directionslife

 

"Jag måste till Harry" Sa jag till Josefine och fort drog jag på mig mina skor och sprang ut ur lägenheten och in i deras. Upp för trapporna och ringde på dörren. Det var Louis som öppna. "Var är han?" Frågade jag. "I sitt rum" Sa han. Jag nickade och gick genast dit. Jag såg att dörren var låst så jag suckade djupt och knackade. "Vem är det?" Frågade han. "Sara" Svarade jag. Jag hörde hur han ställde sig upp och öppnade dörren. "Vad vill du?" Frågade han. "Be om ursäkt." Sa jag och han släppte in mig. "Jag vill inte alls bli av med dig från mitt liv. Jag älskar dig Harry, snälla förstå det. Jag klarar mig inte utan dig, okej?, Snälla" Bedjade jag och kände hur tårarna var nära. "Jag älskar dig också Sara, mer än något annat, men ibland får du mig så osäker." Sa han. "Förlåt" Pep jag och lite tårar rann ner från mina kinder. "Snälla gråt inte" Sa han och gick fram till mig och torkade bort tårarna som rann ner från mina kinder.

 

"Men du" började jag. "Snälla bli inte arg nu" Sa jag. Han kollade oförstående på mig. "Det här med barnet." Sa jag. "Jag tror verkligen inte att jag är redo Harry." Sa jag. "Du har flera månader på dig att bli redo" Svarade han. "Jag vet, men jag vet inte om jag klarar av állt det här" Sa jag. Han suckade. "Vi tar oss igenom det här tillsamans har jag ju sagt." Svarade han. Jag suckade igen. "Jag vet inte Harry. Jag vet ingenting om att vara mamma." "Så du står och säger att du vill göra abort?" Frågade han. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag ryckte på axlarna. "SERIÖST SARA?. Ska du mörda barnet, för du vet att man gör det när man gör abort huh. Men en sak ska du ha klart för dig, om du gör abort, kommer jag inte finnas i ditt liv något mer" Med de orden lämnade han mig. Jag stog kvar chockad. Jag hörde hur ytterdörren smälldes igen och jag skönk ner i golvet och brast ut i gråt.

 

 

 

"Hey" Jag hörde att det var Louis röst. "Kom" Han bärde upp mig i hans famn och jag grät mot hans bröst. "Vad ska jag göra?" Stammade jag fram när jag samlat mig. "Jag vet att Harry kan vara så där i bland, han menade inte det han sa, han älskar dig Sara." "Louis, jag är väldigt säker och rädd att han menade det. Jag vet bara inte óm jag är redo" Svarade jag. "Jag vet att du inte vet det, och du har all rätt att inte veta det heller. Men du borde ta reda på det. Jag är säker på att du kommer att klara det, du har väldigt mycket människor runt om kring dig som älskar dig och som skulle hjälpa dig, lika dant med Harry" "Jag är bara så rädd att han lämnar mig när det väl är dags" Svarade jag och torkade bort några tårar som rann ner från mina kinder. "Jag lovar dig Sara. Jag är hans bästa vän, han skulle aldrig göra något sådant." "Jag vet inte vad jag ska göra" "Jag vet vad du borde göra" Sa han. "Vad för något?" Frågade jag. "Ringa din mamma, och berätta sanningen" "Jag kommer att behöva åka hem" Svarade jag. "Och om du behöver göra det, du är arton nästa vecka då kan du ändå komma tillbaka, du bestämmer över ditt liv då, och snart ska du ju tillbaka till den där doktorn" Sa han. "Det är nästan om tre veckor, men okej jag ringer mamma" Sa jag. "Tack Louis" sa jag sen. "Allt för dig lillen" Sa han och jag skrattade och kramade om honom.

 

Jag bestämde mig för att ringa mamma i deras lägenhet. Jag ville också vara här om Harry kom tillbaka. Jag slog in mammas nummer och efter några signaler svarade hon. "Hej det är mamma" Svarade hon. "Hej mamma" Svarade jag. "Hur har du det gumman?" Frågade hon. "Sådär just nu, jag har bråkat med Harry" Svarade jag. "Oh, vad tråkigt att höra, men du, hela familjen kommer ner till din födelsedag, blir inte det bra?" Frågade hon. "Jo det blir jätte bra, men du det är en grej." Svarade jag. "Har det hänt något mer?" Frågade hon. "Ja, det har faktiskt det. En ganska stor grej, och tro mig mamma jag vet att man inte ska ta detta över telefonen, men jag har inget annat val." Jag pausade och tog ett djupt andetag. "Mamma jag är gravid."