directionslife

Jag gick med väldigt glada steg till våran lägenhet. Harry var min igen, och han skulle vara min föralltid. Inget skulle lyckas få honom i från mig igen. Jag sprang upp för trapporna för jag var faktiskt inte för lat för att ta hissen. Jag gick raka vägen in i lägenheten och Josse och hennes mamma var inte där. "Var är Josse, hon var ju nyss i den andra lägenheten?" Frågade jag. "Du måste missat dom precis, de försvann precis" sa mamma. "Jaha" Sa jag. "Kan jag inte få en kram gumman" Jag log och gick och kramade om henne. "Har du haft det bra, har du löst det med Harry?" Frågade hon. "Ja det har jag, och vi började om och ja vi är faktiskt tillsamans igen tro det eller ej" Sa jag och mamma log glatt. "Jag är glad för din skull, men jag skulle gärna vilja prata lite med honom, och kanske umgås lite med honom, skulle vi tre kunna göra något?" Frågade hon. "Jag kan höra med honom, vänta lite" Sa jag och slog in Harrys nummer.

 

"Jag saknar dig också redan" Det var det första han sa. Jag skrattade åt honom. "Det var faktiskt inte det jag skulle säga" skrattade jag. "Haha, vad hade du på hjärtat då?" Frågade han på skämt. "Jo, min mamma vill lära känna dig, vill du umgås med oss idag?" Frågade jag. "Självklart, säg bara till när jag ska komma" "Du kan komma nu" Sa jag. "Visst, då kommer jag" Sa han. "Okej, vi ses snart, puss" "Puss". Jag gick ut till mamma. "Han kommer nu" Sa jag. "Snälla var inte sträng mot honom, jag ber dig" "Jag lovar" sa hon. "Tack". Det ringde snart på dörren och jag gick och öppna. "Hej igen" Fnittrade jag. "Hej" Sa han och kysste mig snabbt. Jag tog hans hand och gick med honom till vardagsrummet där mamma satt. "Okej, en riktigt presentation, mamma det här är Harry, Harry det här är min mamma Maria." "Trevligt att äntligen få träffa dig" Sa Harry till mamma och skakade hennes hand. "Trevligt och få träffa äntligen få träffa dig med" Sa hon och de log. "Så vad ska vi hitta på?" Frågade mamma. Jag ryckte på axlarna. "Vi skulle kunna gå till Starbucks?" Frågade Harry. "Det låter som en bra ide" Sa mamma och log glatt.

 

 

Det var ganska fullt på Starbucks, för att ignorera så mycket folk som möjligt hade Harry satt på sig sin mössa med ett par stora solglasögon. Det hade faktiskt inte varit en ända paparazzi, kanske var det för att vi tog bakvägen från våran lägenhet. Men snart skulle folk börja känna igen honom, jag visste inte vad mamma skulle tycka om det igentligen. Vi beställde en varsin latte och en muffin och fortsatte att prata. "Hur är det att vara känd då Harry?" Frågade Mamma. "Jo, det har väl sina fördelar och nackdelar så klart, jag älskar det, jag får göra vad jag vill, men att stora män följer efter en vart man än går kan vara väldigt obehagligt, speciellt om man inte är van" Sa han.

Mamma nickade förstående. Snart kom våra latte och vi fortsatte prata. Harry och mamma verkade komma bra överens vilket gladde mig.

 

*

 

Efter en heldag på stan var vi alla tre trötta. Det hade kommit fans upp, papz hade varit uppe i våra ansikten, men Harry hade ringt deras livvakt Paul som hjälpt till mycket vilket verkades uppskattas för min mamma. Vi gick in i min och Josses lägenhet och ställde ner våra kassar som var fyllda med kläder osv. Jag gick dock in på mitt rum och la allt. Harry kom upp mot mig och kysste mig mjukt. "Förlåt, hade inte gjort det på länge" Skrattade han. Han hade faktiskt inte gjort det inför mamma vilket jag tyckte var manligt gjort. "Ska du berätta för henne?" Frågade han och nickade mot magen. "Jag vet inte, inte när hon är i London tror jag, jag kan inte berätta det bara" Sa jag. "Vad kan du inte berätta?". Mamma kom in i rummet.