directionslife

Chapter 28 - I love you, remember that.

 

Obs om ni inte läst 27 inann gör det ;)

Marissas Perspektiv:

 

Hej gumman!. Jag vet hur mycket detta kommer att svida nu, men du måste packa dina väskor och så ska vi resa mot La ikväll. Jag vet att du inte vill detta, men det är ditt liv Marissa. Den här galan om två veckor kommer att vara om två månader i stället då det kommit något problem och du kan inte stanna så länge i London då. Vi måste jobba med ditt nya album och ditt liv är i La. Vi åker i kväll, och jag vll inte ha någon motargumentation. Love Mamma.

 

Jag stelnade till. Visste inte riktigt vad jag skulle göra. Till slut fattade jag vad igentligen som stod i smset så jag föll ner på golvet och jag kände hur tårarna började rinna ner från mina kinder. "Babe" Sa Harry chockat och sprang fram till mig. "Marissa vad har hänt?" Frågade han. Jag kunde inte få ut ord utan mina tårar bara sprutar. "Vad händer?" Frågade Emma chockat. Alla stod runt om mig, Louis, Eleanour, Niall, Emma och Harry. "Marissa prata med oss" Sa Louis oroloigt. Jag kunde inte tårarna bara rann. "Ge henne andrum" Sa Eleanour. "Kom" Sa Emma och tog min hand och jag ställde mig fakiskt upp och gick in på Harrys rum med henne. "Vänta här" Sa hon och stängde dörren efter oss. Jag la mig på sängen och grät fortfarande. "Ta dig samman, andas och berätta vad som är fel" Sa hon. Jag satte mig upp och tog djupa andetag. Jag låste upp min telefon och gav henne den.

 

Jag kollade upp på henne och hon blev gråtfärdig och tog sin hand för munnen. Det hjälpte inte dirrekt så jag började ju gråta ännu mer. Hon kom fram till mig och kramade om mig och då blev det återigen bara värre. Jag kunde inte kontrollera mig själv, tårarna sprutade som aldrig förr. Jag ville inte tillbaka, jag ville inte. Jag ville inte lämna, den bästaste vännen jag någonsin haft, jag ville inte lämna min pojkvän, jag ville inte lämna London. "Du måste berätta för Harry" Viskade hon. Jag nickade. Hon släppte mig och tog min hand för att vi skulle gå ut till de andra och berätta. "kan du berätta för de?" Frågade jag. Hon nickade. Hon tog min had och vi gick ut. "Vad är det som händer, du gör mig livrädd Marissa" Sa Harry. "Hon ska åka hem, ikväll" Sa Emma. Mer tydligare kunde man inte vara. För några sekunder hade mina tårar slutat att rinna men nu började de igen, speciellt när jag såg Harrys reaktion. Han satte sig ner på huk och placerade sitt ansikte i sina händer. "Nej, nej, nej" Mumlade han. "Varför?" Frågade han högt. Louis och Niall kollade sorgset på mig.

 

"Den galan hon skulle på om två veckor och den är förskjuten till om två månader, därför" Sa Emma. "Jag har ett liv i La Harry, jag visste att det här inte skulle gå" Grät jag fram. "snälla sluta" Sa Harry med tårar i ögonen. De andra hade väl kommit överens med deras blickar eller något för de försvann ut från lägenheten. "Din mamma kan inte göra så, du är arton Marissa, du bestämmer över ditt liv." Sa han. "Jag vet Harry, men mitt liv är i La, så mycket det gör ont att säga det så gör de det, jag har ett nytt album jag måste släppa, jag bor i La och det har du vetat från första början" Sa jag. "Jag vet, men jag trodde detta inte skulle hända än" Sa han. "Jag vet" Mumlade jag och det rann fortfarande tårar ner från mina kinder. "Jag vill fan inte att du ska lämna london" Sa han. "Inte jag heller Harry, inte jag heller" Sa jag.

 

*

 

Tiden gick alldeles för fort idag. Det ända jag hade gjort var att legat i Harrys famn i sängen. Jag hade packat en kvart innan jag skulle åka och nu stod jag på flygplatsen. Det var det här jag hade gruvat över, jag ville inte säga hejdå. "Hej då" Sa jag till Danielle och kramade om henne. Jag kramade om Eleanour och sedan Perrie också. Sen kom vi till den lite svårare delen. "Hej då Liam" Sa jag och kramade om honom hårt och länge samma sak med Zayn och Niall. "Louis" Sa jag och kramade honom. Han lyfte upp mig medans han kramade mig och även fast tårar rann ner från mina kinder gav det mig ett leende på läpparna. Nästa person var Emma och jag ville verkligen inte. "Hej då" Sa jag sorgset. "Hejdå" Sa hon, det rann tårar ner från hennes kinder. "Jag kommer flyga dit dig jag lovar" Sa jag. Hon nickade och torkade bort sina tårar. Nu kom den allra svåraste delen Harry.

 

 

"Jag vill inte" Mumlade han med rödsprängda ögon. "Jag vill inte heller" Sa jag. Jag slängde mig i hans famn och vid detta laget sprutade mina tårar. Han strök mig över ryggen och kramade mig hårt. Jag drog mig ur hans kram och kysste hans läppar mjukt. Jag skulle sakna de så mycket. "Vi måste gå nu gumman" hörde jag mamma. Jag nickade. Jag kysste honom ännu en gång mjukt på läpparna. "Jag älskar dig, kom ihåg det" Sa jag. "Jag älskar dig också" Sa han. Jag nickade och kysste han snabbt. Jag gick till mamma och pappa. Jag vände mig om och vinkade till alla sen så gick jag mot flygplanet som skulle ta mig hem till La, men om jag ska vara ärlig, känns London mer som mitt hem.

Super bra. :)