Chapter 29 - Dont do this
Marissas Perspektiv:
Det här sög verkligen, jag hade nästan varit borta från Harry i en månad och jag stod inte ut längre. Jag hatade detta, jag ville tillbaka men jag kunde inte. Det var lite mer än en månad kvar tills jag skulle tillbaka och jag kände hur detta blev svårare och svårare. Att ha en relation inom skype är inte det lättaste jag gjort liksom. Jag hade nu inte pratat med honom på nästan en vecka och jag vet faktiskt inte varför. Distans var svårt och jag hatade det som sagt. Jag hade för det mesta bara spelat in låtar till mitt nya album, eller så hade jag skrivit låtar till mitt nya album, jag skulle ha ganska mycket egenskrivna på denna skiva vilket jag tyckte skulle bli intressant. Igår hade jag fått ledigt så jag och Travis, kanske den ända vännen jag faktiskt har i La, som jag kan lita på, vi hade i alla fall varit ute i parken och tagit lite kort och så. Det var skönt att komma ut och tänka på lite andra saker än till exempel Harry. Det var inte bara Harry jag saknade, utan alla andra killarna också och Emma så klart.
Klockan var nio på kvällen och jag kanske borde komma till sängs med jag hade ingen ork, jag hade liksom inte ens orken att sova. Tidskillnaden sög också, det var nio timmar emellan mig och Harry vilket gjorde det typ omöjligt att snacka också. Jag måste verkligen få ut honom ur mitt huvud för någon minut. Jag plockade upp min dator från golvet och gick in på den i stället. Jag kollade runt lite och gick sedan in på min twitter. Jag kollade igenom lite och fick se en massa hattweets till mig plötsligt. Jag kollade lite närmare och fick se att det handlade om mig och Travis?. Jag gick genast in på en skvaller sida och den första nyheten var om mig. "Harissa är slut mina vänner. Här Marissa Golds nya kärlek" Jag suckade irriterat för mig själv. Så var det inte. Jag kollade på bilderna och en bild kunde faktiskt se lite misstänksam ut men det var ju inte dirrekt så att vi höll händer. Jag loggade snabbt in på twitter igen och gick in på Harrys sida. Hans senaste tweet var. Är det därför du aldrig hör av dig?. Jag suckade irriterat och scorllade ner lite mer under alla retweets. Verkligen?. Kom igen. Jag bara visste att detta handla om mig.
**
Louis Perspektiv:
Att se sin bästa vän sörja i alkohol är inte det roligaste. Först i dag hade hade varit otroligt tjurig över några bilder, visst jag kanske förstår honom lite men han måste ändå prata med Marissa först. De hade heller inte pratat på 6 dagar tydligen och Harry var tydligen säker på att det var över, fast han säger det nu och nu är han full. Jag och Niall hade varit inne och tagit hans spritflaska så fick han ligga där inne nu. Jag funderade på att ringa Marissa men klockan är elva där borta så det kanske inte var någon bra ide, plus så ville jag inte lägga mig i deras förhållande. Jag vet att båda två älskar varandra så jag fattar inte varför bara någon utav de tar upp telefonen och ringer. Jag hörde kväljningar inifrån Harrys rum så jag, Zayn och Niall gick fort dit. Harry spydde i sin säng och han hade återigen en vodkaflaska i handen. "Vafan" Sa jag.
Jag tog tag i Harrys överkropp och Niall hjälpte mig med benen så vi bärde ner honom på golvet så han inte skulle spy i sin säng. "Spy i skålen" Sa Zayn åt honom. "Jag hämtar en hink" Sa han sedan. Harry spydde och jag försökte hålla honom uppe så han inte skulle lägga ner sitt huvud i spyan. Zayn kom in med en hink så han tog skålen så kunde Harry kräkas i hinken i stället. "Hon älskar inte mig längre" Sa Harry innan han spydde igen. "Tänk inte på henne" Sa Niall. "Hon är min flickvän Niall, men kanske inte längre då. Hon är väl inte min flickvän längre" Sa han och han grät medans han spydde. Han blev alltid så känslosam när han var full. Efter kanske en kvart så verkade han vara klar. "Jag vill ringa henne" Sa han. "Hon sover nog bro" Sa jag. "Jag vill testa" Sa han. "Är det inte bättre och ringa henne när du är helt nykter, även fast du nyktrat till lite nu så är det bättre" Sa jag åt honom. "Ookej" Sa han. Det var inte normalt av Harry att vara full mitt på dagen, men man slutas aldrig att förvånas.
*
Marissas Perspektiv:
Min ringsignal jag har på min telefon lät, först trodde jag det var i drömmen men insåg snabbt att det inte var det. Jag satte mig upp i sängen och kollade på klockan, tre på natten, komigen?. Jag kollade på telefonen och såg att det var Harry som ringde. Jag tog ett djupt andetag och svarade. "Harry?" Frågade jag. "Ja" Svarade han. Jag svalde. Jag kände nästan hur jag ville börja gråta. "Ehm" Började han. "Du Marissa, det här är jävligt svårt" Sa han. Jag svalde. "Snälla säg det inte, om det gäller bilderna Harry så är det ingenting, han är min ända vän jag har här, det är ingenting" Sa jag. "Okej Marissa, jag litar på dig, men att vi inte har pratat med varandra på snart en vecka och vi har varit i från varandra i en månad" Han pausade. "Det känns fel, när du kommer tillbaka om en månad så måste du åka igen, jag kommer inte klara av det igen Marissa, Det är en månad kvar tills du kommer igen och jag vem vet hur länge det dröjer nästa gång. Jag tror inte jag klarar av det, jag är ledsen" Sa han. Jag svalde och det rann tårar ner från mina kinder. "Harry gör inte det här" Sa jag. "Jag är ledsen" Sa han och la på. Jag satte mig upp i sängen och gick ut på min veranda och jag kände hur det blåste ute. Det var över. Jag kollade ut, det var mörkt ute, precis som mitt och Harrys förhållande, det var inte ens ett förhållande längre slog min tanke. Jag och Harry fans inte längre. Men det kanske ändå var det rätta.
Det här är det näst sista kapitlet!!
Den här novellen var inte tänkt att bli så här kort, men just nu känner jag att jag bara vill bli över med denna novellen.
Kommentarer
Postat av: Anna
Super bra. :)
Trackback
