Chapter 37 - We Can Do This.

Saras Perspektiv:
 
Det var helt tyst i telefonen. Knäpptyst. Inte ett ljud. Jag grät. "Mamma snälla säg något, skrik på mig eller vad som helst" Grät jag fram. Jag hörde hur hon suckade i andra änden. "Snälla" Pep jag. "Jag vet inte vad jag ska säga gumman, du förstår vad du ställt till med va?" Frågade hon. Jag snyftade till. "Oh gumman" Sa hon bara. Jag trodde hon skulle vara arg och skrika på mig. "Mamma jag vet inte vad jag ska göra" Sa jag. "Jag förstår det, det är ett tufft beslut, men du, jag och pappa kommer alltid finnas för dig det vet du, vi står med dig i vilket beslut du än väljer, vi kommer inte att lämna dig eller liknande om du väljer att behålla det. Du och Harry måste sätta er ner och prata om det här" "Vi har gjort det, men det går inget vidare, jag har sagt att jag inte är redo, och jag är inte det mamma, men han blev arg och sa att om jag gör abort vill han aldrig mer se mig" Snyftade jag fram. "Det är du som gör beslutet gumman, du är mamman. Följ ditt hjärta gumman. Vi kommer om fem dagar redan, så då kan vi prata på riktigt okej?." "Men mamma, jag vill inget av det. Jag vill inte göra abort, men jag vill inte ha barnet heller. Jag kan inte ha barnet." "Ta det lugnt Sara. Du har panik och du har all rätt att ha panik, bli sams med Harry, prata med honom, säg att du är rädd, eftersom du är det. Jag kommer om fem dagar och så pratar vi då på riktigt. Okej?" "Okej mamma." Svarade jag. "Jag älskar dig gumman" "Älskar dig med mamma". Sen la vi på. Jag var lättat att hon inte hade skrikit på mig och varit jävligt arg.
 
Louis kom fram till mig och gav mig en kram. "Harry är på väg, vill du att jag går?" Frågade han. "Är han på väg?" Frågade jag. Louis nickade. "Jag pratade med han nyss. Gör det rätta Sara" Sa han och gick där i från. Men frågan var, vad var det rätta?. Jag såg hur Louis stängde dörren efter sig. Jag satte mig i soffan och försökte komma på vad jag skulle göra. Men jag kom inte fram till något. Ytterdörren öppnades, jag förstod snabbt att det var Harry. "Hallå" Ropade han. "Louis?" Ropade han igen. Jag blev genast nervösare, han kanske skulle gå igen när han såg att det var jag här. Jag hörde hur hans steg kom närmare och han tvärstannade när han såg att jag satt i soffan. Jag såg att hans ögon var röda, han hade gråtit. Jag grät fortfarande. "Snälla gå inte" klämde jag ur mig.  Han nickade och satte sig i fotöljen. "Jag berättade för mamma" Stammade jag tyst fram. "Gjorde du?" frågade han. Jag nickade.  "Snälla Harry, jag är rädd, jag är livrädd för det här. Förstå mig bara, det är nu de sista dagarna jag börjat tvivla, jag måste låta det sjunka in lite. Mamma och dom kommer om fem dagar och då ska jag prata med mamma och så. Jag måste ha kvar dig i mitt liv, jag älskar dig så förbannat mycket jag vet att jag kanske sa lite dumma saker, men snälla lämna mig inte" Snyftade jag fram. Han gick fram till mig och satte sig på huk framför mig. Han tog i min hand. "Tro mig Sara, jag är livrädd jag med. Dessutom är jag känd, jag kommer inte bli i fred för pressen och så vidare. Men Det får vi stå ut med i sånna fall,  Vi gör det här tillsamans, du och vi är inte ensamma. Vi fixar det här, ok?" Att en människa kan vara så positiv, och så underbar är helt sjukt i mina ögon.
 
Det rann nu flera tårar ner från mina kinder. "Hey, gumman varför gråter du?" Han lyfte upp mig och så satte han sig i soffan med mig i hans knä. "Du prata med mig" Sa han. "Jag känner mig så dålig. Du är så underbar mot mig, du förlåter mig hela tiden.." "ssh" "Sluta Sara. Jag överreagerade också, sluta. Jag älskar dig okej" "Okej" Svarade jag och snörvlade till. "Vi klarar det här, vad som än händer." Sa han. Det var då jag kände något. Det var som något hände, för just då i det ögon blicket så visste jag, jag visste att vi skulle klara det. "Ja det gör vi."
 
Sa ju att hennes födelsedag skulle vara i detta kapitel, eller kanske till och med i förra?. Men det blev lite förskjutet. Sorry for that. Men i nästa kommer hennes födelsedag Promis. Förlåt för bildlöst och kort kapitel btw. Och tror ni hon verkligen väljer att behålal det, eller väljer hon abort?. Mer Drama och konflikter kommer!

Kommentarer
Postat av: Anna

Super bra! :) Tror nog att hon behåller barnet men vad kan mer hända. Mer!

2012-07-22 @ 17:41:34
Postat av: Zoe

sjukt bra =)

2012-07-23 @ 00:49:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0