vi kramade om alla snabbt en sista gång sen gick vi ner till bilen. Vi hoppade in där och båda två grät. Jag satte på mig mina solglasögon så det inte skulle se så sjukt ut. Väl framme vid flygplatsen checkade vi in våra väskor och snart fick vi även stiga på. När vi var på flyget pluggade jag in mina hörlurar och lutade mig tillbaka och slöt ögonen för att snart falla i sömn.

 

*

 

Vi hade landat i Stockholm på Arlandas flygplats och vårar mammor skulle vänta utanför flygplatsen. Vi gick ut och som vi sagt stog de där. Jag sprang in i min mammas öppna famn och det var helt sjukt att få träffa henne igen. "Ohh hej gumman" Sa hon och kramade om mig länge. "Jag har saknat dig mamma" Sa jag och kramade om henne. "Efter gråt från båda mammornas sida så kramade jag även om Josefines mamma. Vi satte oss snart i bilen och åkte iväg. "Vart ska vi?" Frågade jag. "Ni ska få se, sett på er de här" Sa mamma och gav oss en varsin ögonbindel. Vi gjorde som de sa och satte på oss dem. Bilen stannade och mamma tog tag i mig och ledde mig. Jag kände att vi kom inomhus och att vi stog i en hiss. Skulle vi till ett fint hotell eller?. Sen gick vi en bit och sen hörde jag ett par nycklar som typ låste upp en dörr antog jag. "Tjejer, välkomna hem" Mamma tog av mig ögonbindel och jag gapade stort. "Vaddå välkommen hem??" Frågade jag. "Vi vet hur länge ni velat flytta till Stockholm, och ni har klarat lite mer en en halv sommar i London, då tycker vi att ni förtjänar en lägenhet för er själva i Stockholm." Sa Josses mamma. "OMG SKOJAR NI"  jag sprang in i mammas famn och sen sprang jag runt i lägenheten och kollade. Det var grymt fint, och väldigt stort. "Det här är ditt rum Sara" Sa mamma och pekade på ett av rummen. Jag gick in och rummet var hur fint som helst. Det var också en stor dubbeldörr i rummet och när jag öppnar den så var det en WIC. Jag log stort och det fanns även en ny dator vid ett skrivbord. Mamma hade också fyllt på med skor och nya kläder. "Tack mamma verkligen, det här måste tagit jätte långt tid och fixa" "Tjaa, så länge ni varit borta" Sa hon och jag log stort och kramade om henne.

 

 

 

"Jag hoppas det här kan få dig att tänka på annat lite grann i alla fall, vi åker hem imorgon bitti så vi säger hej då nu" Sa Mamma och kramade om mig länge. "Tack mamma, tack för allt" Sa jag och kramade om henne hårt. Mamma pussade mig på pannan och sen kramade jag sedan om Josses mamma. Vi vinkade av dom där nere och sen gick vi upp till VÅRAN lägenhet. "Det här är helt sjukt" Sa jag. Josse nickade, helt sjukt. "Tror du dom gjorde det här för att vi inte ska flytta ner till London?" Frågade Josse. "Jag vet inte, kanske." Sa jag och rykte på axlarna. Jag kände snart den där kräknings reflexen igen och sprang snabbt in på toan och kräktes. "Helvete" mumlade jag. Varför drack jag så mycket igår?.